Nu idag, eller igår, eller...
Innan jag startade datorn, visste jag precis vad jag skulle skriva idag, men nu är det helt tomt i skallen. Ungefär som när jag går och handlar. De där grindarna man måste passera för att ta sig in i varuhusen, måste vara magnetiska. De suger ur hela inköpslistan man har i huvudet. Jag vet precis vad jag behöver när jag kör hemifrån, men när jag passerat ingången, är det precis tomt. Kanske är det en list av handlarna. Det gör att man impulsköper mer.
Kattmaten brukar jag dock komma ihåg. Det viktigaste med hela shoppingrundan. Familjen brukar titta lite förundrat, och besviket, på de olika högarna av varor, när de packas upp. En jättehög med blötmat till katterna, och en liten, ynklig, hög till oss själva. Och sen skickas de ut, för att bära in torrfodersäckarna i källaren. "Glöm inte tuggisarna till hundarna!", brukar jag ropa efter dem. Varvid de suckar, och undrar om de ska få någon middag...
Idag har i alla fall Barbro blivit kastrerad. Hon har ju ett väntande hem. Fluffy, den svarta, långhåriga damen, som hittades i ett stall, och Isbjörnen, som hittades på en parkering, fick sig ett veterinärbesök samtidigt. Fluffy har haft lite besvär med halsen, och det visade sig att hon har en lindrig halsfluss. Jag visste inte att katter kunde få det, men man lär sig nytt hela tiden. Isbjörnen har öronskabb, men det hade jag i alla fall koll på. Annars är han frisk.
Barbro.
Idag, eller ja, igår, jag glömmer vad klockan blivit, kunde jag glädjas åt Serafina. Hon lät sig klappas! Blir så glad när de små liven börjar visa tillit till mig. Det är lika stort varje gång. Igår, hm förrgår, när de fick sin blötmat, kom hon för första gången fram och åt, bara en halvmeter ifrån mig. Annars har hon bara suttit och väntat tills jag är helt utom synhåll. Och igår var ju framstegen ännu större. Tror att hon en gång i livet, innan hon fick klara sig själv, har varit en riktig kelkatt. Hon har sett ut att vara den typen. Riktigt glad blev jag!
Serafina.
Det var så med Adriana också. Hon satt bara, helt apatisk, länge, i ett par månader, men sen vände det plötsligt. Från att ha varit en helt nollad katt, blev hon kelig, och lite krävande. Och i förra veckan, fick hon ett eget hem!
Adriana.
Katterna har nu börjat leka. De är verkligen nattdjur, de flesta. Full kapplöpning i huset. Även de minsta, Bapplarna, och Lilla Grå, rasar rundor.
Bus-Bapplarna, och Lilla Grå.
Kanske kan jag övertala bebisarna att det är sovdags nu. Lite nattvälling, så ska de väl somna. Fast Lilla Grå håller just nu på att gräva sig in i soffan...
God natt, alla!
Helen FHHK
Kommentarer
Trackback
