Söndag
Trots att det är söndag har det varit fullt upp. Katterna håller inte helg. Idag har 3 ungar på Kungshällan gått i fällan. Samt en pappakatt, Hasse. Hasse är nu kastrerad, vaccinerad, och id-märkt. Han är pappa till Linus, vår lilla isbjörn. Hasse ska flytta ut igen, han har många beundrare i sitt revir.
Kvar finns urmodern, henne kommer vi att försöka fånga i veckan som kommer. Det ska helst inte födas fler ungar på Kungshällan.
Tre små gryn från Kungshällan.
Belindas unge.
Katterna på Kungshällan får bra, och mycket mat. De är väldigt runda och fina i hullet. Hm, kanske lite väl runda, några av dem. Hasse fick ha extra sömnmedel idag pga överhullet...
Kattungarna hade besök idag, och Majken, en av medeas ungar, blev tingad! Hon kommer att flytta till Lund om ca 2 veckor.
Majken är den rödaktiga borterst på bilden.♥
Carl-Einar, Majkens bror, har dukat. Denna lilla munsbit söker också eget hem.
Helen FHHK
Kungshällan
Lediga lördagar finns inte. Idag har liten Randis blivit avlevererad hos Elna. Där får han ett lyxliv. Massor med nyinköpta leksaker, och en stor kompiskatt, som såg uppriktigt lycklig ut för att han fick denna knatte att ta hand om.
Randis.
Efter detta trevliga besök, körde jag, och Ronja, Randis förra lillmatte, till Kungshällan med 2 fällor. Där mötte vi Ninni, som matar katterna som håller till där. Fällorna blev laddade, och det tog väl ca 10 minuter, så slog den första igen. Linus syster, Belinda, var äntligen infångad! Vi körde hem med henne, hon fick flytta in i vagnen tillsammans med mamman från Ringsjöfisk, och hennes ungar. Kan ju säga att Belinda är måttligt förtjust i att vara inomhus, men Ringsjömamman blev lycklig över vuxet sällskap.
Sen ringde Ninni. En unge hade gått i den andra fällan. Det blev en andra tur till Höör, med nya fällor, och en bur att flytta över den lilla parveln i.
En mycket missnöjd, och sur, svart-vit unge, som fick flytta in i samma rum som Belinda. Det är ett halvsyskon till henne, de har samma mamma. Kanske samma pappa också, men den delen av stamtavlan kan man ju aldrig vara säker på.
Inga fler har gått i fällan i kväll, men vi gör ett nytt försök imorgon!
Bilder kommer så småningom på dessa nykomlingar.
Helen FHHK
Mest bilder
Idag fick vi hem en mamma katt med 2 ungar, 3-4 veckor gamla. Troligen är det mammans andra kull för i år.
En grå hane, troligen redan tingad, och en svart-vit hona.
En förskrämd mamma.
Den här lilla familjen har tillfälligt fått inviga villavagnen.
Ett av rummen i vagnen. Eller en del av det.
♥ Ett annat litet trevligt rum i vagnen. ♥
Nå, texten blev lite bristfällig i detta inlägg. Jag skyller på Antonio Banderas och Zorro. Simultanförmågan behöver tränas upp.
Helen FHHK
Äntligen!
Så är då vår villavagn på plats. Skönt att äntligen ha fått hem den. Nu är det ett drygt arbete att få den i ordning. Men det ska bli roligt. Ska ta en del bilder invändigt imorgon, så att alla får se hur den ser ut. Skulle ha gjort det idag, men det blev inte tid till det. Tror inte att någon är intresserad av kolsvart mörker...
En del av det som tog tid idag, var en intressant shopping på utförsäljningen på Höörs Zoologiska. Sorgligt nog har denna fina affär lagt ner, och nu säljer man ut allt. Jag fyndade en massa torrfoder till våra katter, samt en riktigt stor toalett till dem. Visste inte att det bara var kontant betalning som gällde, så det blev en extratur till bankomaten. Tanklös som jag är, tog jag inte ut så mycket mer än vad fodret kostade, annars hade jag kunnat införskaffa mer till våra skyddslingar.
En mycket positiv sak med besöket, var att jag kunde hämta hem den insamlingsbössa vi haft stående i affären.
