< hoorskatter.blogg.se -

Den vidriga döden

Lill-Bappel dog i lördags kväll. Han blev dålig, och full behandling sattes genast in. Trots detta blev han bara sämre, och på lördagskvällen var det så illa, att vi bestämde oss för att avliva honom. Det var så sorgligt, och många tårar fälldes över den älskade lilla killen.
 
 
När man nappar upp ungarna, kommer man dom så nära. De är som små bebisar, och det känns som om man själv dör en smula när man mister dom.
Hade gärna gett en del år av mitt eget liv, för att han skulle fått leva.
 
I fredags var det utryckning med fälla till behandlingshemmet i Ludvigsborg. En liten kattunge vimsade omkring på parkeringen, och följde efter personalen. Emma, som jobbar där, ringde. När jag kom dit, syntes ingen unge, så klart. Men när vi lastade ur fällan, hördes ett pipande, och en vit liten krabat sprang vid en bil, och gömde sig under den. Fällan laddades, och efter ett par minuter, satt den lilla snöbollen i den. Han och jag åkte hem, och när han släpptes ut, visade det sig, att han måste vara van vid både hundar och katter. Torsten och Virus, våra stora huskyhanar, såg genast att det var en ny katt, och hälsade på honom som hundar gör, hm, i rumpan. Den lilla kurrade, och strök sig genast mot deras nosar.
Han är i bra hull, men galen i mat, och ser ut som en liten fotboll. Den lilla sköter lådan som han ska, och älskar de andra katterna. Detta visar han genom att stryka sig mot alla katter som råkar komma nära honom. Oss människor är han dock lite misstänksam mot.
 
Snöbollen.
 
Igår, söndag var det färdigt igen. Emma, ja, samma Emma, ringde, och sa att det sprang en kattunge i stallet där hon har häst. Den var så hungrig, att den åt av hästmaten. En liten tjej, med rosa halsband.
Emma satte den i hundburen i bilen, men medan hon körde, kröp den ut mellan spjälorna, och hjälpte sedan till att styra resten av vägen.
Det här är en supertam unge, och hon har invaderat huset. Diskbänk, matbord, inget är henne främmande. Hon kan även stjäla vår mat. Det visade hon sig vara riktigt haj på.
 
Hungig var hon också.
 
Och så har lilla Burken flyttat idag. Lite blandade känslor just när det gäller honom. Han är en så stor personlighet, och har verkligen fyllt upp vår tillvaro. Men det är klart att han måste ha ett eget hem. Vi kan inte ha hur många egna katter som helst. Nästa helg får han sällskap av Bambina, en liten söt tjej, som inte hade åldern riktigt inne än.
 
Hemska lilla Burken, in action.
 
Jag kommer att sakna Burken!
 
 
 Helen FHHK

Kommentarer
Postat av: Emma

Hihi, snart svarar du väl inte när jag ringer ;)

Svar: Svarar med bävan.
Föreningen för Höörs Hemlösa Katter

2012-10-29 @ 16:47:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0