Ny blogg
Vi har bytt bloggsida. Den nya adressen är:
Den gamla texten kommer att ligga kvar här, men allt nytt hamnar på den nya.
Helen FHHK
Nya små katter!
Igår, söndag, var Kastreringsbussen på besök på kliniken.
Sju honor och tre hanar, blev av med orsaken till kattöverskottet. Fyra av honorna var dräktiga i olika stadier. Något att tänka på för de som ännu inte kastrerat sina honor! Ja, och även hanar. De har ju del i fortplantningen, de med.
Som ni ser, var jag med på biologilektionerna i skolan!
Nykastrerad Maverick. Jag hämtade honom i lördags, tillsammans med hans bror.
Nykastrerad Preston, bror till Maverick.
De två småkillarna är ca 6-7 månader, och är snälla, trevliga, och ganska tama. Det bästa hade varit om de fick ett gemensamt hem.
Vi hade även en tjej med igår, som blev kastrerad, Beata, från Hörby. Bild kommer så småningom.
Två av katterna kom Yvonne och Henrik från KKS hit med. De fångar katter i Landskrona med omnejd, ett jättearbete, då det i Landskrona verkar vimla av hemlösa katter.
Resten av katterna var katter som har turen att redan ha ett hem, hos människor som bryr sig om dem.
Vårstädning på gång!
I Konsumtunnan i Höör! Tack alla ni som lägger mat i vår tunna. ♥
Och så.... Bapplan!
Helen FHHK
Ibland blir man lite trött.
Imorgon kommer Kastreringsbussen till Höör. Egentligen lejde vi hit dom för att kastrera katterna från Ringsjöhöjden, men nu har mannen upphört med att vara intresserad av att få hjälp med sina katter, och verkar föredra att länsstyrelsen kommer dit istället. Vad de gör med katterna, vet ingen, men klart är, att det måste göras betydligt mycket mer än vad vi fått göra.
Alla vet vi vad länsstyrelsen brukar göra med katter, men detta biter inte på mannen. Vi är ingen myndighet, och kan inte tvinga honom till någonting. Synd är det i alla fall. Alla katterna är tama, men har ohyra, och är okastrerade. Fyra har vi tagit in, och han har fått tillbaka fyra kastrerade. Men katterna är så oändligt många fler....
Timothy kommer från Ringsjöhöjden.
Det får bli ett kort, tråkigt, inlägg idag. Bloggen strular, och vill inte ladda upp fler bilder. Återkommer imorgon när Kastreringsbussen varit här!
Något grinig
Helen FHHK
Glädjande!
Det händer mycket bland katterna nu. Många av de som tidigare varit skygga, är nu på god väg att bli tama. Gunilla har blivit riktigt kelig, än så länge mest mot familjen, och idag kunde jag lyfta henne för första gången!
Gunilla, bakerst i bild, med sitt fina röda ben!
Bibbi, Moa, och RF, är mycket mera framme, och flyr inte när vi kommer emot dem. Pauli är med överallt, likaså Wilma. Lillan vågar ligga i köksfönstret när vi äter. Det har gått att klappa Tvärrandigman. Mimmi visar väldigt tydligt att hon vill bli klappad, och spinner så fort man lägger handen på henne. Scarlet och Fred håller sig mycket mera framme än vanligt. Molly börjar nog tycka om mig, lite grann i alla fall.
Lilla Malin är mycket modigare än tidigare, och Bingo är på nedervåningen allt oftare. Rundan har blivit lekfull och kelig.
Alla katterna känns mer positiva, kanske gillar även de att solen är framme. Eller ja, det vet jag ju att de gör.
T o m Rebecka har gått att klappa några gånger.
Lilla Bingo har varit på besök hos Lucie idag. Han har lite problem med sitt rörelseschema. Jag har försökt se vad felet har varit, men inte lyckats utröna om det var fram eller bak han hade ont. Det visade sig att han troligen har en gammal (nå, själv är han inte särskilt gammal) skada i höften. Nu får han gå på smärtstillande ett tag.
Lilla söta Bingo. Nu är han ganska mycket större.
Emelie, som var så skygg när hon kom hit, sitter i knäet så fort hon har chansen.
Bappel har aldrig varit skygg....
Igår kom det en ny katt, en liten tjej från Hörby. Det kommer bilder på henne så småningom. Hon är tam.
Glad
Helen FHHK
Skönt att vara hemma igen!
