Gemenskap
För tillfället känns det som om mitt liv mest består av död och elände. Idag var det vår gamla mignonankhanes tur att drabbas. När mannen tittade in i hönsgården i morse, var dammen full av fjädrar. Vi förstod genast att något hemskt hade hänt. Och ja, lilla, söta Kalle låg död under en gran precis vid dammen. En rovfågelsattack, vilken sort är dolt i dunkel, på den lille mannen, och hans liv var till ända. Kalle, som varit med oss så länge, en anka på ca ett kilo, en stor personlighet. Nu kvackar Anki, hans fru i ensamhet efter sin livspartner. Vi måste verkligen få tag i en ny make till henne fort.
Anki i bakgrunden, Kalle närmast kameran, på promenad.
Muzze är fortfarande sjuk, och vi får ingen riktig kläm på vad det är. Jag hoppas verkligen att han reder ut det. Annars blir jag riktigt ledsen. Efter de öden som de flesta katter vi tar hand om har i bagaget, tycker man att de förtjänar att vara friska, och att de får ett långt, bra liv. Tyvärr är det inte alla förunnat.
Fina Bertil får representera det positiva i tillvaron. Ska inte bara skriva om det som är negativt !
Bertil är en fantastisk personlighet. Han är inte klappbar, men ändå inte skygg. En man som verkligen tar ansvar för de unga katterna, och ger dem trygghet, en varm famn att krypa upp i, eller hur man nu ska uttrycka det.
Bertil kallar på sina små med ett speciellt ljud, och då kommer hans "barn" ilandes, och stryker sig mot honom, och han pussar dem, och visar hur mycket han tycker om dem. Ibland leder han dem till maten, och tycker att de ska äta ihop, ibland kallar han på dem för en gosstund.
Det är så fantastiskt att få se detta skådespel, och ofta undrar jag över var katten har fått ryktet ifrån, att den inte är ett flockdjur. De flesta, inte alla, katter, verkar trivas att leva flera tillsammans, de har ett så kärvänligt sätt att umgås, som jag inte sett hos något annat djurslag. Hur många djur tycker om att kramas med varandra i den omfattningen som katter? Hundarna kan vara vänliga mot varandra, leka, ligga tryckta ihop, men det är inte på samma mjuka, behagliga sätt som katter.
Linus kramar Tvärrandigman.
En och annan katt som kommer hit, vill vara ensamkatt, men en del av de som verkar vara det från början, smälter efter en tid in i flocken, och verkar trivas bra med detta. Det är få som inte gör det. Alla de yngre kommer fort in i gemenskapen, och uppskattar sina nya "föräldrar", och "syskon", utan undantag.
Det är en verklig förmån att få delta i katternas sociala liv.
Det finns så mycket myter om katter, och man undrar varför de lever kvar år efter år. Varför folk inte tar till sig den kunskap som numera finns. Detta gäller på många områden, myter som skapades för hundratals år sedan, är tydligen allför djupt rotade, och nästintill omöjliga att radera.
Helen FHHK
Kommentarer
Postat av: Xantippa
Väl skrivet! Håller med om att det är ett stort problem att människor helt okritiskt rapar upp gamla fördomar som om de vore lagar. Dom tänker inte, helt enkelt-:) Xantippa
Svar:
Föreningen för Höörs Hemlösa Katter
Postat av: Xantippa
Väl skrivet! Håller med om att det är ett stort problem att människor helt okritiskt rapar upp gamla fördomar som om de vore lagar. Dom tänker inte, helt enkelt-:) Xantippa
Trackback
