Den vidriga döden
Lill-Bappel dog i lördags kväll. Han blev dålig, och full behandling sattes genast in. Trots detta blev han bara sämre, och på lördagskvällen var det så illa, att vi bestämde oss för att avliva honom. Det var så sorgligt, och många tårar fälldes över den älskade lilla killen.
När man nappar upp ungarna, kommer man dom så nära. De är som små bebisar, och det känns som om man själv dör en smula när man mister dom.
Hade gärna gett en del år av mitt eget liv, för att han skulle fått leva.
Hade gärna gett en del år av mitt eget liv, för att han skulle fått leva.
I fredags var det utryckning med fälla till behandlingshemmet i Ludvigsborg. En liten kattunge vimsade omkring på parkeringen, och följde efter personalen. Emma, som jobbar där, ringde. När jag kom dit, syntes ingen unge, så klart. Men när vi lastade ur fällan, hördes ett pipande, och en vit liten krabat sprang vid en bil, och gömde sig under den. Fällan laddades, och efter ett par minuter, satt den lilla snöbollen i den. Han och jag åkte hem, och när han släpptes ut, visade det sig, att han måste vara van vid både hundar och katter. Torsten och Virus, våra stora huskyhanar, såg genast att det var en ny katt, och hälsade på honom som hundar gör, hm, i rumpan. Den lilla kurrade, och strök sig genast mot deras nosar.
Han är i bra hull, men galen i mat, och ser ut som en liten fotboll. Den lilla sköter lådan som han ska, och älskar de andra katterna. Detta visar han genom att stryka sig mot alla katter som råkar komma nära honom. Oss människor är han dock lite misstänksam mot.
Snöbollen.
Igår, söndag var det färdigt igen. Emma, ja, samma Emma, ringde, och sa att det sprang en kattunge i stallet där hon har häst. Den var så hungrig, att den åt av hästmaten. En liten tjej, med rosa halsband.
Emma satte den i hundburen i bilen, men medan hon körde, kröp den ut mellan spjälorna, och hjälpte sedan till att styra resten av vägen.
Det här är en supertam unge, och hon har invaderat huset. Diskbänk, matbord, inget är henne främmande. Hon kan även stjäla vår mat. Det visade hon sig vara riktigt haj på.
Hungig var hon också.
Och så har lilla Burken flyttat idag. Lite blandade känslor just när det gäller honom. Han är en så stor personlighet, och har verkligen fyllt upp vår tillvaro. Men det är klart att han måste ha ett eget hem. Vi kan inte ha hur många egna katter som helst. Nästa helg får han sällskap av Bambina, en liten söt tjej, som inte hade åldern riktigt inne än.
Hemska lilla Burken, in action.
Jag kommer att sakna Burken!
Helen FHHK
Katterna, en inspirationskälla.
Om jag hade någon inspiration, skulle jag skriva något... Varför har jag inte det? Kan det vara det mörka, dystra vädret? För inte är det katterna. De har då levt om här nu på förmiddagen. Att mata dem på morgonen, är som att utfodra vilda djur. Den där blötmaten är något alldeles extra för dem. De låter, tränger sig, stökar, och stimmar. Underbart att kunna glädja dem med så lite!
Den nya, Soraya, är en riktig surpuppa. Hon behöver verkligen ett eget hem. SNART! Hon vill inte alls umgås med andra katter. Bara med oss människor.
Vi har en del äldre katter, som skulle behöva komma ut till egna boenden. Sotan, Soraya, Torsten. Den sistnämnda är en jättestor, röd hane, 8 år gammal. Han är en riktig bjässe, måste väga minst 8 kg, utan att vara särskilt tjock. Ska ta bilder på honom så småningom. Lite jobbigt är det att han heter Torsten, då vi har en hund, som också heter Torsten. Han är också 8 år gammal, fyllde år i förrgår.
Sotan, när hon inte varit här så länge. Har färska bilder i telefonen, men jag måste komma underfund med hur man får in dem på datorn. Tekniskt geni är jag inte!