Puh! Äntligen hemma från Blåkulla. Maken till kallt flygväder! Både Lelle och jag var väl inpackade. Men kallt blev det likväl.
Några små incidenter hade vi dock på ditresan. Mitt mörkerseende är lika med noll, och Lelle, som skulle hjälpa till att navigera, verkar ha samma problem. Jag trodde att alla katter såg bra i mörker!
Ett par småkrockar med grantoppar fick oss att inse att vi måste hålla högre höjd. Men det var kallare ju högre upp vi kom.
Jag får nog ta en annan katt nästa år. Eller också får vi sätta strålkastare på kvasten!
Hm, det kanske inte bara beror på dåligt mörkerseende!
När vi kom hem, satt det ett gäng besvikna katter med ryggen åt oss. Nästa år ska jag ha släp på kvasten! Fast det var visst någon som blev portad från Blåkulla förra året, för att hon hade mer än en katt med sig. Hon fick vända och flyga hem igen.
Men kanske har katterna turen att bli adopterade före nästa påsk, och får en egen matte att flyga med!
Varför ser man förresten inga män på kvastar?
Långrandigman. Han tyckte att han skulle fått följa med. Kanske hade han gjort sig bättre än Lelle. En riktig fräs-katt!
T o m Bapplan var lite sur över att behöva stanna hemma. Men det är faktiskt åldersgräns även för katter.
Nå, partyt är över för i år, dags att leva i verkligheten igen!
På återseende!
Alla dessa snälla människor!
Vi får vara med om så många vänliga gester från folk, i arbetet med de hemlösa katterna. De lyfter vår tillvaro, och det som är så fantastiskt är, att det är så gott som varje dag vi får uppleva detta.
I måndags, när Lucie kastrerat 3 honor till Kattjouren, med viss assistans av mig, kommer snälla Marianne, som är jourhem åt dessa tre, med en glasstårta till oss. Gissa om vi fick bråttom med att bli färdiga!
Två personer på en glasstårta för minst fyra, men den tog slut! Ja, ja, så är det när man äter efterrätten före middag. Den var verkligen delikat!
Tack, Marianne!
Igår var jag och Elna ute på en tur, vi tömde tunnorna på Konsum i Höör, och i Hörby. Det är ännu en upplyftande syssla. Att mötas av maten och sanden, som alla ni snälla, givmilda, människor har lagt i dem, är som att fira julafton gång på gång!
Gårdagens resultat! Jag känner mig lyckligt lottad, som får uppleva all denna snällhet, som omger arbetet med de hemlösa katterna.
När vi var körandes i Höör, föreslog jag att vi skulle köra till den nyöppnade Foderbutiken. Har tänkt titta in där sedan de öppnade, men med min saktfärdighet, har jag inte blivit färdig till det. Men våra undulater behövde frö, och den här butiken har precis den tråkiga blandning, som de är så förtjusta i.
Foderbutiken i Höör.
Naturligtvis, eftersom det är en butik som riktar sig till djur, var vi tvungna att fråga om de ville ha en av våra insamlingsbössor på disken. Utan minsta tvekan, fick vi ett ja. Så härligt med affärsinnehavare som inte behöver tänka efter om de ska göra en god gärning!
Vi fick även mat till katterna, och även en del till hundarna!
Gåva från Foderbutiken. En underbar syn!
Katterna äter mer när de får smaka nya sorter. Det går nog åt ca en halv gång extra ranson med dessa spännande smakupplevelser. Vilket de är väl värda.
Helen FHHK
Fler katter som gärna vill ha egna hem.
Fast egentligen tror jag att de flesta av katterna är ganska nöjda med hur de har det nu. Det är väl troligen därför de gör sig så ocharmiga när det kommer någon som ska titta på dem.
Men jag vill at de ska få nya hem. Annars kan vi inte ta in nya katter som behöver hjälp. Jag har försökt prata med dem om det, men de tittar bara oförstående på mig, rycker på "axlarna", och vänder ryggen åt mig. Dock tror jag att de inser förbättringen när de väl har flyttat.
Söta Wilma, som inte är helt tillgänglig än. Men hon är på god väg. Den här lilla damen är med oss lite överallt, nyfiken, glad, och positiv. Hon vill absolut bo med andra katter, ensamkatt är inget för henne. Hon fungerar också bra ihop med hundar.
Aurore är en rund dam, förvisso en KKS-katt, men hon har bott här i 2 år nu. När hon kom hit, var hon en liten speta, skygg och rädd för det mesta. Idag är hon en trygg dam, snäll och tillgiven. Hon fungerar utmärkt med både katter och hundar, dock tror jag att hon även skulle trivas som ensamkatt.
