Kastreringar
Idag har vi, ja mest Lucie, kastrerat Belinda, Gunilla och Pauli. Skönt att få det gjort. Belinda och Gunilla har haft besvärande löpningar, speciellt för omgivningen.
Lille Bappel fick dessutom koll på att han var kille. Det lärde snusktanten Belinda honom. Han lyckades inte särskilt väl med sin nya uppgift, så lite besviken blev hon säkert.
Men på söndag är det slut även på Bappels drifter. Då kommer kastreringsbussen hit, och då ska kulpåsen tömmas! Även en del av hans små vänner kommer att bli lättare i baken!
Helt ovetande om vad som väntar, ligger Bappel och jäser på favoritplatsen.
Belinda från Kungshällan.
Måste försöka ta några bilder på Gunilla. Hon är så vacker. Ska bara vänta tills hon har förlåtit mig för dagens härjningar.
Har även varit på Doc Morris och inhandlat bl a maskmedel till katterna. Går mycket sådant. De flesta vi tar in, är aldrig avmaskade, och måste avmaskas x antal gånger för att få bukt med de små osympatiska parasiterna.
Men de små liven har jag inga bilder på. Gissar att ingen vill se dem heller?!
Helen FHHK
Hur man vänder sig, så har man rumpan bak
Det är inte lätt att jobba (utan ersättning) med att rädda katter. Alltid är det någon som ska ta illa upp, eller gnälla för att de tycker att vi gör fel. Det är så lätt att klaga på de som gör något, när man inte gör något själv.
Och ja, det gör mig rasande. Skulle jag skriva vad jag egentligen tycker om dessa personer, skulle det slå gnistor om datorn.
Ex 1:
Några personer är ute och går sent på kvällen. En katt kommer fram, ser borttappad ut, och den jamar åt dem.
De tror att den kanske kommit bort.
Nu visar det sig, efter en bild på Facebook, att den faktiskt inte är bortkommen, utan bor en bit därifrån, och brukar gå ut. Men hur ska man veta? Förväntas folk se på katten att den bara varit ute en stund?
I det här fallet, erbjuder sig en person, efter förfrågan från en i föreningen, att gå ut och fånga katten i en bur, och ha den hemma hos sig tills ägaren hittas.
Detta behövs dock inte, då någon känner igen katten, och vet vems den är.
Visst, det kan verka dramatiskt, och jag kan till viss del förstå kattens familj, att de tycker att det hela är storm i ett vattenglas. Men, ponera att katten varit vilse? Den var det inte denna gången, men alla katter kan villa bort sig. Och är katten bortsprungen, är det bättre att den fångas in, än är ute för länge. Kanske man istället för att komma med dumma kommentarer, ska vara lite tacksam för att någon bryr sig. Bara för att man själv tycker att det är så självklart att ha sin katt ute, vilket är helt ok för min del, kanske man ska försöka sätta sig in i hur andra kan uppfatta kattens beteende ute bland folk?
Men kanske att man själv går förbi alla katter man ser ute, utan att fundera över om den kan vara borttappad, dumpad, eller hemlös av annan anledning. Kanske bryr man sig bara i sin egen katt, alla andra får klara sig bäst de vill?
Eller också har jag fel.
Den här lille mannen var borttappad, han hade smitit ut. Ägarna var överlyckliga åt att få sin bebis tillbaka.
Sen kan man ju undra hur folk tror att vi förvarar de hemlösa katterna. En del tror tydligen att vi har dem i burar. Vilken slags burar, vet jag inte. Ibland kallar folk våra 40 kvm stora hundgårdar för burar. En bur är en liten, begränsad, tja, bur, som finns i olika storlekar. En inhägnad är något hel annat, med större yta för djuret att röra sig på. Och vi har dem inte i någondera. De rör sig fritt i bostaden, som vilka andra husdjur som helst. En bur användes vi transport, då djuret ska färdas på säkert sätt. Den kan också användas tillfälligt, om djuret är sjukt, och behöver hållas i stillhet, men då ska den vara större än vid transport.
Ex 2:
En katt kommer till ens gård, och man börjar mata den. Man tar t o m in den i huset. Så har man den en vecka, och ringer sedan till oss. Vi kan av platsbrist inte ta in den, och den som har tagit hand om katten blir sur över detta. Hon hotar att slänga ut katten, som hon påstår är skadad. Men säger samtidigt att hon kan tänka sig att behålla den, om den blir kastrerad och fixad. Inget om att hon kan betala detta, utan det ska vi göra. Kontakten i föreningen säger givetvis att om hon tänkt sig att behålla katten, får hon ju faktiskt stå för dessa kostnader själv. Personen fortsätter att skicka otrevliga sms. Men vill ändå behålla katten. Hon tycker dock att det är konstigt att vi då anser att det är hennes katt, och att hon därför ska stå för kostaderna själv...