TACK ALLA GIVMILDA, SNÄLLA MÄNNISKOR FÖR DE 990 KRONORNA DEN INNEHÖLL!!!
Ska faktiskt ner imorgon, och handla toalådor, för det är verkligen något vi behöver. Kanske även någon liten klösmöbel, då de små buskatterna sliter ner de vi har på nolltid.
Jag gillar verkligen att handla till djuren. Det är så härligt att se hur de uppskattar sina nya saker. De ska få massor att leka med i katthemmet. Där kommer inte att finnas några hundar som äter upp deras grejor.
Kanske kan de äntligen få lite mynta-leksaker. Dessa har de älskat att bolla ner i gapet på Fame, som tacksamt sliter dem i stycken. Ska virka ett gäng, som de ska få i inflyttningspresent!
Helen, FHHK
Tisdag
Idag har vi kastrerat en hona från ett dödsbo. Hon visade sig vara dräktig. I det skicket hon är i, hade det inte varit riktigt lyckat med en kull ungar. Hon är ganska tunn i hullet, troligen skulle det ha blivit hennes andra kull den här sommaren. Det kändes skönt att befria henne från den bördan.
En liten en, som börjar bli tam, och som tom spann idag, är Stefan, en 3-månaders unge från Ringsjöfisk.
Stefan
Lilleplutt tyckte att det var mysigt att sitta i famnen och mysa.
En som är väldigt snäll mot ungarna, och som verkar tycka mycket om dem, är Muzze. Han pussar på dem, och de små tyr sig gärna till honom. Han ska få flytta med dom in i villavagnen, som troligen kommer hem denna eller nästa vecka.
Muzze
Bebisarna behöver en tam förebild, då de flesta av dem är skygga. Ska bli riktigt roligt att få inreda ett rum till dem.
Och igår kom Jörgen, Linneas husse, med en massa mat till katterna. Det är både vi och katterna tacksamma över, då det går åt väldigt mycket mat varje dag. Många av katterna är unga, och växer fortfarande. Och en del av de äldre, jobbar hårt på att växa på bredden...
Helen FHHK
Inspiration saknas
Om jag hade haft någon inspiration i kväll, skulle jag ha skrivit något på bloggen. Det har jag inte...
Känns lite hopplöst. En fin liten kattunge dog idag, hon blev oväntat, och hastigt sjuk, och fick inte finnas mer på denna jord. En svart skönhet, som var rädd när hon kom för en dryg vecka sedan, och som nyss bestämt sig för att hon egentligen var tam. Så tungt och tråkigt.
Penny och Rambo flyttade till gemensamt hem igår. Det kändes bra att dessa båda fick fortsätta att bo ihop, då de alltid varit fästa vid varandra.
Penny
Rambo
En smått deprimerad Helen FHHK
Att få något gjort...
Igår, torsdag, fångades det in 3 katter nere vid Ringsjöfisk, en stor röd hane, och en liten vit och röd hanunge, som båda kastrerades. Samt en röd unge, som vi ännu inte kollat könet på.
Idag har vi fått in en hona från samma ställe, en vacker sköldpaddsfärgad dam, som ska kastreras snarast.
Meningen är att alla katter från denna koloni, ska tas in, och kastreras. Vi är på god väg, alla ungar är inne, och de flesta vuxna.
4 katter ska fortsätta sina liv som råttfångare på Ringsjöfisk, 3 röda hanar, och en svart hona. Detta gäng är väl sammansvetsat, och håller sig ofta i närheten av varandra. Katterna är mycket omtyckta här, och får så fin mat, att jag skulle kunna tänka mig att bli katt där i mitt nästa liv.
En tjej, som får stanna i denna TNR-koloni.
Idag har vi kastrerat en ca 4 månader gammal hane, Herr Tvärrandigman. Bilder kommer så småningom på denna vackra kille. Han är från ett dödsbo med många katter, lite försiktig, ibland fräsig, men ändå kelig. Vi har flera katter även från detta ställe, 4 ungar och 3 vuxna honor. Fina katter, men ännu försiktiga.
Den här killen, Muzze, är en frånflyttad herre. Han är tam och kelig, en riktig myskatt. Muzze möter en när man kommer in till honom, och låter sig villigt lyftas. Han blir heller inte särskilt generad när man pussar honom. En fantastisk individ.