Och så Tussen. Han är en mycket vacker katt, ganska självständig, men har ändå ett visst beroende av oss. Han är gärna med där vi är, och emellanåt är han riktigt kelen. Han gillar kvinnor, mig, bäst, och skulle inte trivas i en större familj. Katter är en nödvändighet i hemmet, och han tycker även om våra hundar.
Bapplan söker inte nytt hem. Hon är mammas bebis.
Den här tjejen, som ännu inte talat om för mig vad hon heter, skulle troligen trivas bäst i ett bra stall. Hon har visserligen blivit mer synlig i tillvaron, men då hon är född ute, och aldrig är hanterad, skulle hon vara en tillgång i arbetet på en gård. Hennes två vackra systrar, Moa och Bibbi, skulle säkert gärna också kunna tänka sig en liknande anställning. Lönen? Fri tillgång till mat och vatten, samt ett skyddat ställe att tillbringa sin lediga tid på.
Helen FHHK
Katter som ännu inte hittat hem.
Idag tänkte jag vara lite mer seriös, och presentera en del av de katter som söker sina alldeles egna hem. De är många, och fler står på tur.
Den här lilla sötnosen, Rubina, finns numera nere hos Lucie. Där charmar hon alla som besöker kliniken. Hon är otroligt söt och tillgiven. Rubina fungerar med katter, och bara älskar människor!
Serafina är en tjej som troligen helst vill bo ute. Eller åtminstone kunna komma och gå som hon vill. När hon slipper att trängas med människor, kan hon vara riktigt kelen, och går t o m att lyfta en liten stund. Men inne i huset, känner hon att hon inte har tillräckligt med svängrum, och blir försiktig i sitt umgänge med oss. Serafina tycker mycket om mat, vilket syns på hennes trinda figur.
Ludde är en kille som inte tåler stress. Han bor på sonens rum, då han fick magsår (eller något liknande) som liten, när han bodde med alla de andra katterna. Nu bor han med tre tjejer, som han gärna leker med. Han är inte tam, men kommer att bli det så småningom. När man väl har honom i knäet, spinner han, och huvudpussas med en. Men han har en bit till innan han kommer självmant. På bilden är han inte så gammal.
Mollan är en mycket charmig dam, med bestämda åsikter. Hon bor på kliniken, och under "arbetstid" låter hon inte någon klappa henne. Men efter stängning, är hon en riktig gospropp, och är mycket tillgänglig för de flesta. Hon älskar alla katter, och vill gärna ha närkontakt med dem. Hon har bott ute i sitt tidigare liv, men detta är inte något hon längtar till igen. Hon gör inga ansatser att gå ut, även när dörren är öppen.
Listan på katter som söker hem kan göras lång, men jag tänkte ta några då och då, så att ingen försvinner i mängden. Naturligtvis hoppas jag att några ska få hem på det här viset.
Alla katterna har sina små egenheter, ingen är den andra lik. Jag tror att vi har katter i de flesta smakriktningar.
Det vi INTE har just nu, är kattungar, och hur söta och gulliga de än är, hoppas jag att vi inte ska få in några i år.
Helen FHHK
Kastreringsbussen, åter igen!
Vilken tur att Kastreringsbussen finns! Det känns så bra varje gång de varit här. En heldag med enbart kastreringar, det känns kreativt.
Jag hade fyra honor med mig ner till kliniken, Elisabeth kom med två honor och en hane. Samt kom det ytterligare en hona och några hanar. I allt blev tio katter kastrerade, vaccinerade, och id-märkta.
Jag hade tänkt ta en ny bild på bussen idag, men den fick inte vara med. Todd och Andrea hade extra personal med sig, så de kom i en vanlig, ordinär, bil. Humpf!
En extra veterinär, Anja, var med idag, så allt gick väldigt fort och smidigt. Samt en ung, effektiv tjej, som jag tyvärr glömt namnet på. Förlåt! Men hon höll stenkoll på katter och papper.
Emlas tur att bli opererad.
Den här damen har sett många kastreringar. Andreas ständige följeslagare. Fantastiskt snäll och duktig hund!
Ingen av Bapplarna vill vara med och skriva bloggen idag. De vände och gick när de förstod att det återigen skulle handla om kastreringar. De tycker väl att de fått nog av den varan.