Till sist kommer hon på lösningen. Hon har fått en insamlingsbössa att ha på sitt lilla företag, den har hon haft i ett och ett halvt år, och då tömmer hon den. 1671 kr, skriver hon att det är i den, och dessa tänker hon använda till "sin" katt.
Det är ju bara det, att de pengarna är föreningens, och tar hon dessa, anmäler vi henne för stöld. Vi har en fullständig bekännelse, med hela historien på sms, som hon själv skrivit.
Vi är INTE skyldiga att ta hand om all världens katter. Vi har INTE resurser, eller plats till detta. Ingen har rätt att kräva det heller.
Vi gör allt vi kan, men vi räcker inte till, då problemet är enormt.
Och om jag hittar en katt, tar hand om den, och ingen saknar den, är den min om jag väljer att behålla den. Och då är det jag själv som får stå för alla kostnader som kan uppkomma. Jag kan INTE kräva att någon annan ska betala för mitt nya husdjur!
Arg
Helen FHHK
Dödläge
Det är lite dödläge för tillfället. I stort sett inga katter i föreningen finner nya hem. Och det är tråkigt. Vi vill ju gärna hjälpa fler katter som fortfarande vill ha det svårt, men vår "ta-in-kvot" är mer än fylld. Det sitter katter överallt, som är avlivningshotade, inte bara i Höör. Fick en förfrågan om ett antal nu i helgen, men fick säga nej. Dessa katter kommer att avlivas på onsdag, om ingen lösning dyker upp. Flera föreningar är engagerade i detta, men alla sitter i samma sits som vi. Tyvärr finns det ett stort antal katter till på stället som dessa nio kom ifrån, och de är alla avlivningshotade.
Sådana här kattkolonnier uppstår på alldeles för många ställen. Den enkla lösningen heter kastrering. Om folk hade kastrerat de första katterna de införskaffade, hade de inte haft sina hus fulla med oönskade katter.
Att skaffa en hona, släppa ut henne, och sen bli förvånad när hon får ungar, det tyder på att skolan missat en väsentlig del i undervisningen. Eller föräldrarna...
Sen får ungarna ungar, och de ungarna ungar, och man står bara och tittar på, tills problemet är olösligt. Vi måste bli mer observanta, och hålla ögonen på vår omgivning. Se till att stoppa eländet innan det växt den enskilde över huvudet. Ofta är det äldre människor, som inte har förmågan att "se" själva vartåt det barkar. De flesta måste ju ha en familj, eller bekant, som kan hjälpa dem att inse problemet. Så att de slipper den tragedi som uppstår, när djurhållningen övergår till en sanitär olägenhet, och i många fall, rent djurplågeri. Många av dessa fall slutar med att myndigheterna klampar in. Och det vet vi, att deras finess när det gäller att hantera sådana här fall, är att jämställa med en elefant i en glasbutik.
Sådana här kattkolonnier uppstår på alldeles för många ställen. Den enkla lösningen heter kastrering. Om folk hade kastrerat de första katterna de införskaffade, hade de inte haft sina hus fulla med oönskade katter.
Att skaffa en hona, släppa ut henne, och sen bli förvånad när hon får ungar, det tyder på att skolan missat en väsentlig del i undervisningen. Eller föräldrarna...
Sen får ungarna ungar, och de ungarna ungar, och man står bara och tittar på, tills problemet är olösligt. Vi måste bli mer observanta, och hålla ögonen på vår omgivning. Se till att stoppa eländet innan det växt den enskilde över huvudet. Ofta är det äldre människor, som inte har förmågan att "se" själva vartåt det barkar. De flesta måste ju ha en familj, eller bekant, som kan hjälpa dem att inse problemet. Så att de slipper den tragedi som uppstår, när djurhållningen övergår till en sanitär olägenhet, och i många fall, rent djurplågeri. Många av dessa fall slutar med att myndigheterna klampar in. Och det vet vi, att deras finess när det gäller att hantera sådana här fall, är att jämställa med en elefant i en glasbutik.
Arizona kom hit för snart 2 år sedan, från en 90-årig dam utanför Markaryd, tillsammans med 4 ungar. De allra ljuvligaste små varelser. Dessa hade blivit skjutna, om inte en observant kvinna i damens omgivning hade reagerat, och tagit kontakt med KKS.
Finaste Wilmer, Arizonas son.
Lloyd, ytterligare en av Arizonas söta söner.
Arizona och hennes ungar var fulla av löss, och naturligtvis mask, när de kom hit. Och att behandla skygga katter, är inte det lättaste. Men det gick, och de fick nya hem, alla utom den svarta, korthåriga Fred. Men å andra sidan har han inte låtit lura sig till att bli tam...