Sotan är svartare, har mer päls, och är en riktigt rund dam idag.
Soraya. Det är svårt att ta osuddiga bilder på henne. Hon är alltid på väg mot kameran.
Och så en bild på våra yngsta:
Lilla Grå, och en Bappel.
Helen FHHK
Mario
Mario kom till oss för två och ett halvt år sen. En stor, grå hane, snuvig, nyss intagen av KKS. Jag hämtade honom i Sölvesborg, hos en tjej som gjort om några rum i ett källargarage till ett marsvinsparadis. Inga burar där inte!
Mario var skygg, och mycket aggressiv när han kom. Han attackerade när vi kom för nära honom. Naturligtvis började vi undra vad vi hade gett oss in på. Skulle vi klara ut detta monster till katt?!
Han fick flytta in i ett rum ihop med Grållan, en tam, och snäll hona. Mario satt mest i bokhyllan och tryckte, och morrade när man öppnade dörren. Kom vi för nära hyllan, fräste han, och gjorde utfall.
Snuvan gick inte att behandla, det fick vänta tills han lugnat ner sig.
Mario
Grållan klappades flitigt framför nosen på Mario, närmare och närmare. Och så småningom började han se allmer sugen ut att själv prova på det där, som fick hans flickvän att spinna så mysigt.
Den stora dagen kom när Mario parkerat sig på skrivbordet. En klapp, och sen blev vårt umgänge betydligt enklare. Så fort det gick att lasta honom i bur, fick han åka till veterinären. Det visade sig att han hade lunginflammation, och han fick en lång penicillinkur. Det blev många orolig nätter, då penicillinet fick en massa slem att lossna ur lungorna på honom, och han hade svårt att andas.
Men till sist släppte det, och han blev frisk. Dock har han fortfarande känsliga luftvägar, och blir lätt snuvig.
Vi bestämde oss för att behålla Mario, då vi tyckte att han inte skulle behöva flytta fler gånger. Dessutom är han väldigt mån om kattungarna, och de fick till och med snutta på honom. De unga hanar som vuxit upp med Marios omsorger, älskar sin "pappa", och nu är ompysslandet ömsesidigt.
Mario fyller verkligen ut sin omgivning.
När man ser Marios utveckling, blir jag så arg när kommuner och länsstyrelser vill skjuta av skygga och förvildade katter. Många av dessa katter har en gång varit tama, och övergetts av sina ägare. När de väl kommer in, förvandlas de flesta till gosbollar likt Mario. De övriga, få, kan fylla en funktion som stallkatter, vilket de ofta är mycket bättre på, än tama katter. En katt som ska bo ute i ett stall, behöver inte vara tam.
Mario är idag en riktig kelkatt, och frotterar sig med de flesta som kommer hit. Ingen som ser, och träffar honom, kan tro att han varit skygg och arg. Han är genomsnäll, och han är älskad av de flesta i vår bekantskap.
Jag vet att jag använt den här bilden förut, men den är bara så bra, och så mycket Mario!
Helen FHHK
Kompletterande bilder till inlägget nedan.
En av de utlovade bilderna:
Lelle blev helt galen i leksakerna.
Bebis från Kungshällan
Cool Linus från Kungshällan. Här är han lite yngre.
Sista honan på Kungshällan
Så är då själva urmodern på Kungshällan kastrerad. Skönt. Kungshällan har varit lite segt, med bara 3 infångade katter i vintras. Men nu är de resterande 8 infångade, 2 är kastrerade, och ska fortsätta sina liv i den miljö där de bott i hela sitt liv. Kastreras ska även Belinda, syster till Linus. Bebisarna ska tämjas, och förhoppningsvis få nya hem. De är underbart söta små fluffbollar.
Och här skulle det ha legat en bild, men bildprogrammet verkar inte fungera idag.
Telenors täckning och funktion, är inte vad den en gång var. Man kunde önska att de var mer service-minded, och lyssnade på sina kunder. Men, det hör inte hit.
