< hoorskatter.blogg.se -

Låt naturen sköta sig själv!

 
 
 
 
 
 
 
 
Idag har vi fått välbehövlig påfyllning av kattmaten, 3 flak Mjau tetrapak. Tack snälla Fia! Tack även för den goda rulltårtan!
Tack till Snuttan för det spännande paketet vi också fick idag! Leksaker, filtar, mat, och även fika till föreningens 2-benta.
Snuttan har en grupp på Facebook som heter "Hjälpande hand till katter", och numera även hundar, och i denna samlar hon in pengar och saker, som hon sedan skänker till bl a föreningarna.
Julafton idag alltså!
 
 Smolket i min bägare, och det var riktigt söligt smolk, var nyheten om att de ska, och delvis har lyckats med, att döda vargparet i Junsele. Kanske stöter mig med en del nu, och det har kanske inte på den här sidan att göra, men varghat stör mig mer än mycket annat i samhället. Har ingen förståelse alls för folk som kan hata djur, och som alltid ser som enda lösning att döda dom. Förstår inte heller myndigheterna, som hela tiden faller till föga.
Djur är djur, och de är oskyldiga. De enda som har problem med att det finns vilda djur, är människan. Resten av naturen sköter sig själv. Eller borde få göra det!
 
Foto av en av våra tavlor.
 
Katterna börjar bli rysligt närgångna mot datorn, kanske gillar de inte ämnet.

Bäst att byta ämne då. Katt, katt, katt.
Ja, det hjälpte!
 
På tal om farliga rovdjur, kan Heba vittna om att det är det tvåbenta rovdjuret som är värst. Hon blev utsatt för kraftig misshandel av ett gäng unga killar i Kävlinge. Sparkad, stampad på, och när hon inte kom någonstans, kissade de på henne. Hon litar fortfarande inte riktigt på människor, och har lite sned huvudhållning. Annars har hon hämtat sig, men konvalecenstiden har varit lång, och svår för henne. Hon var dessutom full med lus, och hade mycket mask. Hennes numera svarta päls var alldeles brun och sjaskig.
Heba är ett litet underverk!
 
En som totalt har glömt att hon i sin tidiga, mycket tidiga, barndom haft det svårt, är Bapplan. En moderlös unge, som tillsammans med sina syskon, hittades i ett stall. Endast Bapplan och hennes bror Bappel överlevde.
 
En som aldrig har haft det svårt, är Gullan. Hon är född i en lägenhet i Lund hos en snäll kille, och hans mamma. Som unge flyttade hon hit, och har sedan levt som en drottning. Hon är helt oförstående, och empatilös, mot de katter som haft ett hårdare liv än hon.
 
 
Helen FHHK
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0