Sofie och Pia har varit på Arken Zoo i Hörby, och hämtat mat som butiken skänkt till katterna. Det krävdes två bilar för att frakta denna mat till Höör! Tack snälla ni!
Halva lasset !
Resten!
Och den positiva utdelningen i Konsums tunnor! Det här är från både Höör och Hörby. Allt kom dock inte med på bild, då vi portionerat ut en del till ett av våra stödhem.
Det har som synes varit en mycket givande vecka, både för oss och speciellt för katterna. Massor av kastreringar hela veckan, och en massa god och nyttig mat till fyrfotingarna.
Vem kan vara missnöjd?!
Helen FHHK
Bapplan och Bappel hos veterinären.
Igår, onsdag, var Bapplarna nere hos Lucie. Bappel drog ut två envisa hörntänder, och Bapplan blev kastrerad, vaccinerad, och id-märkt. Samt drog även hon ut två hörntänder.
Mjölktänderna i överkäken, på dem båda, har inte velat ramla ut när de nya hörntänderna kom. Bappels tänder hade nästan inga rötter kvar, medan Bapplans tandrötter var helt intakta.
Bapplans utdragna hörntänder till höger. Även den lilla tanden längst till vänster, är Bapplans. Övriga två är Bappels.
Bapplans tänder, före utdragningen.
Sovande Bappel.
Sovande Bapplan.
Snälla Max tar hand om Bappel efter uppvaknandet.
♥Max♥, denna fantastiska, ömsinta, katt! Han är så mån om alla små katter! Så orolig att de inte ska må bra.
Max var också väldigt bekymrad över den sovande Bapplan.
Lite problem att hålla balansen, kanske. Bappel raglar omkring.
Bappel, som var relativt pigg under hemresan, han hade fått en uppvakningsspruta, slocknade fullständigt när han kom hem. Han åt, var medvetslös, åt, var medvetslös, osv. Mycket märkligt beteende. Bapplan fick sova ruset av sig, eftersom ingreppet var större på henne. Bappel hade ju faktiskt "bara" dragit ut sina tänder.
Men idag på morgonen, var de sina vanliga busiga, jag igen.
Vi kastrerade även denna ljuvliga dam, som redan är tingad. Hennes livmoder var i ett bedrövligt skick.
Jag ska inte lägga ut bild på den, då den är riktigt motbjudande.
Jag ska inte lägga ut bild på den, då den är riktigt motbjudande.
Förhoppningsvis ska hon må bättre nu när hon slipper ha denna slemmiga tingest inombords.
Det är många som kastrerar sina katter just nu. Vilket är mycket glädjande! Hoppas att det fortsätter så.
Helen FHHK
Återseende
Finns det lugna, lediga dagar? Och vad gör man i så fall en sådan dag?
Idag blev det en extra-inte-lugn dag, helt oplanerad. Men 5 katter blev kastrerade nere på kliniken. 4 honor, och en hane. 3 av dem är katter som är adopterade från vår förening.
Det var roligt att återse de kattungar som nu blivit stora. Eller stora, halvvuxna är väl ett rättare ord.
Mina små gråa sötisar från i höstas, och lilla Ronja, som växte upp på kliniken. Det är inte samma Ronja, den röda, som vi hade här hemma. Icke att förväxla!
De är så fina, och precis lika söta som när de var pyttesmå!
De här två var som om de vore sammanvuxna ♥. Och det verkar de vara än idag!
Så här liten var killen när han kom.
Ronja har jag tyvärr inga bilder på. Men hon har blivit enastående vacker!
En sak jag undrar över, är hur en Bappel kan sno lila glittergarn fem varv runt kroppen? Hur lyckas han med det?
Sen kan man ligga och se helt oskyldig ut ! Kanske är han drogad. Det är mynta i leksakerna i påsen. Och den sniffar han gärna på. Ja, det gör Bapplan också!
Igår när Elna skulle fotografera innehållet från tunnan på Konsum i Höör, såg det ut så här. Folk kan ju tro att vi hämtar katter ur tunnorna!
Det blev många fina foton igår när Elna var här hemma. De kommer att publiceras allt eftersom!
Jaha, och just nu funderar Bappel på hur han ska kunna dra ner köksgardinen. Någon hade gjort det igår kväll. Och nu lyckades han! Suck...!
Tur att sonen är lång. Han får hänga upp den. Och mannen får fluffa om den. Han är förste gardin-fluffare i hemmet. Riktigt bra är han på det!