Igår fick vi ett spännande paket. Det var från Snuttan Gustafsson, och henes grupp "Hjälpande hand till katter", som finns på Facebook. Katterna blev mycket glada över de virkade leksaker som låg i paketet, och det var omöjligt att få dem att låta bli sakerna så länge, att det gick att ta en samlingsbild. Matilda föredrog påsen de kom i, och fastnade två gånger med huvudet i den.
Nå, inte heller här vill det ladda upp en bild. Jag får bli skyldig bilder till nästa gång jag skriver...
Helen FHHK
Klappar i mängd!
Idag har vi äntligen slutfört projekt Kungshällan. Sista honan är infångad, själva urmodern. På tisdag ska hon kastreras, och sen får hon komma tillbaka till sitt revir. De äldre som bor på området tycker om sina katter, och ger dem riktigt fin mat. Den här lilla damen har, sen hennes ungar, och en äldre dotter med unge, fångats in, blivit mer social, och är mer angelägen om att hälsa sina matare välkomna. Hon har bott i detta område i hela sitt vuxna liv, var hon kommer ifrån ursprungligen, är det ingen som vet.
Katterna på Kungshällan komer att ha fina kojor att krypa in i när det är kallt. Bäddade med kuddar och filtar. Så frysa, ska de inte!
Vår förening är sponsrad med frigolitlådor, som vi satt ihop. Dessa har sedan Frigolitfabriken målat åt oss, gratis, i camouflagefärg. Så de kommer inte att lysa vita där de står!
Vi har många kojor, och dessa är ämnade att användas till de hemlösa katterna i vår kommun.
Vi har många kojor, och dessa är ämnade att användas till de hemlösa katterna i vår kommun.
Alla katter vill inte vara tama huskatter, och då har de det bättre på de platser de är födda, under förutsättning att de är kastrerade, och att någon matar dem. Att ge dem tak över huvudet, är också en förutsättnin för deras överlevnad.
Om du vet om en sådan koloni, tveka inte att kontakta oss, så att vi tillsammans kan se till att det blir en kattkoloni under kontroll!
Linus, vår lilla isbjörn från Kungshällan.
Vi har fått massor av leksaker till våra skyddslingar. Det är så roligt att få kassaroch lådor med spännande innehåll till katterna. Tror att vi blir lika exalterade som de fyrbenta! Mat, leksaker, sand, filtar, och annat som katterna har nytta och glädje av. Städsaker, muggar, och en massa praktiska saker, som vi tvååbenta uppskattar. allt som underlättar vår och katternas tillvaro, är fantastiskt att bli förärad.
Sprakande fårger! Leksaker i massor.
Korg, som katterna gärna knör ner sig i!
Allt makes our day!
Julklappsfreaken Helen FHHK
En stilla undran
Att försöka skriva på datorn med Bapplar i famnen, är inte helt lyckat. Nyss försökte de själva tassa till det, vilket inte var helt optimalt. Som väl var, lyckades de inte ställa till det alltför mycket.
Ligist!
Daisy har flyttat idag. Sonens rum ekar av tomhet, nu när både Sara och Daisy hittat egna hem. De två hade bosatt sig hos honom, tillsammans med hans egen katt Fanny, och familjens förstakatt Katsikan.
Daisy. Till vänster hennes älskade vän, Krokodilen.
Det känns bra när katterna får flytta till eget. Det blir tomt efter dem, men samtidigt har man då uppnått målet med alltihop. Varje katt har lämnat tassavtryck här hemma, och jag är tacksam över att ha fått lära känna dem.
En överkörd katt har idag hittats vid sågverket i Höör.
Ibland, eller alltför ofta, undrar jag över alla dessa överkörda djur. De som ligger döda där det är långa raksträckor, hur är det möjligt att inte se att det är ett djur på vägen? Eller skiter man i vilket, och lättar inte på gasen? Är ett djurliv så lite värt, att man hellre mosar det, än förlorar några ynka sekunder på att bromsa in? Ser på vägen, som går 300 meter från vårt hus. Trots att alla vet att det dräller av vilda djur, kör folk alldeles för fort. Skymning, natt, eller dag, har ingen betydelse. Man blir ledsen över dessa fina djur, som måste sätta livet till, för att folk är så egoistiska. Vad är det som är så bråttom, bara för att man sätter sig bakom ratten?