Fina Fred, som vi älskar, trots att han inte ger så mycket kärlek tillbaka. Kanske tycker han om oss, men har svårt att visa det. Han är vacker, enkel, och gör aldrig något dumt, han vill bara inte visa några ömhetsbetygelser mot oss människor. Dessa reserverar han enbart till katterna i sin omgivning, men å andra sidan ger han så mycket mer till dem.
En, trots allt, ganska positiv
Helen FHHK
Akuta katter
Jag tycker verkligen inte om akuta ärenden. Och särskilt inte när det gäller många katter. Det är så svårt att ta hand om sådana ärenden, särskilt nu, eftersom vi redan har så många katter att placera ut.
Men det här känns mycket angeläget.
En man har några egna katter, de går ut och in genom en kattlucka i ytterdörren. In genom denna lucka, kommer även en massa, till synes, hemlösa katter. De äter mängder med mat, som mannen och hans fru inte missunnar dem. Alla katterna är okastrerade.
Så blir han anmäld av en granne, vilken vet han inte, men flickorna från länsstyrelsen kommer dit, och säger att de katter man matar, blir man automatiskt ansvarig för. Detta är mycket vanligt att länsstyrelsens folk häver ur sig.
Dock finns det tydligen inget belägg för detta i lagboken.
Om detta skulle stämma, att man blir ansvarig för djur man matar, är man då ansvarig för småfåglarna man ger frö och annat på vintern? Är jag skyldig att se till dem, ta dem till veterinär, eller på annat sätt pyssla om dem när de blir sjuka? Om en igelkott söker sig in genom kattluckan, är jag då att räknas som ägare och ansvarig för den? Hur långt sträcker sig denna "luftlag"?
Söt liten hona, som akut söker eget hem.
Jag hade inte med mig "min" fotograf, och det syns på bildkvalite´n.
Stiliga, tama katter, hane och hona.
Det finns många fler katter, jag såg dem inte alla. De flesta behöver nya hem, snarast, och jag hoppas verkligen att vi kan lösa det här fallet så fort och smidigt som möjligt.
Helen FHHK
Kattöden
Fick höra talas om ett fall med en sommarkatt häromdagen. En liten flicka, 7 år , hade fått en kattunge av sin pappa i födelsedagspresent. Den fick hon ha över sommaren i deras stuga. Men på hösten när de flyttade hem till stan, lämnades katten, som inte kan ha varit särskilt gammal, kvar i stugan. Pappa skulle åka upp var 14:de dag och mata den. Det var inga problem, lurade han i barnet, den skulle klara sig, det gör ju katter....
Nästa gång den lilla flickan kom upp till stugan, letade hon förtvivlat efter sin kattunge. Den fanns givetvis inte kvar. Hon frågade en snäll man som bor i närheten, dit stugområdets övergivna katter brukar söka sig, om han hade sett den. Men när han hörde historien, förklarade han för henne, att kattungen nog fanns i himlen nu. Han hade inte sett den.
Vad är det för föräldrar som ger sitt barn ett levande djur i present, och sedan rycker det ur händerna på det när sommaren är över?
Tyvärr är detta fortfarande vanligt, i upplysningens tid.
Tyvärr är detta fortfarande vanligt, i upplysningens tid.
Det finns jättesöta plyschkatter ute i handeln. Köp en sådan till barnet, och förklara varför det inte kan få ett levande djur!
Levande varelser är inte slit- och slängvaror!
Liten hittades på en gård utanför Osby. Då var hon runt 5 månader. Mager, spinkig, och med ett flertal utslagna tänder. Bl a var en av hörntänderna avbruten. Man kan ju undra vad hon varit med om. Hon fick sedermera ett hem i Lund.
Billy kommer från Bromölla. 2 pojkar var ute och lekte på gården, när en man kom fram och gav de den då ca 8 veckor gamla ungen. "Här barn, får ni!" Deras mamma blev förtvivlad, och vände sig till Kikki i KKS. Sen kom han hit.
Nu bor han hos en trevlig, äldre, man i Höör, och lever som en prins.
Tussen hittades som 6-veckors unge på en parkering i Hässleholm. Alldeles ensam försökte han gömma sig under bilarna. Han var oljig i pälsen, och mycket skygg.
Idag är han tam, men lite avvaktande mot främmande människor. Han har ännu inte fått något hem, trots att han är 2,5 år gammal.
Tja, det var några kattöden. Det finns så många....
Helen FHHK
Förtydligande
Jag vet att jag har skrivit om det här tidigare, men av uppkomna anledningar, vill jag åter förtydliga vissa bitar av vårt arbete.