Och nu, sängen. I sällskap med Bapplar, och "En ovanligt torr sommar"- spännande engelsk deckare.
Helen FHHK
Våren är här...
Solen skiner, våren är på väg, och snart föder katthonorna ungar lite varstans. En kull är redan född, som jag vet om. Jag blir så trött, då just dessa ungar måste tas om hand.
Hur är en gåta. Vi har redan alltför många katter inne, som söker hem.
Vi har också katter, som vi ännu inte kunnat ta in, som är i desperat behov av hjälp.
Detta är tyvärr en verklighet för alla föreningar. Samtidigt skjuts, och avlivas, det katter lite varstans. De är så oändligt många.
Vilken liten by man än rotar i, är full av oönskade katter. Ingen tar sitt ansvar. Man drar på sig en massa djur, och sen tycker man att veterinärvården är för kostsam, det är för dyrt att kastrera, "och en hagelpatron kostar ju inte så mycket".
Gabriel, en oönskad hane, som någon dumpade på vår gård. Han är tam och tillgiven, men inte rumsren. Kanske skulle han bli det om han fick gå ut och in som han ville.
Aurore. Hon och hennes syster, Beatrice, skulle skjutas av nya hyresgästen på gården. Tam, trevlig, rund o go tjej, som på två år inte lyckats charma någon tillräckligt för att bli adopterad.
Ibland, när folk blir äldre och tappar greppet, växer kattbeståndet över alla bräddar. Det är inte ovanligt, i exvis dödsbon, att det finns 20-40 katter. Sådana ärenden är mycket betungande, och kostsamma, för föreningarna. Man känner sig maktlös och otillräcklig. Ofta är katterna i sådana kolonier i dåligt skick, och kräver lång återhämtning. Inte sällan är de angripna av ohyra av alla de slag.
Man slåss ofta mot tiden, då släktingar, eller länsstyrelse, står och stampar.
Dulcinea, en blyg tjej, som inte bryr sig om att charma någon. Hon kommer från ett hus på landet, där det bor en äldre dam. Då hjälp erbjöds, på min tid i KKS, tog hon bara emot den till hälften, vi fick inte ta alla de katter vi ville. Idag har hennes kattbestånd flippat ut fullständigt, och där springer ca 15 katter. Hur många det blir i vår, vill jag inte ens tänka på. Damen och hennes dotter, har nu bett om hjälp igen, dock ej i vår förening, men med alla de katter som ständigt står i kö, är det svårt att ta tag i ett sådant fall.
Nej, men nu till det som är positivt !
Jag vill å katternas vägnar, tacka för all mat ni lägger i våra tunnor på Konsum i Höör och Hörby. De fyrbenta har blivit mer på hugget nu när de får smaka alla de olika delikatesser ni förser dem med. Till och med de blygaste av katter, kommer störtande när det är burkmatsdags! De trängs nyfiket runt skålarna, ivriga åt att provsmaka och se vilket de för dagen föredrar.
Det är bra mycket lättare att få dem tama med detta lockmedel. Flera nya har låtit sig klappas sen tunnorna sattes ut. Tvärrandigman, Gunilla, Petra, m fl.
Så, ni förser dem inte bara med mat, ni hjälper oss i arbetet med att skapa förtroende hos katterna också!
En generös laddning mat! Katternas drömsyn.
Snart är det påsk. Denna nyvirkade kyckling i mohair, är till salu! Priset är inte satt, utan säljes till högstbjudande. Han är 7 cm hög, och stoppad med bomull.
Och så:
Dagens Bappel !
Helen FHHK
Pärlor
Idag har jag varit i Malmö, på symässan. Allt i katternas tjänst. Handlade massor av fina pärlor och berlocker, som ska bli tjusiga smycken. Dessa tänkte vi försöka sälja för att få in mer pengar till våra skyddslingar.
Kan säga att dagen var mycket intressant och givande! Jag var där med en väninna sen många år, och vi smälte väl in bland alla de andra tanterna i lokalen. Männen var lätt räknade. Stackarna var väl ditsläpade av sina fruar...
Undrar om Bappel-busarna kan tillverka halsband och annat?
Annie skulle passa i lite strass.
Och Prinsen skulle ha en liten guldfärgad kungakrona! Den hade gjort sig på denna ståtliga kille.
Helen FHHK
Bapplar, mat, och Big!
Jaha, ja. Så fort jag började skriva i bloggen, la sig Bappel i datorn. Hur ska jag tolka det?