Helen, FHHK
Bra att synas!
Idag var det en artikel om oss i lokaltidningen i Höör. Ni som ej har läst tidningen eller inte bor i Höör kan läsa artikeln här eller på vår FB-sida där jag även lagt upp den!
Hela artikeln.
... och Clas Paulsson´s tankar kring föreningen...
/Theres FHHK
Liten på jorden...
Var kommer alla getingar ifrån? Alla fönster och dörrar är hermetiskt tillslutna, det finns inga kryphål, och ändå surrar getingarna glatt, på insidan av fönstret! Eller som i morse, när en av dem surrade ilsket, med gadden i min fot... Det var inte behagligt, och den lille marodören har lämnat efter sig en värkande tå hela dagen. Själv fick han ett tjockt kuvert i skallen, och kommer aldrig mer att surra.
Som väl är, är katterna måttligt intresserade av dessa mordgalna kryp. De har kanske förstått att getingar i september, inte är att leka med. Eller också vet de, att så fort det surrar, kommer matte eller husse i panik, och bankar odjuret platt. De kanske tror att den behandlingen även kan drabba kattsläktet.
De som inte förstått sin litenhet än, är Medeas ungar. Att försöka få en slädhund att dela med sig av något gott, skulle kunna sluta med att man själv blir godsaken. Men deras älsklingsfarbror Virus, är som tur är, inte representativ för slädhundssläktet. Trots att alla hans förfäder skulle tycka att en kattunge står högt på delikatessmenyn.
Även om Torsten här ser lite barsk ut, skulle han aldrig kröka en pälstuss på Birgers lilla kropp.
Triss, som nu bor hos Pernilla, älskade farbror Torsten. Varken han eller hans bröder, hade nånsin sett en hund då de flyttade hit, men älskade sina nya jättekompisar från första dagen.
Och där tog inspirationen slut. Men som de säger, en bild säger mer än tusen ord. Då måste tre bilder säga minst tretusen. Så, det blev ett ganska långt inlägg ändå.
Helen
Katter
Med huset fullt av katter som behöver hem, är det lätt att gripas av panik, när det ringer folk om fler katter som behöver komma in. Man vill ju så gärna hjälpa alla, men även vår förening är begränsad. För det mesta förstår de som ringer vår situation, men en och annan verkar tro, att deras katt är den enda i världen som behöver hjälp. Några få blir irriterade när vi inte kan hjälpa just deras katt, genast. Att hota med att avliva katten, är ett populärt argument, troligen för att vi ska få dåligt samvete, och ändå ta emot katten. Men var och en får ha samvete för sina egna handlingar.
Alla kattföreningar är överbelastade just nu. Det är otroliga mängder katter som tillkommer varje dag. Tyvärr tillkommer det inte lika många nya hem. Och nu kommer snart årets sommarkatter att dyka upp. Denna företeelse borde inte existera år 2012. Man tycker att folk skulle lära sig, men sommarkatten är lika vanlig nu, som för 20 år sedan.
Är en del människor ointagliga för information?!
De som föder upp och säljer dessa katter, bryr de sig i var deras små gryn hamnar? Eller är ungarna bara något oönskat skräp man måste bli av med, på vilka villkor som helst? Varför är folk så snåla, att de inte kan lägga pengar på en kastrering av sin katt? Folk som har hund, tvekar i regel inte inför en veterinärkostnad på en tusenlapp. Med få undantag.
Jag hoppas att folk snart lär sig. För katternas skull.
Fanny, en gång dumpad. Nu innerligt älskad av sonen.
Helen för FHHK
Lördagsnöje
Igår, lördag, kastrerade vi lilla Mollan från Ringsjöstrand. En tam och snäll hona, som bott på en campingplats, oklart hur länge. Tyvärr har vi inga bilder på henne än. Ni får ta mig på mitt ord, att denna svart-vita lilla dam är en skönhet. Vilka katter är inte det, förresten?
Vi trodde att hon skulle vara dräktig, men till all lycka, var hon inte det.