De flesta, nästan alla tror jag, är medvetna om att vi som jobbar med de hemlösa katterna, inte har betalt på något sätt för det vi gör. Allt arbete är ideellt, och vi tar väldigt mycket ur egen ficka för att få det hela att fungera.
Men några få har fått för sig att, bara för att det är en förening, finns det en kassakista någonstans att ösa ur. Vi hade gärna, väldigt gärna faktiskt, velat hitta denna kista, men tyvärr har någon, vi vet inte vem, försnillat kartan till denna guldgruva.
Vår kapacitet är begränsad. Vi har inte plats att ta in hur många katter som helst. Vi vill, det behöver ingen betvivla, men vi kan inte. Tyvärr är utflödet av katter betydligt mindre än inflödet. Det är en ekvation som inte går ihop.
Även när det gäller denna bit, har det uppstått missförstånd.
För att inte alltför många ska känna sig träffade, vill jag återigen påpeka att jag vet att nästan alla vet hur vår situation ser ut, och att ni har förståelse för att vi inte kan ta in alla katter som far illa.
Men tyvärr har inte alla den förståelsen. Jag vill för denna lilla klick personer klargöra att, det är inte lönt att försöka ge oss dåligt samvete, hota med att skjuta katten/katterna, sluta att mata dem, eller kasta ut dem i kylan. Det dåliga samvetet får personen som gör detta mot katten, stå för själv.
Återigen, jag skriver detta av uppkommen anledning. Ingen oskyldig ska ta åt sig.
Många som ringer om hemlösa katter, förstår precis hur situationen ser ut, och gör väldigt mycket själva för att katten ska ha det så bra som möjligt, tills dess att vi lyckas ordna något bättre för den.
Som tur är, är det de flesta. Tack till alla er! ♥
Lelle, en typisk rännstenskatt från Malmö.
Jag vill även tacka alla som lyfter vår och katternas tillvaro, genom gåvor av alla de slag. Pengar, mat, leksaker, klösställningar, filtar, allt som underlättar och piffar upp. Blir ofta väldigt rörd över att ni är så många som är så generösa och godhjärtade. Vi uppskattar det mer än ni anar!
En söt Emelie, som äntligen bestämt sig för att hon är tam.
Och så, ja... hm, Bappel, eller om det är Bapplan.
Helen FHHK
Insändare
Eftersom jag gillar att skriva, måste jag terrorisera hela min omgivning, och betydligt fler, med mina skrifter. Den 12 januari fick jag in denna i Skånska Dagbladet:
Medger att jag var smått irriterad på alla "kattuppfödare" när jag skrev denna.
Jag bara undrar hur många insändare, artiklar, och pekpinnar det ska behövas, innan folk fattar?!
Med risk för att upprepa mig, men jag tycker inte att det ska behövas en massa kattföreningar, som tar hand om tusentals, och åter tusentals, katter som folk tröttnat på, och slängt ut. I ett modernt samhälle, med så strikta djurskyddslagar som ändå finns i det här landet, skulle det inte behöva finnas att enda tamdjur som lider. Tyvärr verkar de inte omfatta katter. Även en del andra djur verkar falla utanför ramarna, men det hör inte hemma här...
Men, trots att jag inte vill att det ska födas kattungar, måste jag medge att de är bedårande! Jag förstår att folk vill ha kattungar, men, man får inte vara självisk när det gäller djur. Och den mesta kattaveln bedrivs av snåla människor, som inte vill kosta på sin katt de pengar det krävs för att kastrera den. Simple as that!
Klart att de är söta. Här; en väldigt liten Bappel!
Helen FHHK
Flyttkatter
Idag har fina Lingon flyttat. Den lilla, klena, risbusken som kom hit tidigt i höstas. Men nu, efter ett flertal avmaskningar och bra mat, samt kastrering, är hon rund och go. Och rundare blir hon säkert med tiden. Kelig har hon varit nästan hela tiden hon varit här, sötnosen.
Hennes väninna Emelie, som kom hit samtidigt, har äntligen låtit sig klappas. Hände igår, faktiskt. Blir så glad när de äntligen slutar att misstro mig! Ska nog bli en gospropp av den damen också!
♥Lingon♥
Emelie har jag tyvärr ingen bra bild på, bara en från när hon fortfarande var skygg, och hon ser ut som "kom-och-hjälp-mig-dö" på den. Så ser hon absolut inte ut idag.
Ska ta en bra bild på henne. Sen...
Även vackra Mimmi fick nytt hem idag. Henne har jag inte heller någon bild på, då hon befann sig nere hos Lucie. Troligen har hon någon bra bild på henne!
Det här är Torkel ! Det gick att få en bra bild på honom också. Tack Elna för den!