Eller när man själv kör i sick-sack på vägen mellan grodor och paddor, och så kommer det en bil från andra hållet, och splattar ut de stackars djuren till en kletig sörja!
Herr Padda
Och nu, dags för lite ytlighet. Greven av Monte Cristo!
Helen FHHK
Efter natt följer dag...
Efter den totalsvarta tordagen, följde en desto ljusare fredag. Fem katter har fått nya hem, och två har fått stödhem. De 2 sista ungarna, som en snäll dam matat, har fått flytta till eget hem. Stefan, Sara, och en nyinkommen liten tjej, som kom in i torsdags, hör till dem som fick alldeles egna hem. 2 ungar från Ringsjöfisk, får vi hjälp med att få tama av Åsa och Titti, som gör en ovärderlig insats.
Vi har fått en hel del mat till kattungarna, samt leksaker, kattlådor, städgrejor, muggar, och annat.
Den här dagen behövdes verkligen, och personligen blir jag väldigt rörd av de snälla, givmilda människor, som bidrar till våra katter.
Tack, snälla ni för att ni lyser upp tillvaron!
Älskade Stefan!
Jag vill även tacka alla som lägger bidrag i våra insamlingsbössor. Den vi har på Ringsjöfisk, har på kort tid inbringat drygt tusen kr!
Samt vill jag tacka personalen på Ringsjöfisk för maten till katterna, som vi fick idag!
Den här dagen har varit rena julafton för oss och de fyrbenta.
Imorgon, eller idag, kanske jag ska skriva, får underbara Daisy besök. Vi håller tummarna för denna snälla madam.Hon är snäll, busig, och verkligt söt, och förtjänar det allra bästa.
Helen, FHHK
Sorgens dag.
Kan jag få slippa fler sådana här dagar, tack?! Det är verkligen jobbigt när det dör katter. Liten, som behandlats med alla till buds stående medel, orkade inte längre hålla sig kvar på den här sidan livet. I morse vaknade jag av att hon låg i en konstig ställning, och det var inte så mycket att tveka om vartåt det barkade. Så jag tog henne i famnen, och satt med henne tills det var över. Det gick väldigt lugnt och stillsamt till.
Igår kväll var hon som vanligt, inte bra, men inte sämre heller. Jag har haft henne liggande bredvid mig i sängen, under täcket, för att hon ska hålla sig varm, och för att ha koll på henne. Tidigare på natten, då jag vaknat av Bapplarna, har hon varit som vanligt.
Liten
Och för att göra dagen ännu värre, bestämde sig Frosty, den lilla ungen som föddes i vagnen av Ringsjöfisk-mamman, att han inte heller tänkte vara med längre. Han blev övergiven av sin mamma, och höll på att dö, men vi fick igång honom igen. Den lille kämpen bapplades, växte, och var åter pigg. Men så blev han dålig, slutade att svälja, och dog.
Han var mycket älskad, precis som Liten.
Han var mycket älskad, precis som Liten.
De små liven har lämnat ett enormt tomrum efter sig.
Igår fick vi hem en ny katthona. Hon är 6 år gammal, frånflyttad av sin matte, som tyckte att de som tog över huset efter henne, kunde göra som de ville; behålla katten, eller avliva den. Är det så man behandlar sina djur? Man tar inte sitt ansvar, utan vältrar över det på andra! Katten har blivit matad i ett år nu, och haft ett uppvärmt uthus att gå in i, men nu ville grannarna ha bort den, då den gick på deras bil. En lösning var att förgifta den. Tur att grannfrun har en klok man, som inte tyckte att detta var en bra ide'.
Matarna blev självklart ledsna, och kände att katten inte kunde vara kvar. De kontaktade oss, och katten är nu akut intagen. En jättefin, stor, svart tjej, tam, och turligt nog kastrerad.