Policyn i vår förening är, att inte föda upp några kattungar. Vi kastrerar alla honor vi får in, vare sig de är dräktiga, eller ej. Hade vi inte gjort detta, hade vi idag stått med ytterligare ett femtiotal ungar att ta hand om, och hitta hem till. Naturligtvis är det ett moraliskt dilemma, men dels gör vi det för honornas skull, många av de vi får in är i för dåligt skick för att föda, dels måste vi begränsa antalet katter. Det finns alldeles för många katter som behöver hem ändå.
Trots detta har vi många ungar inne för adoption, från 4 veckor, och upp till 4 månader. De flesta är ungar som fötts ute, en del är skygga, andra är tama, några har fötts inne i trygghet, men har hamnat hos oss av olika skäl.
En trött liten kille. Kommer från ett dödsbo med många katter, och är inte tam. Han är däremot hanterbar.
Hane, född ute av tam kattmamma, är nu tam, ca 10 veckor gammal.
Hane, bror till den grå, ovan.
Det här är några av de ungar som letar nya hem. Tyvärr verkar det födas fler kattungar för varje år. Om det inte är så, att de ungar som förr blev avlivade på ett eller annat sätt, numera hittar vägen till föreningarna. Jag hoppas på det sistnämnda, och att katt-situationen så småningom ska bli bättre.
Kanske blir vi i framtiden överflödiga? För hur som helst,visst hade det varit bra om lidandet bland Sveriges, och gärna även världens, djur kunde upphöra? Att hemlösa, plågade djur var något man kunde hänvisa till bakåt i historien, för nu förstår vi bättre!
Tja, jag hade tänkt skriva något positivare idag, eller i natt, som det tydligen har blivit, men det sket sig.
För FHHK
Helen
Att dumpa en kattmamma med ungar i skogen
För sju år sedan, den 7 september 2005, när jag skulle köra ner och handla, stod det en bil i vår backe, precis där Gamla Landsvägen går av. En kvinna och hennes 7-8 år gamla son var på väg mot bilen. I vanliga fall brukar jag ta bilnummer på de bilar som kör i skogen, då det är enskild väg, och det har hänt en del underligheter genom åren. Tyvärr gjorde jag inte det denna gång, då det såg väldigt oskydigt ut.
Nå, jag tänkte inte mer på det, inte förrän senare på kvällen, då mannen kom in och sa att en främmande katt lekte med Jansson under ekarna. Det var i skymningen, och det var svårt att se riktigt hur katten såg ut. Den var skygg, som de alltid blir då de slängs ut, och trots mycket lock och mutor, fick vi inte tag i den.
Morgonen efter gick jag ut på baksidan av stallet för att titta efter katten. Då hör jag ett ynkligt, men högljutt jamande från hagen på andra sidan grusvägen. När jag följer ljudet, och till sist hittar orsaken till det, finner jag en liten kattunge, 2-3 veckor gammal. En svart-vit ynklig sak, med enorma röstresurser. Tutti, som vi döpte henne till, efter en katt i makens barndom, var full av fågelloppor, och flugägg. Hon bars in i stallet, sattes i en bur, och sedan var det lopp-pulver på henne. Mannen, som befann sig i Höör, ringdes upp, och beordrades till Teba för inköp av mjölkersättning.
Läget var lite knepigt. Med gården full av katt-ätande slädhundar, fick den lilla bo instängd i TV-rummet. Det var första napp-bebisen i den storleken i vårt hus. Första katten också, då Jansson, gamlingen, aldrig har velat komma in och socialisera med oss. Han är för övrigt också en katt, som bara dök upp i sin tidiga ungdom.
Lilla Tutti skötte sig väl, blev fort en stor personlighet, men eftersom vi ville ha tag i hennes mamma, lånade vi en fälla av jägarna som jagar häromkring. Mamma katt, som sonen döpte till Katsikan, gick i fällan efter en vecka. Då hade Tutti varit ensam i ca 2 veckor, och tyckte, att det där med en mamma var överreklamerat. Hon ville ha nappflaskan, sova i sängen, och bli behandlad som en prinsessa.
Katsikan visade sig vara mycket tam, otroligt snäll, och så lätt att ha, att man undrar hur den kvinnan var funtad, som kunde slänga ut henne i skogen och överge henne med de små, när hon behövde som mest hjälp.