Bappel och Bapplan är lite griniga på mig idag, eftersom jag sov över i Malmö i natt. Så de hade ingen att sova på, och ingen att väcka tidigt på morgonen med sin lek.
Hoppas att de förlåter mig framåt dagen.
I måndags, när Elna och jag var och tömde tunnan på Konsum i Hörby, mötte vi en kvinna, som bara skulle in och handla lite grönsaker i affären. Om vi väntade, skulle hon handla lite mer mat till katterna. Så vi väntade, en liten stund, och då hon kom ut, hade hon handlat några burkar mat, och sand. Vi fick även varsin tablettask, med "Salta Katten", givetvis! Kan säga att de var mycket goda! Tack!
Vi tömde även tunnan i Höör, men slarviga vi, glömde att fotografera innehållet. Men jag vill gärna tacka alla givmilda människor! Bidragen är verkligen värdefulla, och vi, och särskilt katterna, uppskattar det mer än ni kan föreställa er!
Så här mycket var det i tunnan på Konsum i Hörby! Plus en säck sand, som jag glömde att sätta fram.
När jag kom hem, låg det ett tjockt brev i lådan, med en chokladask, ett trevligt kort, och 200 kr till katterna. Jag blev mycket glad och överraskad!
Världen är full av snälla människor!
Morgon-Bapplar!
Fina Big, en social, trevlig, ung man, som gärna vill ha ett eget hem snart. Han fungerar bra med både katter och hundar.
Helen FHHK
Katthemmen
Igår tog vi ett tag nere i det blivande katthemmet. Mycket jobb återstår innan det är färdigt. En del gamla, tunga saker, kördes på tippen. 2 miljoner gamla, rostiga, spik drogs ur bjälkarna. Brädor bröts loss.
Mirelle och Jonas gör, och har gjort, ett jättearbete med att bryta upp det gamla cementgolvet. Det är många lager tjockt, och det är en stor yta.
Nytt golv ska läggas i hela byggnaden, taket ska bytas, många bjälkar är dåliga, och behöver också bytas ut. Och tyvärr är vi alltför få för att arbetet ska flyta på i en vettig takt.
Själv känner jag mig hemskt onyttig, då jag ofta har för mycket annat som måste göras. Men igår blev det ett par timmar i alla fall.
Bibbi, från Ringsjöfisk.
Det ska bli skönt när våra båda katthem är klara. Jag gissar på att villavagnen blir färdig först...
Det är svårt att visa katterna när någon vill titta på dem. Med 2 våningar i huset, och katter som tydligen inte vill flytta, får man springa omkring och leta efter dem när de ska förevisas. De tamaste katterna, blir även de skygga vid dessa tillfällen. Det är ytterst pinsamt att försöka övertyga någon om att de ÄR tama, egentligen.
"Hon är jättegullig och kelig. Ja, den som ligger under skrivbordet och trycker."
Mycket trovärdigt....
För tillfället försvinner alla katter så fort vi får besök. I de perioder då det är många katter på kort tid som får hem, blir resterande osäkra, och vill absolut inte visa upp sig. Det går ju inte att förklara för dem, att de får det bättre när de blir med egen husse och/eller matte. Argumenten biter inte på dem.
Aurore är en tjej som faktiskt visar sig lite när katterna får besök. Men på 2 år, har hon ännu inte fått någon beundrare. En rund, kelig, köttbulle, enkel och rolig att ha i sin närhet.
Tussen är en trevlig kille, kanske inte världens keligaste, men snäll och enkel. Men när det kommer folk, bjuder han verkligen inte på sig själv.
Och så:
The flying Bappel !
Helen FHHK
Lite mer seriöst, tack!
Bappel är nu bortjagad från datorn. Efter en hård strid, segrade matte. Jag tror minsann att den lille mannen blivit datorberoende!
Nå, jag fick lova honom att han skulle få vara med på en bild, förhandlingen var tuff, han ville att alla bilderna skulle vara på honom. Men ok, en bild är väl ett billigt pris att betala!
Bäst att börja med en Bappel-bild. Det blir sånt liv om jag skulle glömma den.
Ett besök på kliniken idag för att hämta några saker, tog x antal timmar. Plötsligt fann jag mig indragen i 3 kastreringar. Men, det gjorde inget. Min snälla familj fick ta hand om det som skulle göras här hemma. Livet är fullt av oplanerade händelser. Fördelen var att vi fick avhandlat lite föreningsfrågor. Ja, samt en massa annat av livets väsentligheter.