I fredags fick vi in en honunge, som de som hade henne i sitt stall, skulle slå ihjäl. En underbar liten pälstuss på 9-10 veckor. Även ett syskon blev räddat till nytt hem av en rådig kvinna. Ofattbart att någon ens kan tänka tanken att slå ihjäl så ljuviga varelser.
En annan liten tjej har kommit in idag. Hon hittades vid en väg, alldeles ensam, och promenerade frankt med på hundpromenaden, och in i upphittarens hus. Som var snäll och skjutsade henne hit. Ev får hon besök redan imorgon.
Bristen på bilder är nästan total idag, men jag har inga på dessa nya katter. Bilderna på lilla Frosty finns i kameran, men jag blir bara ledsen av att se dem. Kanske lägger jag upp en vid senare tillfälle. Just nu är det bara tungt.
Helen FHHK
Förberedelser inför påsken.
Visserligen är det fortfarande ganska lång tid till påsk, men tiden flyger, som vi kvastägare säger. Redan nu är det dags att träna inför den långa flygturen vi har framför oss. Samt tänka på den lilla passageraren, som är vår navigatör på färden. Till alla er som ännu inte har utsett ert ressällskap; Vi har många, fina, svarta små katter, som söker hem. Givetvis har de flygvana.
Bagheera, för dig som har en lite mindre, smidigare kvast.
Baloo, för dig som har stadigare doningar, och inte tänker så mycket på hastigheten.
Galatea, kräver inte heller hon någon större stabilitet. Är dessutom en hejare på att hålla balansen, och klarar högre fart.
Sarah, för dig som vill kunna se din följeslagare i mörkret.
Själv har jag i år tänkt chansa på att Lelle hittar vägen åt mig.
Lelle.
Som sagt, det gäller att vara ute i god tid!
God natt, säger jag och alla Bapplarna!
Helen FHHK
Alla dessa Bapplar
I somras, när Bappelman bodde här, tyckte jag att det var jobbigt att behöva bappla honom på nätterna. nu har jag 4... Plus Liten, som måste matas med spruta ganska ofta, eftersom hon är så mager, och inte vill äta mer än några torrfoderbitar själv.
Men när de tre lite större Bapplarna fick åka med Pia hem en natt, saknade jag dem. Det var tomt att bara mata 2 på natten, och inte ha 3 huliganer klättrandes i ansiktet.
Mamman från Ringsjöfisk har övergett sin unge. Hon har inte varit bra på att vara mamma alls. Det är inte lätt för de skygga honorna att föda ungar inne. Den lille, som mannen döpt till Frosty, är nu 11 dagar gammal, och förvandlad till en bapplande, krävande bebis. De lär sig fort!
Jag är gärna en zombie på dagarna. Allt för de små knattarna!
En av de små huliganerna. En kille.
En liten gangster till.
Hela Burkens familj är nu infångad och intagen. Så nu har 3 små Burkar, som lustigt nog är lika som bär. Men själva Burken känner inte igen sin mamma och sina syskon. Kanske inte så konstigt, med tanke på att de inte sett varandra på väldigt lång tid. Det känns skönt att alla från Ringsjöstrand är inne.
Och idag har lilla My äntligen fått ett nytt hem. Det förtjänar hon verkligen. Från att ha varit en skygg unge, har hon utvecklats till en rolig, spinnande, kelig dam.
Lilla, runda My.
Helen FHHK
Trött, vad är det?
Blir lite dåligt med uppdateringen av bloggen. Jag ber om ursäkt. Den enda ursäkten jag har, är katterna. Med tre små Bapplar, som väcker mig kl 4 på morgonen, blir det inte allt för mycket sömn. Och så har vi den lilla, som blev hittad i Osbyholm. Hon tar mycket tid, matning, medicinering, sårtvätt, mm. Och sen alla de andra katterna...