Vår son, som var i samma ålder som pojken som varit Katsikans lill-husse, sa ständigt: "Vad tror du den lille pojken skulle säga, om han visste att jag hade Katsikan i famnen nu?" Han återkom hela tiden till "den lille pojken", och han tyckte så synd om honom, som mist sin fina katt. Det var ett stort problem för honom.
6 dagar efter att Katsikan hade gått i fällan, satt det en svart kattunge, Sara, i fällan. Dagen efter ytterligare 2, en långhårig, Matilda, och en röd hane, Tiger. Dessa var då omkring 6 veckor, och väldigt skygga.
Katsikan
Katsikan var överlycklig över att ha återförenats med sina små. De i sin tur, var mindre lyckliga över att vara inne, och det tog tid innan de gick att ta i. Däremot hade de väldigt kul med sonens alla leksaker, och Matilda, som tyckte att hon var förmer än sina syskon, kanske beroende på den långa pälsen, blev mycket förtjust i ett Fisher Price-garage, på vars tak hon ofta satt, och slog de andra ungarna i huvudet med tassen. De var måttligt roade av hennes "lek".
Så småningom flyttade Matilda och Sara hem till min syster, och Tutti och Tiger till min mamma. Kvar blev Katsikan, vilket egentligen inte varit meningen. Då hon verkade lite ensam, köpte vi efter ett tag en kattunge som sällskap till henne, Gullan. Detta var före den tid då jag fått upp ögonen för kattföreningarna, och hon inhandlades på Blocket.
Gullan
Men, det man undrar när det gäller Katsikan och hennes ungar är; hur kan en småbarnsmamma ta med sig sin son ut i skogen, när hon lägger ut den av sonen, troligen älskade, familjekatten? Och hennes ungar. Vad gör man med ett barns psyke, när man utsätter det för något sådant? Såsom Katsikan älskade vår son, och fortfarande gör, måste den här pojken ha sysslat mycket med henne. Hur förklarar man för barnet en sådan handling? Lyckades hon intala honom att katten skulle klara sig, ensam i skogen med sina små?
Jag tycker att det är snudd på barnmishandel, och har noll förståelse för detta sätt att behandla både djuren, och barnet.
Med förhoppning att denna pojke läser detta, och äntligen får reda på att det gick bra för hans älskade katter.
Helen FHHK
Klargörande fakta.
En felaktig uppfattning som många, dock långtifrån alla, har när det gäller arbetet i föreningen, är att vi skulle ha ersättning för det jobb vi lägger ner på katterna.
Nej, vi får ingen lön, från kommunen, staten, länsstyrelsen, eller någon annanstans ifrån. Vi tar heller inte ut något från föreningskassan för själva jobbet, eller för bensin för alla de mil vi kör. Föreningens insamlade medel från snälla människor, som vi är helt beroende av, går oavkortat till mat, veterinärvård, och sand till katterna. Vi har även köpt en villavagn, som är ämnad att bli katthem.
Nå, den la sig på fel håll. Men vänd på datorn, så går den bra att se. Den här ska i alla fall bli ett katthem. Den är på nästan 30 kvm, med flera separata rum. Soptunnorna ingår ej.
Vi kommer att behöva hjälp med nytt golv, färg, nät till rastgård, samt annat material till denna.
Även praktisk hjälp tas tacksamt emot.
I övrigt har vi just nu mycket katter inne som behöver hem. De är i åldern 12 veckor till 7 år, honor och hanar, i många olika färger och modeller. Inga långhåriga, dock. Vi har en del katter som skulle må bäst av att bli stallkatter, då de är skygga. Även några tama, som inte vill bli riktigt rumsrena, och därför inte lämpat sig som innekatter. Dessa kan säkert även bo som inne- utekatter.
Mimosa är en av de katter, som skulle passa bra som stallkatt. Hon är halvtam, men har varit ute i hela sitt liv.
Helen FHHK
Något sött
Efter dagens tråkigheter, behövs något sött som muntrar upp en.
Liten bebis, ur kullen från Hässleholms djursjukhus.
Duktiga Medea med alla de små.
Helen FHHK
Vad är det för fel på människan?