Torkel är en liten kille som kommer från Ringsjöfisk. Han är fortfarande skygg, men är med oss nästan jämt. Hyser gott hopp om att denna vackra herre ska bli tam en dag.
Tålamod är en dygd jag fått lära mig under dessa år med katterna. Hundarna mutar man med en godis, sen är man vän med dem. Hm, utom med en hund, Singel hette han. Han gillade aldrig mig. Sanningen att säga, gillade han ingen människa. En stor, flott, beige, alaskan husky, som var mer vild än tam. Är glad att det inte var min hund, då han ibland kunde bita folk lite fegt bakifrån. Men hans husse gillade honom. Min man också. Kärleken var obesvarad.
Ja, ja, det hör inte hit.
Även om jag hade kunnat berätta mängder med, numera, roliga episoder med just denna ståtliga representant för hundsläktet.
Nå, katter tar tid på sig. Det får de göra. I regel blir resultatet, ur min synvinkel, lyckat till sist. Det tog "bara" 11 år för vår gamla stallkatt Jansson att bli tam. Men han blev tam!
Den här bilden gillar jag. Lelle, borterst, och Galatea. Svarta katter ÄR vackra!
Och så Bappels gymnastiska övningar!
Helen FHHK
Bilder
Häromdagen var Elna här, och tog underbara bilder på katterna. Hon har lånat sonens kamera, och det märks verkligen skillnad när man har proffsutrustning. Ja, kvinnan bakom kameran måste naturligtvis också ha talang, och kunna utnyttja kapaciteten på den lilla tingesten!
Den här bilden är helt underbar! Fantastisk bild på Bappel, eller om det är Bapplan. Min absoluta favorit bland de nya bilderna. Måste hitta någon som kan skriva ut den till mig, så att jag kan ha den på väggen!
Och nu vägrar datorn att ladda upp fler bilder, men njut av Bappel-bilden! Det kommer fler bilder så småningom. Fick en ordentlig laddning!
Och så länken till filmen om vår förening:
Tack Mainly film för den!
Vi är mycket tacksamma för all den hjälp vi får med att göra vår förening mer känd!
Helen FHHK
Julafton igen!
Ibland, eller ganska ofta, känner jag mig avundsvärd. Som idag, när jag mötte Åsa nere i Höör, och fick 2 jättekassar med presenter till katterna.
Dessa högtidsstunder, när man kommer hem till katterna, och börjar packa upp alla spännande leksaker, matpåsar, julkalendrar(!), och annat roligt, lyfter verkligen min, och djurens tillvaro! Även valpen Malte hade fått presenter. De ska han få när han hämtat sig från dagens kastrering.
Åsa hade även stått och lagat jordgubbssylt, och gav oss 3 burkar av denna! Är vi inte precis bortskämda med.
Katterna har redan försett sig med lite av varje. Max, nere hos Lucie, blev salig över att få öppna en lucka i kalendern, och få en burk delikatessmat. Denna slitna lille man förtjänar att skämmas bort.
Katternas alla fina presenter!
Tack snälla Åsa! Du har lyst upp vår dag!
Bertil försöker se värdig ut, men i nästa sekund ha även han tassen med i leken.
Den här leksaken blev de helgalna i. Tror inte att det finns en tass i huset som inte provat den!
Helen FHHK
Shivas
Kommer ni ihåg katten som blivit dumpad på en kennel, och illa biten?
Jag tog nya bilder på honom idag, då jag var nere hos Lucie, och han var snäll nog att posera.
Han håller upp sitt brutna ben ibland.
Såret är läkt, och pälsen har växt ut.
Det är så skönt att Shivas klarade sig, och att han läkte ihop!
Även Max mår mycket bättre nu. Han har fått cellgiftsbehandling, och mådde riktigt dåligt några dagar, men nu är han piggare än vad han varit sen vi fick in honom, och har på köpet blivit så tam och tillgiven, att han ska vara med överallt, hela tiden.
Fina Max.
Lucie har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med dessa båda herrar!
Och så dagens Bappelbild:
Helen FHHK
Katter söker hem!
För tillfället är det stendött på omplaceringsfronten. Detta innebär att vi inte kan ta in en enda ny katt, oavsett hur akut det är. Vi har fullt upp med de vi har inne.
Det känns lite frustrerande med tanke på de som springer ute i kylan. Alla delar av Höör skulle behöva gås igenom, när det gäller kattbeståndet. Särskilt stugområdena. Och gårdarna, vill inte tänka på vad som finns på dom.
Fina Matilda verkar inte hitta sitt drömhem. Ett hem med ett rymligt kylskåp, fullt med godsaker!
Fina Ronja.
Jag börjar bli lite orolig för hur vi ska kunna ta in några kattungar i vår när de börjar dyka upp. Inte ens med skohorn får vi in dom.
