Det som inte hör hit. Egentligen.
Det är inte alltid roligt här i livet. När min mor ringde i onsdags, och berättade att min svåger dött i en hjärtattack i bilen, kändes det tungt. Hör inte hemma på denna blogg, men det blir lite avslaget ett tag framöver.
Det är jobbigt när någon dör. Blir så stora tomrum, som tar tid att fylla igen. En del av dem blir aldrig fyllda. Det är så mycket som hänger ihop med den personen, eller för den delen om det är ett djur som dör. Vanor, upplevelser, platser. En del irritationsmoment, som man saknar när de inte längre finns där.
Kommer att kännas konstigt att komma ner till Malmö, och inte kunna be Bert att sätta på kaffet, att aldrig mer få höra hans roliga historier från hans tidigare liv, aldrig... Dessa hemska ord: aldrig mer. Känns oändligt, och oförståeligt.
Och livet bara fortsätter. Världen rullar på, som om personen aldrig funnits. Man tycker att himlen borde ramla ner, alla skeenden avstanna, men så blir det inte.
Av jord är du kommen...
2 som inte heller fick leva. Ebba och Didrik. De hade fip, och fick avlivas.
Igår var Elna här, och det var skönt att få tänka på något annat. Hoppas kunna presentera de fina bilder hon tog på katterna. Riktigt bra är de.
Helen FHHK
Kommentarer
Trackback