(Bild och text från vår facebooksida)
Stackars lilla Mimlan hade sprungit förtvivlat på riksväg 23 i Höör i över en vecka. Utkastat från en bil och med brutit bäcken hade hon förlorat förtroende för människor. Många gjorde en stor insats för att fånga Mimlan, till slut gick hon hungrig och utmattat i fällan. På kliniken gick hon tappert på sitt dåliga ben och blev bättre. Med tiden blev hon mera nyfiken på oss och gick att klappa när hon åt.
I natt dog Mimlan tyvärr av sviterna av sina skador. Hon blev knappt 1 år gammal. Vila i frid lilla Mimlan ♥
Människa, lär dig respekt för de små liven.
Kastrera din katt, istället för att kasta ut ungar och unga kattmammor
I natt dog Mimlan tyvärr av sviterna av sina skador. Hon blev knappt 1 år gammal. Vila i frid lilla Mimlan ♥
Människa, lär dig respekt för de små liven.
Kastrera din katt, istället för att kasta ut ungar och unga kattmammor
Man blir så arg... Allt känns så hopplöst och tårarna ger en riktigt brännande känsla längs kinden då tårarna inte enbart kommer utav sorg av att se denna bilden och läsa historian, utan även pga att man är förtvivlad, besviken, uppgiven och framför allt riktigt j***a arg! Vad är det för fel på vissa människor??? Hur tänker och resonerar man när man gör något sådant som att dumpa en stackars liten katt... och längs en hårt trafikerad väg dessutom? Varför? Vad är syftet? Syftet kan ju inte vara annat än att man VILL att denna lilla katten ska bli påkörd så att man "slipper problemet". Eller?
Enda trösten här är att lilla Mimlan fick somna in i trygghet och att hon numera slipper smärta... Att hon slipper smärta var målet som vi alla siktade på, dock med en annan utgång än döden... Men nu är det så. Mimlan får sin frid och sin ro i katthimlen... och kvar finns vi på jorden... förtvivlade, besvikna, uppgivna och arga...
Vi säger allihopa att vi många gånger skäms över att tillhöra det mänskliga släktet... för det mänskliga släktet är så himla grymt... Vad är det egentligen vi anstränger oss för? Vad gör det för nytta? Men jag har valt att vända på det, för att en människa, med dess anatomi och fysik, består av ett stort och varmt hjärta. Vi bryr oss, vi är medmänskliga och vi tänker på andra, oavsett livsform. Vi är det mänskliga släktet.
Sådana här vidriga personer som gör något så ont mot andra, människor eller djur, kan omöjligt ha ett hjärta. Möjligtvis ett kallt sådant, och de tillhör sannerligen inte det mänskliga släktet.
Så jag är stolt över att vara människa med ett stort och varmt hjärta, och jag är så glad över att vi är så många människor som bryr oss och som gör allt vi kan för att få fram allt gott som går att få fram och att hjälpa alla som vi kan hjälpa och som vi vill hjälpa. Det är "människorna" med ett kallt och känslolöst hjärta som behöver värmas upp, och jag hoppas att vi kommer närmare och närmare målet efter varje dag som går och att fler kan få ta del av den kunskap och utveckling som krävs för att man ska inse hur mycket ens handlingar egentligen betyder. Precis som denna handling... att dumpa en katt längs en väg. Vad innebär det egentligen? Det är bara att studera bilden ovan så finner man svaret...
/Theres FHHK
Veckan som gick
Det har varit en bråd vecka. Mycket har hänt.
Vi har hämtat och kastrerat 5 katter, 4 honor och en hane, samt fått hem 9 ungar. En av dessa ungar var vi tvungna att avliva, då han rasade ihop, och inte gick att rädda. 2 av ungarna har flyttat, den ena blir kvar i det nya hemmet, och 1 kommer att söka nytt hem, när han är mer tillgänglig mot människor.
En hane är tillbaka i sin hemmiljö. Kvar ute är i nuläget 4-5 vuxna, och 2 ungar.
Vi har fått ytterligare mat till de små, en säck Iams foder till ungar, Axilur maskmedel, Royal mjölkersättning, vilket det går åt mycket av just nu, samt blötmat. Det tackar vi, och särskilt småttingarna för.