Tvärrandigman njuter i sin elementsäng. Den börjar bli lite sliten...
Nej, men nu är Bappel och trampar i datorn igen! Han är alldeles omöjlig!
Jaha ja, han ville att Bapplan skulle vara med på bild!
Varken vackra Långrandigman, eller hans bror, har fått hem än. Långrande är tam och kelig, men fräser gärna lite när man ska börja klappa honom. Ibland kan han ta lite försiktigt med tänderna i handen, men det känns mest som en vänskaplig handling.
En liten dam som har börjat ta för sig av livet, är Rundan. Jag har inga bilder på henne än, men hon är liten, svart, och rund. Ja, söt är hon givetvis också. Rundan kommer från Ringsjöstrands camping, och har varit här sen sent i somras. Hon har varit mycket diskret, men när Sotan flyttade, fyllde hon upp tomrummet som blev efter henne. Bilder kommer så småningom.
Bagheera är en svart skönhet, som också snart vill ha ett hem.
Tänk på att det snart är påsk. Ni som ännu inte skaffat er en liten svart följeslagare, bör göra det nu! Det tar lite tid att hitta samspelet på kvasten. Jag har bara tränat katterna på min gamla stabila Broom 2000, har ni en modernare, snabbare, variant, är det hårdträning som gäller!
Helen FHHK
Bappel kapar vidare...
Matte har inget vettigt att skriva, så jag snodde datorn igen.
Igår kom hon hem, fullastad med kassar och en stor, rosa, låda med prinsessor på. Lådan var urlöjlig! Men så klart tyckte Bapplan att den var fin. Pfft !
Det här är jag. Jag syns kanske inte så bra, men jag ÄR med på bilden.
Kolla! Sa väl att jag var med på bild!
Fast matte sa att hon skulle börja handla kattmat på Konsum istället. Det där blå/gula stället hade visst tagit mer än vanligt betalt för vår goda mat. Jag äter mycket. Man vill ju bli lika stor som farbror Elof! Den där slaskiga maten i burkar är god...
Åh, så kommer Bullen! Men han ska minsann inte få vara med på bild!
Äh, han är ju ändå min polare. Men jag undrar vart leverpastejen tog vägen?!
Förresten har Bapplan börjat sticka. Hon är snart färdig med ett par handledsvärmare. Fast jag tycker att hon kunde ha gjort dom i min storlek. Bara inte i rosa!
Jag struntade i virkningen, det där garnet är lätt att somna i.
Sömnig
Bappel
Avslöjande fakta av Bappel
I'm back!
Jag lyckades lura av matte datorn igen! Hon har noll koll på den. Idag tänkte jag visa några bilder. På mig, naturligtvis!
Först av allt vill jag klargöra att det är jag som virkar i huset! Matte tar åt sig äran av MITT arbete! Men nu har jag bildbevis. Har visserligen slocknat en stund här. Man blir sömnig av bläckfiskar. De där benen är ingen enkel sak att räkna.
Kan bedrägeriet bli tydligare bevisat?!
En sak som matte ofta pratar om, är varför det inte är någon som vill ha Bullen. Vad då, ha Bullen? Han är MIN! Jag vill ha honom. Men när jag säger det, säger hon bara att; "Du har ju Bapplan". Men jag vill ha Bullen också!
Bara kolla! Hör vi inte ihop?!
Ibland lurar jag matte, och låtsas att jag är snäll och gulig.
Somnade kanske i mina försök att verka snäll.
Min kompis Bullen.
Igår morse stoppade jag och Bapplan in en leksaksmus under mattes täcke. Sen väntade vi spänt på att hon skulle vakna, och bli rädd. Det fungerade! Musen kastades snabbt ut från soffan, och vi hämtade och bar tillbaka den.
Matte förlät oss ganska omgående. Vi brukar le mot henne, och lägga huvudet lite på sned, och då kan hon inte motstå oss.
Ingen kan motstå oss!
I'll be back!
Bappel
Surt, sa räven!
Jaha ja, Vasaloppet, det heliga, vanns av en norrman. De där norrmännen borde inte få vara med! Är ingen dålig förlorare i vanliga fall, men igår tillät jag mig att vara det.
Men ja, ja. Ingen ide' att gråta över spilld mjölk. Jag får glädja mig åt andra platsen...
När vi kom hem till svärmor igår morse, hennes TV redan var igång, och såg alla människor som stod på startplatsen, tänkte jag "Oj, vad jag INTE är avundsjuk!". Herregud, jag blev trött bara av att se dem!