Det går mycket pengar till att hålla föreningens katter med mat, sand, sjukvård, och allt annat som måste till för att hålla katterna nöjda. Utöver det som alla generösa kattvänner skänker till de små liven i form av foder och andra materiella ting. Blir så glad varje gång det trillar in presenter till katterna!
Försiktiga sötnosen Emla.
Och så är jag skyldig en länk till filmen som spelades in på Ringsjöns veterinärklinik.
Känns som ett hackat, inte malet, blogginlägg, men känner mig lite splittrad idag. Tänker på den stackars vargen, som hittills hållit sig undan sina banemän. Olidlig som jag är, har jag skickat ett mail till Naturvårdsverkets generaldirektör, och krävt svar på en del frågor. Tycker att "skyddsjakts"beslutet luktar skunk.
Helen FHHK
Låt naturen sköta sig själv!
Idag har vi fått välbehövlig påfyllning av kattmaten, 3 flak Mjau tetrapak. Tack snälla Fia! Tack även för den goda rulltårtan!
Tack till Snuttan för det spännande paketet vi också fick idag! Leksaker, filtar, mat, och även fika till föreningens 2-benta.
Snuttan har en grupp på Facebook som heter "Hjälpande hand till katter", och numera även hundar, och i denna samlar hon in pengar och saker, som hon sedan skänker till bl a föreningarna.
Julafton idag alltså!
Smolket i min bägare, och det var riktigt söligt smolk, var nyheten om att de ska, och delvis har lyckats med, att döda vargparet i Junsele. Kanske stöter mig med en del nu, och det har kanske inte på den här sidan att göra, men varghat stör mig mer än mycket annat i samhället. Har ingen förståelse alls för folk som kan hata djur, och som alltid ser som enda lösning att döda dom. Förstår inte heller myndigheterna, som hela tiden faller till föga.
Djur är djur, och de är oskyldiga. De enda som har problem med att det finns vilda djur, är människan. Resten av naturen sköter sig själv. Eller borde få göra det!
Foto av en av våra tavlor.
Katterna börjar bli rysligt närgångna mot datorn, kanske gillar de inte ämnet.
Bäst att byta ämne då. Katt, katt, katt.
Ja, det hjälpte!
På tal om farliga rovdjur, kan Heba vittna om att det är det tvåbenta rovdjuret som är värst. Hon blev utsatt för kraftig misshandel av ett gäng unga killar i Kävlinge. Sparkad, stampad på, och när hon inte kom någonstans, kissade de på henne. Hon litar fortfarande inte riktigt på människor, och har lite sned huvudhållning. Annars har hon hämtat sig, men konvalecenstiden har varit lång, och svår för henne. Hon var dessutom full med lus, och hade mycket mask. Hennes numera svarta päls var alldeles brun och sjaskig.
Heba är ett litet underverk!
En som totalt har glömt att hon i sin tidiga, mycket tidiga, barndom haft det svårt, är Bapplan. En moderlös unge, som tillsammans med sina syskon, hittades i ett stall. Endast Bapplan och hennes bror Bappel överlevde.
En som aldrig har haft det svårt, är Gullan. Hon är född i en lägenhet i Lund hos en snäll kille, och hans mamma. Som unge flyttade hon hit, och har sedan levt som en drottning. Hon är helt oförstående, och empatilös, mot de katter som haft ett hårdare liv än hon.
Helen FHHK
Katter och mat
Katterna är gärna med när det ska ätas här i huset. Och då menar jag att de verkligen är med.
Tror att bilderna talar sitt tydliga språk:
Vissa bjuder på sig själv.
En del förser sig själv.
En del är mer delaktiga i själva matlagningen.
En och annan gillar mat i lyxförpackning.
Hundarna föredrar lite starkare saker.
Helen FHHK
Loppis
Förra året, den 6 maj, tänkte Nina och jag koppla av från allt vad katter heter, och istället gå på loppmarknad i Södra Rörum. Man brukar alltid göra något fynd på dessa loppisar, och eftersom det inte händer så mycket i min omgivning, tillhör dessa vårens och sommarens begivenheter.
Vi hade inte trängts så länge bland alla hugade besökare, förrän vi kände att vi var sugna på varsin våffla. Damerna på Husaren är duktiga på det här med våfflor, och det hör till traditionen att mumsa i sig en dylik vid denna årliga tillställning.
Så vi traskade glatt uppför trapporna till terassen, där det doftade ljuvligt. Och tvärstannade och suckade. Vad står det inte framför våffelståndet och tigger?
Mm, alldeles rätt. En katt. Är det vi som drar till oss dem? Jag skyller på Nina, men hon förnekar bestämt att det är hon. Och ja, inte är det jag...