Idag åkte söta Bruno till sitt nya hem. Han kommer från Ringsjöstrands camping, och är en av 7 katter vi hämtat där.
Bruno
Fina Wilma, en av ungarna på Ringsjöfisk. Hon är infångad, och har en intressent.
Helen, FHHK
Glad blir man!
Idag har den röda hanen från Ringsjöfisk återförts till sin arbetsplats. Glädjen när katterna återsåg varandra var stor. Och Herr Röd verkade helt tillfreds med att vara tillbaka.
3 ungar flyttade hit från samma koloni, och ska nu hitta sina egna hem. En hona är infångad, och ska kastreras imorgon. Ev kommer även en yngre röd, mycket vacker, hane att, kastreras.
Personalen på Ringsjöfisk är mycket engagerad i katterna, och gör verkligen nytta med själva infångandet av dem.
Återsläppta killen.
Nu i kväll kom snälla systrarna Sarah och Sophie med mat till kattungarna. Och det var inte lite mat! 48 tetra-förpackningar Mjau, ungarnas favoritmat, och 3 påsar torrfoder, också det för småttingar.
Blir så glad av att träffa alla dessa snälla människor! Tack!
Tack, säger alla småskruttarna!
För FHHK, Helen
Lite av varje
Det händer något varje dag med katterna. Mycket av jobbet vi gör, syns inte utåt. Vanliga sysslor som att mata och rensa lådor, är ju självklart för alla kattägare, och föga spännande att läsa om.
Många av katterna vi får in, lider av olika åkommor. Snuva, öronskabb, dåliga magar, mask, och en och annan lus och loppa har de haft med sig. Därför hålls de i karantän ett tag efter intagning. Avmaskning, vid behov ohyremedel, och medicin. Ibland är de allför illa däran, och klarar sig inte. Varje katt som måste sätta livet till för människans slarv och obetänksamhet, är en tragedi, och den jobbigaste biten med katträddningen. Man blir lika ledsen varenda gång, och undrar vad man håller på med. Att först lära känna en individ, och sedan säga farväl till den vid gravens rand, är knappast något som sporrar en att fortsätta.
Som väl är finns det alltid någon klok människa att prata med, som rycker upp en igen, och lugnt påpekar hur många katter som faktiskt ändå överlever.
Och så är det. De flesta katter klarar sig, blir friska, och får ett lyckligt fortsatt liv. Snälla människor adopterar dem, och behandlar dem som de fantastiska varelser de är. Skämmer bort dem på det sätt de förtjänar, efter det lidande de fått utstå. Dessa katter är oftast mycket tacksamma, och när de blommar ut, är de den bästa vän man kan få.
Mario som, när han kom in, var rädd, och mycket aggressiv. Här tillsammans med Elinleticia, fotograf Freddie Högabo.
Helen FHHK
Oönskade kattungar, igen...
Hur man kan åka iväg med 2-veckors kattungar, och vilja avliva dem, övergår mitt förstånd. Dessa ljuvliga varelser, som inte gjort någon något ont. Och en stackars kattmamma, som blir av med sina ungar, måste bli helt knäckt av det. Kattmammor som är så måna om sina små, och passar så noga på dem.
Det man får vara tacksam över, är att man åkt till veterinär, och inte bara dumpat småttingarna i skogen, eller i ett vägdike, eller på något av alla dessa "trevliga" ställen, kattungar brukar hittas på. Ägarna har åtminstone tagit det ansvaret för sina djur.
Sen får man också vara tacksam över att allt fler veterinärer inte bara avlivar friska djur. Många har fått upp ögonen för alla föreningar, som tar hand om, och omplacerar dessa små olycksfåglar i samhället.
I detta fallet Hässleholms Djursjukhus, som idag fick in 5 st 2-veckors kattungar, och ringde vår förening. En eloge till dem!
Anna, som bor nära djursjukhuset, körde dit och hämtade dem, och skjutsade dom till Höör. Tack Anna!
Och Medea, som redan är mamma till 5 st 6-veckorsungar, tog sig genast an de nya små.
De kommer även att få mjölkersättning.
En annan som också fick nytt hem idag, är en Wachtelhund, vars olyckliga ägare inte kunde ha honom kvar. Denna hane fick hem hos en äldre man, som talat om att skaffa sig en ny hund i minst ett år. Det känns otroligt skönt, att kunna hjälpa i sådana här situationer!
