hoorskatter.blogg.se

Föreningen för Höörs Hemlösa Katter är en non-profit organisation och vi jobbar enligt TNR-metoden (Trap Neuter Return), som är den enda effektiva och etiska metoden för att minska mängden av hemlösa katter. Så många katter som möjligt försöks naturligtvis att adopteras till riktiga hem. Vår vision är att minska hemlösa katters lidande genom kastrering, vaccintion, öronmärkning, mat och tillsyn, och även att förhindra att 100 katter skjuts ihjäl i Höörs Kommun årligen. Stöd oss gärna i vårt arbete med dessa underbara katter som alla förtjänar ett lyckligt och värdigt liv - BankGiro: 821-5147 ♥

Flyttkatter

Idag har fina Lingon flyttat. Den lilla, klena, risbusken som kom hit tidigt i höstas. Men nu, efter ett flertal avmaskningar och bra mat, samt kastrering, är hon rund och go. Och rundare blir hon säkert med tiden. Kelig har hon varit nästan hela tiden hon varit här, sötnosen.

Hennes väninna Emelie, som kom hit samtidigt, har äntligen låtit sig klappas. Hände igår, faktiskt. Blir så glad när de äntligen slutar att misstro mig! Ska nog bli en gospropp av den damen också!

 

♥Lingon♥

 

Emelie har jag tyvärr ingen bra bild på, bara en från när hon fortfarande var skygg, och hon ser ut som "kom-och-hjälp-mig-dö" på den. Så ser hon absolut inte ut idag.

Ska ta en bra bild på henne. Sen...

 

Även vackra Mimmi fick nytt hem idag. Henne har jag inte heller någon bild på, då hon befann sig nere hos Lucie. Troligen har hon någon bra bild på henne!

 

Det här är Torkel ! Det gick att få en bra bild på honom också. Tack Elna för den!

 

Torkel är en liten kille som kommer från Ringsjöfisk. Han är fortfarande skygg, men är med oss nästan jämt. Hyser gott hopp om att denna vackra herre ska bli tam en dag.

 

Tålamod är en dygd jag fått lära mig under dessa år med katterna. Hundarna mutar man med en godis, sen är man vän med dem. Hm, utom med en hund, Singel hette han. Han gillade aldrig mig. Sanningen att säga, gillade han ingen människa. En stor, flott, beige, alaskan husky, som var mer vild än tam. Är glad att det inte var min hund, då han ibland kunde bita folk lite fegt bakifrån. Men hans husse gillade honom. Min man också. Kärleken var obesvarad.

Ja, ja, det hör inte hit.

Även om jag hade kunnat berätta mängder med, numera, roliga episoder med just denna ståtliga representant för hundsläktet.

 

Nå, katter tar tid på sig. Det får de göra. I regel blir resultatet, ur min synvinkel, lyckat till sist. Det tog "bara" 11 år för vår gamla stallkatt Jansson att bli tam. Men han blev tam!

 

Den här bilden gillar jag. Lelle, borterst, och Galatea. Svarta katter ÄR vackra!

 

Och så Bappels gymnastiska övningar!

 

 

 

Helen FHHK

 

 

 

 

 

 

Nu har jag följt bloggen ett par veckor och måste bara säga att jag blir så varm i hjärtat av att se vilket jobb ni gör och vilken kärlek ni har till katterna. I en värld som ofta får en att vilja ge upp så finns det guldkorn :-) Tack för att vi får följa med i ert arbete!