Bappel-frossa!
Nå, så mycket mer bilder blev det inte, då datorn vägrar att ladda upp fler.
Hej Helen,
Mac:s husse här. Jag hade tappat bort din bloggadress men efter lite letande på nätet så kom jag rätt igen. Nu är den fastnitad bland mina favoriter. Jag läser och ser att det är fullt upp med katterna hela tiden. Vår ”Mackan” (som han numera kallas) förgyller verkligen våra dagar. Jag tror aldrig vi har haft en katt tidigare med så mycket personlighet. Han tar in och registrerar allt som sker i familjen. Lär sig blixtsnabbt och visar aldrig rädsla eller aggressivitet. Kommer till exempel sonen gående på gårdsplanen hör han det inne i huset och springer direkt till ytterdörren för att bli kelad. Sonen är nämligen Mackans superfavvis. Han är inte heller lika framfusig vid kylskåpet. Han har nog förstått vid det här laget att det blir mat i morgon också. Men visst kommer han när det sker något i köket, man vet ju aldrig vad som kan trilla på golvet …
Dessutom är han i team med hunden så till vida att båda börjar föra väsen tillsammans när det är dags för utfordring av hunden. För då har Mackan lärt sig att det kan bli en liten bit rått grishjärta även till honom. Hunden får nämligen ett halvt rått grishjärta (+ torrfoder) varje dag.
I helgen köpte vi ett koppel inför den kommande uteträning på rätt sida om huset (i trädgården och ner mot ängarna, så långt från vägen som möjligt). Kopplet tog han på sig utan minsta tvekan, för vi vill vänja honom med detta inne några gånger först. Det blev också inhandlat en tygmus i naturlig storlek. Jisses så kul han har haft med den sedan dess. Det bådar gott för den kommande musjakten ute.
Med andra ord – allt väl med Mac och hans familj.