I allt, en lyckad dag!
För FHHK, Helen
Matilda
Att öppna kylskåpet i det här huset, innebär att man måste betala en tullavgift till Matilda. Hon har bosatt sig på ett strategiskt ställe, ovanpå kylen. Vi måste alltid se till att ha skinka, köttbullar, eller något annat smakligt hemma, i lagom bitar för mutor. Får hon inte sin begärda avgift, trampar hon på äggen, som står längst upp i dörren. Hon har redan knäckt några stycken för oss...
Matilda kommer från Karlarp, där hon sökte upp, och bosatte sig på, ett äldre pars veranda. Hon är mycket charmig, intelligent (som de flesta katter), och otroligt tillgiven. För att inte tala om vacker!
MatildaPå schemat idag står avlämning av fälla nere vid Ringsjön. En kattkoloni på mellan 15 och 20 katter ska fångas in. 5 ungar är redan intagna av dessa, och kommer snart att söka nya hem. De är halvtama till skygga, ej hanterbara, än. De skulle bli ypperliga stallkatter hos någon som behöver råttfångare, då de är födda, och uppvuxna, för att sköta just denna syssla.
Med egen erfarenhet av just kastrerade, skygga stallkatter, vi har ett gäng på gården, kan jag bara ösa lovord över dessa. De sköter sitt jobb med glans, de är helt självständiga, när det kommer folk och bilar syns de inte, vilket innebär att ingen kan vara elak mot dem, de hoppar inte in i folks bilar, och försvinner på det viset. När jägarna är här, befinner sig inga katter inom skotthåll. Nu har vi snälla jägare här, som inte skjuter katter, men det känns ändå som en fördel.
Det enda dessa katter kräver, är fri tillgång till mat, kanske ibland ett litet samtal på lagom avstånd, någon vill ibland ha lite, men ytterst lite, kel. Ett torrt ställe med mjuka liggplatser att dra sig tillbaka till, vill de naturligtvis också ha. Och den gamle, Jansson, kräver ibland att få lite skinka.
Nå, nu har vi alltså ett stort gäng, som behöver just stall som hem. Någon?
En av ungarna. Denna är intagen. Ännu har vi inte kunnat kolla om det är en pojke eller flicka.
Ännu en av ungarna.
Bilder kommer efterhand på dessa fina katter.
Skrivet av Helen, en vanlig, allmän, söndag förmiddag.
Så har vi en blogg!
Med denna blogg, är det meningen att vi mera fortlöpande ska kunna informera om vad vi egentligen gör på dagarna, och vad som händer i föreningen. Det händer ganska mycket, som inte syns på Facebook, och på hemsidan.
Igår, den 1 september, var en sorglig dag. Då dog lilla Rödan, som hittades vid Luhrsjön med sin bror. Han dog 2 dagar efter att de hittats, troligen på grund av njursvikt. Och igår dog Rödan, till synes av samma orsak. Hon var pigg och åt dagen före, för att sedan totalkollapsa. Antagligen har hennes inre organ tagit stryk av att vara utan mat och vätska, men ändå lyckats hålla henne vid liv ett tag. Det hela var mycket tragiskt, och tungt. Hon dog omgiven av sina styvsyskon, och jag hoppas verkligen att hon kände att hon var älskad.
Lilla Rödan bland sina "syskon".Välkomna till vår blogg :)
Äntligen har vi i Föreningen för Höörs Hemlösa Katter fått igång en blogg!
En påminnelse om vilka vi är kan ni se längst upp på sidan.
Här kommer vi att uppdatera kontinuerligt om alla våra små kisar som vill ha och behöver kärleksfulla hem att komma till, lyckliga kisar som redan fått ett hem, försvunna kisar, upphittade kisar och även en massa info om allt roligt och spännande som sker i vår förening :)
Följ oss gärna här www.hoorskatter.blogg.se, vår hemsida www.fhhk.se samt på Facebook såklart (sök på föreningens namn). All form av hjälp är välkommen och vi är djupt tacksamma för det allra lilla minsta :)
Kram från Theres
Tillsammans kan vi hjälpa många katter ♥