Fantastiska människor som bara orkar anmäla sig! Och att sedan genomföra resan, är i mina ögon en prestation. Även om det tar hela dagen.
Nej, det är inget för mig!
När förmiddagen hade gått, hade jag i alla fall lyckats virka fem kattleksaker. Så lite produktivitet skapar Vasaloppet. Även från min sida. Nio mil med virknålen!
En tidigare produktion.
Katterna var omåttligt sura över att ha fått vara ensamma hemma hela förmiddagen. Det krävdes extra god blötmat för att blidka dem. Mjau i tetra, sen var jag tagen till nåder igen!
Hur lång kan en katt bli?! Elof älskar att ligga intill datorn, vilket ibland är lite besvärligt. Han puttar nästan ner den på golvet i sina försök att komma nära nog.
Dagens Bappel är dubbel.
En uppskattad present!
Helen FHHK
Tidens förfärliga ok.
Denna vecka, som jag hade trott skulle bli lugn och händelselös, blev mycket händelserik. Min klena hjärna blir helt utmattad när det händer för mycket. Eftersom jag inte har haft ett normalt jobb de senaste 20 åren, är jag inte lika alert i skallen, som de som varje dag går till sitt arbete. Jag vill helst gå hemma och pyssla om djuren, vilket är mer än heltid. Allt som kommer utöver detta, gör mig psykiskt trött. Därav att jag ibland glömmer att ringa folk jag lovat att ringa, eller är flera dagar sen med detsamma.
Så det som i mångas öron låter som småhändelser, är för mig så mycket mer.
Dessutom stjäler all tid hemifrån, tid som jag kunnat ägna åt mina djur, och göra deras tillvaro betydligt intressantare. Djuren är bortskämda med att ha matte hemma. Har jag varit iväg några timmar, än värre en halv dag, blir jag ställd till svars, och de ifrågasätter vad jag gjorde, som var viktigare än dom.
Dessutom stjäler all tid hemifrån, tid som jag kunnat ägna åt mina djur, och göra deras tillvaro betydligt intressantare. Djuren är bortskämda med att ha matte hemma. Har jag varit iväg några timmar, än värre en halv dag, blir jag ställd till svars, och de ifrågasätter vad jag gjorde, som var viktigare än dom.
Den här nonchalanta gynnaren passade på att försvinna idag innan jag skulle köra iväg. Jag hörde honom pipa, men det tog tid innan jag hittade honom. Och var ska en Bappel vara, om inte i byrålådan?!
Fina Baloo körde jag till Lund igår. Det kändes såå bra att lämna honom hos Nina, och hennes fantastiskt snälla katt Ove, som genast tog hand om Baloo. Fast jag hade dåligt samvete hela resan, eftersom han satt och jamade högljutt hela vägen.
Min favoritbild på Baloo. Han är så fin!
När jag hade lämnat Baloo, fortsatte jag ner till Malmö, till min mamma, och även till min syster. De håller båda på att rensa sina hus på allt onödigt, och mycket av detta ska vi sälja på våra loppisar. Min bil blev proppfull, och ändå stod det lådor kvar. Nu håller Elna på att gå igenom allt.
Två dagar denna vecka har jag hämtat mat till hundarna som vi fått. Massor av burkmat, faktiskt många hundra kilo. De kommer att bli bortskämda....
Det är alltid roligt att kunna skämma bort djuren.
I tunnan på Konsum i Höör, ramlar det in mycket läckert. Katterna är mycket glada för detta. Jag med. Men de njuter verkligen av de olika smakerna. En del av dem sitter på bordet, och provsmakar allt som läggs upp i skålarna.
Mat till djuren är det bästa vi kan få. Det känns som julafton varje gång Elna tömmer tunnan på Konsum. Eller när vi får leksaker til dem. Eller när vi får garn. Eller när vi får... ja, allt till djuren . ♥
Det är så mycket enklare att få skygga katter tama när man har godsaker att ge dem. Som Gunilla t ex. Henne ser vi hela tiden nu.
Ska försöka ha en hyfsat lugn helg nu. Hm, undrar vad som ska hända som sabbar den planen?
Och på söndag är det Vasaloppet... Ska glädja svärmor med vår närvaro då. Det är det enda på hela året som är intressant på TV. Det enda jag vill se, åtminstone. Hoppas bara att inte en norrman vinner. Det skulle vara försmädligt...
Helen FHHK