Vackra Annie
Ibland undrar jag hur det kan komma sig att man kan älska hur många katter som helst. Efter det antalet katter som passerat hemmet de senaste åren, borde man lära sig att inte fästa sig vid dem. Men de är så stora personligheter allihop. Ingen är den andra lik. Fantastiskt är det att lära känna alla dessa individer. En stor förmån i livet.
Fina Baloo, som tidigare varit skygg. Numera en riktig gospropp.
En positiv sak idag, är att vi fått el i villavagnen. Spisen, vasken, och varmvattenberedaren är ute, så även en del av inredningen. Detta har Pia och Robert hjälpt oss med. Skönt när det händer något! Imorgon kan mannen pendla ett par vändor till tippen.
Underbara Daisy, en genomsnäll dam, som fram tills hon får eget hem, flyttat in på sonens rum.
Dessa fantastiska bilder har Mimmi tagit åt oss. Vi är mycket tacksamma över att hon vill fotografera våra katter, så att vi kan göra katterna rättvisa när vi visar dem för alla som vill se dem.
Sara, en otroligt kelig ung dam, som vill sova under täcket på natten. Även henne får sonen ha på rummet, då hon tycker att det är läskigt med många katter.
Snart dags att bappla Bapplarna, och ge Liten kvällsmat, och medicin. Med hopp om att fler av våra skyddslingar snart får hem, önskar jag alla en god natt!
Helen FHHK
Nya små gryn...
Ska försöka skriva något, mellan bapplingarna av de nya små, som kom igår. 3 livliga små krabater, som redan intagit soffan, som tillika är min säng för tillfället. 2 killar och en tjej, små glupande ulvar, som äter ofta, och mycket.
De tre små.
De sover under täcket på natten, och så fort jag rör mig, vaknar de, och är hungriga. Sen är det dags att gå på toaletten, vilket de sköter exemplariskt.
Igår kväll kom även en liten dam hit. Hon är ca 10 veckor gammal, skadad i ett ben, skadad i läppen, och mager som en skrika. Hon hittades sittande mitt på en väg, under en viadukt utanför Osbyholm. Ingen av de som bor i närheten visste var hon kom ifrån. Nu bor hon ihop med Stefan...
Ursäkta pausen, det var bappeldags.
Nå, hon bor ihop med Stefan, eftersom de båda behöver äta upp sig. Den lilla tjejen är tam, och ganska pratsam. Hon har dessutom blivit badad av Pia, som hjälper mig med katterna när hon kan. Det är jag tacksam över.
Den lilla ungen som föddes häromdagen, verkar vara Ringsjöfisk-honans. Hon ligger i en bur, som är öppen, med den. Det är en helsvart hane, väldigt söt. Men detta utesluter att denna hona kan vara mamma till de små ungar som fångades tillsammans med henne. Kanske har hon hjälpt någon annan hona med dem, eller helt enkelt snott dom. De tyr sig gärna till henne, och hon låter dem göra det. Så i deras ögon är hon väl deras mamma.
De tre små Bapplarna har somnat, mätta och belåtna. Kanske bäst för mig att göra detsamma, så att jag hinner sova en stund, innan de vaknar och är hungriga igen.
Helen FHHK
Det börjar bli kallt
Hösten är här, om nu ingen mer än jag har märkt det. Ute springer det fullt av katter, en del får mat av snälla människor, en del får försöka livnära sig på det de hittar själva. Katten är ett tamdjur. Ett av människans husdjur. Så varför behandlas den sämre än många andra djur som vi tagit till oss? Varför är det ok i mångas värld, att slänga ut den som en sopa när man tröttnat på den? Varför är det ok att låta katthonor föda sina ungar utomhus, utan uppsikt? Varför är det ok att räkna med ett visst svinn bland ungarna?
Ingen får hålla hundar på ett lika slarvigt sätt som katter. Valpar föds upp, på de flesta ställen, med full koll. Ingen valp behöver riskera att bli uppäten av räv, rovfågel, eller andra djur. Ingen tycker att det är ok att de flesta valparna i en kull blir överkörda, eller ligger och dör i plågor i ärftliga sjukdomar. Ingen hunduppfödare räknar med det.
