Mario
Mario kom till oss för två och ett halvt år sen. En stor, grå hane, snuvig, nyss intagen av KKS. Jag hämtade honom i Sölvesborg, hos en tjej som gjort om några rum i ett källargarage till ett marsvinsparadis. Inga burar där inte!
Mario var skygg, och mycket aggressiv när han kom. Han attackerade när vi kom för nära honom. Naturligtvis började vi undra vad vi hade gett oss in på. Skulle vi klara ut detta monster till katt?!
Han fick flytta in i ett rum ihop med Grållan, en tam, och snäll hona. Mario satt mest i bokhyllan och tryckte, och morrade när man öppnade dörren. Kom vi för nära hyllan, fräste han, och gjorde utfall.
Snuvan gick inte att behandla, det fick vänta tills han lugnat ner sig.
Mario
Grållan klappades flitigt framför nosen på Mario, närmare och närmare. Och så småningom började han se allmer sugen ut att själv prova på det där, som fick hans flickvän att spinna så mysigt.
Den stora dagen kom när Mario parkerat sig på skrivbordet. En klapp, och sen blev vårt umgänge betydligt enklare. Så fort det gick att lasta honom i bur, fick han åka till veterinären. Det visade sig att han hade lunginflammation, och han fick en lång penicillinkur. Det blev många orolig nätter, då penicillinet fick en massa slem att lossna ur lungorna på honom, och han hade svårt att andas.
Men till sist släppte det, och han blev frisk. Dock har han fortfarande känsliga luftvägar, och blir lätt snuvig.
Vi bestämde oss för att behålla Mario, då vi tyckte att han inte skulle behöva flytta fler gånger. Dessutom är han väldigt mån om kattungarna, och de fick till och med snutta på honom. De unga hanar som vuxit upp med Marios omsorger, älskar sin "pappa", och nu är ompysslandet ömsesidigt.
Mario fyller verkligen ut sin omgivning.
När man ser Marios utveckling, blir jag så arg när kommuner och länsstyrelser vill skjuta av skygga och förvildade katter. Många av dessa katter har en gång varit tama, och övergetts av sina ägare. När de väl kommer in, förvandlas de flesta till gosbollar likt Mario. De övriga, få, kan fylla en funktion som stallkatter, vilket de ofta är mycket bättre på, än tama katter. En katt som ska bo ute i ett stall, behöver inte vara tam.
Mario är idag en riktig kelkatt, och frotterar sig med de flesta som kommer hit. Ingen som ser, och träffar honom, kan tro att han varit skygg och arg. Han är genomsnäll, och han är älskad av de flesta i vår bekantskap.
Jag vet att jag använt den här bilden förut, men den är bara så bra, och så mycket Mario!
Helen FHHK
Kommentarer
Trackback