Nå, vi gjorde förfrågningar om katten, som vid en snabb undersökning visade sig vara en okastrerad hane. Han var röd, tam, och hungrig. Han hade hållit till där hela vintern och fått mat. De skulle vara så glada för kattens skull, om vi tog honom med. Vilket vi naturligtvis gjorde.
Men först åt vi våfflor. Under tiden trakasserade, jo, det är faktiskt rätt ord, katten alla som åt. Han klängde på folk i sin iver att få mat, och rev en man som irriterat sköt honom ifrån sig med foten.
När vi mumsat klart, tog Nina katten under armen, och bar den motvilliga lilla rackaren ner till bilen, och vi satte in honom i kupe'n på min pick-up. Sen återvände vi till loppisen, för att försöka hitta något lämpligt att förvara katten i under hemresan.
Det fanns inte mycket att välja på, men vi fann den här väskan för 10 kronor! Här sover han ruset av sig efter kastrering.
Ett telefonsamtal till Lucie, och eftermiddagskastrering var bokad. När han sövdes, kräktes han upp en jättehög med våfflor...
Loppis, som vi fantasirikt döpte honom till, visade sig vara en osedvanligt trevlig och enkel katt att ha. Han anpassade sig fort till sin nya miljö. Sedermera fick vi veta att han sprungit i byn och velat komma in till folk. Man kan ju undra var han ursprungligen kommer ifrån?
Fina Loppis.
Mattjuven Loppis.
Det dröjde inte så väldigt länge förrän Loppis fick eget hem. Han bor nu utanför Kristianstad på en gård, där han får vara både inne och ute.
Tänk vilka fynd man kan göra på en loppmarknad!
Helen FHHK
Byggland
Först vill jag säga att ♥Max♥ mår mycket bättre idag! Operationen var lyckad.
Sen vill jag berätta om vårt första kattprojekt i Höör.
Vi startade föreningen i slutet på september 2011, med att fånga in katterna på gamla Byggland mittemot stationen. De skulle riva Byggland, de flesta av de fina gamla byggnaderna.
Till vårt förfogande hade vi en fälla. Antalet katter var okänt, då de var skygga, och mataren hade svårt att se skillnad på en del av dem.
Den tredje oktober fångade vi första katten.
Vi körde som tättingar ner till Höör, och kollade fällan, Theres och jag. Hela dygnet. 12 på natten, 5-6 på morgonen, många gånger mitt på dagen. Det blev många mil. Avslaget när fällan gapade tom, lycka när luckan smällt igen. Sen direkt ner till Lucie för kastrering.
En liten kille, som ganska snart fick ett eget hem.
Jag kommer inte ihåg namnen på katterna, har svårt att minnas dem när jag inte döpt dem själv. Ni får ursäkta mig för det.
Den här killen fångades in den 13 oktober.
Totalt fångade vi 6 katter på Byggland, 5 killar, och en hona, Sarabi. Hon är troligen mamma till alla de yngre från detta område.
Fina Bertil, också han från Byggland.
Morre, den svartvita, som är nertryckt i lådan av Sixten.
Den dagen vi fångade Sarabi, gick Morre oroligt runt fällan, och ville knappt släppa fram Theres och mig när vi skulle hämta den.
Själv tog han ytterligare 10 dagar på sig att gå i fällan. Bara Morre tog lika lång tid att fånga, som alla de 5 andra tagit sammanlagt.
Han kunde ligga och sola sig på asfalten, nonchalant utsträckt, tittandes föraktfullt på oss.
"Ni tror väl inte att ni kan lura mig?" sa han.
Till sist tog vi hem fällan, och badade den i klorin, en lukt som katter konstigt nog gillar, köpte den finaste tonfisken, och lyckades slutligen lura den lilla rackaren.
Theres ringde mig på kvällen då han gått i fällan, och jag körde ner. Efter att ha raggat svärmors bil, min var inte farbar av någon anledning.
En jättearg Morre satt och fräste åt oss, men vi var överlyckliga. Han blev av med sina kulor samma kväll, och Byggland var äntligen klart!
Theres och mataren höll koll ett tag efteråt, så att ingen ny katt skulle dyka upp, men som tur var gjorde det inte det. Kändes som om det var i sista stund vi blev färdiga, då de bara några dagar senare satte upp staket, och började riva de sista byggnaderna.
En avbruten middag.
I den mån jag ser tangentbordet, och får ha det ifred för Bapplarna, ska jag försöka skriva.
Satte på en tidig middag idag, för ovanlighetens skull. Klockan var nog inte ens halv fem nu i kväll. I det här huset är det nästintill rekord, då middag brukar intas mellan kl 19 och 24 vanliga kvällar.