Men när det kommer till katter och deras avkommor, hör man det resonemanget. "Det spelar ingen roll om honorna föder ett par kullar om året, ungarna blir ändå överkörda, eller ihjältrampade av gårdens djur, eller dör av andra orsaker. Och blir de för många, går jag ut en sväng med hagelbössan."
Nej, tyvärr är det här inte taget ur luften. På många ställen är detta verkligheten för katterna.
Hörde för några år sedan om en bonde som städade logen. Han eldade skräp. I halmen låg det små kattungar. Gissa var dessa hamnade? Och inte blev de ihjälslagna först. Tyvärr hör man många sådana historier. Katten är på många ställen ett djur helt utan värde, ett djur som behandlas totalt respektlöst.
Hur ändrar man denna inställning hos folk? Man känner sig ofta uppgiven över folks nonchalans inför detta fina djur. Hur ska vi få utvecklingen att vända?
Aurore, en katt som slapp bli skjuten.
Helen FHHK
En sorglig dag
Fina Kjell-Arne dog idag. En liten ljusglimt i hans husses tillvaro har slocknat. Denna lilla katt har varit en sådan glädje i husses liv, men tyvärr blev lyckan alltför kort. Redan när vi hämtade Kjell-Arne, och hans syster, var det något speciellt med dem båda. De intog huset med en gång, helt orädda för allt främmande.
Kjell-Arnes blivande husse, Magnus, kom hit precis när dessa syskon anlände, och ett band uppstod genast mellan honom och Kjell-Arne. Från första natten sov den lilla katten hos sin framtida husse, fick frukost på sängen, och flyttade sedermera med upp till Småland.
De trivdes i varandras sällskap, lill-katten och hunden blev bästa vänner, så även han och de gamla katterna, som egentligen inte är så glada i andra katter. Denna lilla parvel charmade alla.
Men säg den lycka som varar. Kjell-Arne blev hastigt sjuk, kräktes, och fick epileptiska anfall. Han lades in på djursjukhus, där man konstaterade fel på levern. Han fick behandling, och meningen var att han skulle opereras. Men efter ett anfall idag, hade lillen fått lungödem, och man beslutade att det var bäst för Kjell-Arne om han slapp lida mer
.En stor, liten man har gått ur tiden.
.En stor, liten man har gått ur tiden.
Kjell-Arne till höger, som liten.
Han är sörjd och saknad av oss alla, som fick förmånen att lära känna honom. Vila i frid, du lilla!
När man då läser om Grållan, som så bryskt blev skjuten, efterlämnande sin tre små ungar, eller alla andra katter som blir dödade för att de råkar ha dumpats, eller fötts på fel ställe, blir man riktigt beklämd. En katt har så stor integritet och personlighet, men det är bara att släcka dess liv, mycket pga att man är bekväm, orkar inte vänta på en lösning, vill inte se att det är en individ man har att göra med.
"Det är bara en katt". Ja, för den som känner besvär av att den existerar i hans/hennes närhet. Katten tycker inte att den "bara är en katt". Den värnar om sitt liv, nöjd med att få existera. Kan den få göra det?!
Helen FHHK
Överraskning
Idag när jag kom ut till katterna i vagnen, fick jag en liten, ja faktiskt pytteliten, chock. En svart unge låg hos Belinda, honan från Kungshällan. Men om det är hennes unge, eller om det är honan från Ringsjöfisk som fått den, har jag ännu inte fått klarhet i. De låg tillsammans båda honorna, men vägrar att tala om för mig vem som är den riktiga modern. Belinda har tagit hand om den hela dagen, och den ser rund och fin ut, men ja, jag antar att jag får leva i ovisshet ett tag till. Kanske för alltid...
Liten pluttis från Kungshällan.
Belinda har även tagit sig an de små ungarna från Ringsjöfisk. Hon verkar vara en småkattsvänlig dam.
Belinda med ett par av sina småsyskon.
Helen FHHK