Steken hade stått en halvtimme i ugnen, då ringer makens bror, och vill bjuda på pizza. Nå, det var ju lite synd att missa detta erbjudande. Så roligt är det inte att laga mat, men jag hoppas att vi har det till godo.
Under detta samtal får jag ett sms från Lucie, som har sövt Max, en fin, trevlig katthane, som idag har varit väldigt dreglig, och trött. Han hade, i sovande tillstånd, svårt att andas, om inte tungan hölls i ett bestämt läge. Lite svårt att operera och hålla tungan på katten samtidigt. Typiskt tvåmansjobb.
Så ugnen stängdes av, med stek och pommes, och denna person kastade sig ut i bilen, körde de 3,8 kilometrarna i ilfart ner till kliniken, och ägnade sedan en timme åt att hålla i en rosa kattunga. Alltmedan familjen fick svälta.
Röntgenbild på Max.
Max hade tumörer i svalget, och på tungan, och dessa fungerade som pusselbitar, som i rätt passform täppte till luftvägarna.
Lucie röntgade honom för att se så att han inte hade fler tumörer längre ner i svalget, för i så fall hade han fått somna in. Som tur var, syntes inga sådana på de två röntgenbilderna.
Tre tumörer togs bort, och Max kunde åter andas igen, utan tungsträckning. Nu hoppas vi att det inte ska bli några komplikationer, och att Max ska få ännu en tid till på sig att skämmas bort.
Max är en katt som Kattjouren kom med för drygt en månad sedan, infångad i ett bedrövligt skick.
Max 29 november -12.
Max 26 december -12.
Han hade då en stor böld under ena framtassen, många dåliga tänder som fick dras ut, öronskabb, och en gammal hopläkt skada i ena bakbenet, som han inte har ont av. Allt detta, utom skadan i benet, åtgärdades vid kastreringen, och Max blev som en ny katt. Till på köpet blev han tam och kelig.
Han har blivit bästa kompis med Mollan, och dessa två kan ofta ses gå tätt ihop med svansarna sammankrokade.
Och middagen? Tja, pommes fritesen blev lite väl svarta och knapriga, men resten gick alldeles utmärkt att äta. Familjen blev mätt i alla fall !
Helen FHHK
.
Länk och bilder
Jag har lärt mig att lägga in en länk! Tack Elna för att du lägger ner tid på att undervisa mig om diverse datorgåtor!
Nedan länken till KKS-filmen:
Ska försöka skriva något kort, i den mån det går.
Bapplarna får gärna sova en liten stund till...
En del katter sover bakom datorn. Elofs gulliga bakfötter.
Fina Torsten, en 8-årig, stilig, man.
Tja, det blev kort. Johnny English är MYCKET distraherande!
Helen FHHK
Dream on!
Nytt år, nya förutsättningar. Eller....
Kanske bara en repris av 2012 när det gäller katterna? Fånga in, kastrera, placera ut. Önskar att det vore så enkelt.
Men, jag ska försöka vara positiv. Naturligtvis har alla som födde upp kattungar förra året, kastrerat sin katt. De har läst om hemlösa katter som far illa, och lärt sig. Hm, drömma kan man ju få göra.
Har ni sett videon som Henrik och Yvonne från KKS gjort?
http://www.youtube.com/watch?v=qDwpp5NuUTw
Antagligen fungerar inte länken på ett enkelt sätt, det gjorde den inte senast, men gå gärna in på den ändå, och se filmen. Annars ligger länken på vår Facebook-sida.
Jag vet inte om jag är extra känslig för att det är så nära min verklighet, men mina tårar kom redan efter några få sekunder. Och filmen fastnade verkligen, den är mycket fint gjord, ett fantastiskt arbete!
Det här är vårt köksbord, när vi äter! Minuterna innan hade de försökt stjäla maten från tallrikarna. Kan man låta bli att älska dem?!
Och nu blir det reklamfilm! Eller ja, film och film...
Vi har många fina, tama , trevliga katter, som fortfarande söker sina drömmars hem.
Matilda, Mollan, Molly, Big, Eskil, Aurore, Scarlet, Mimmi, mfl, mfl. Älskvärda små individer, som söker en tillvaro, där just de blir en högt älskad familjemedlem.
Fina Mollan,en liten, söt, något överviktig dam.
Mimmi, en KKS-katt, som 2011 tog så väl hand om sina 4 egna ungar, samt de 4 i olika åldrar, som hon adopterade, och därmed räddade livet på.
Och här vill jag passa på att tacka alla som adopterade katter från oss, och från de andra kattföreningarna, förra året.
Samt till er som tidigare adopterat hemlösa katter!
Utan er hade vårt arbete varit förgäves, och de hemlösa katterna fler.
Helen FHHK
