hoorskatter.blogg.se

Föreningen för Höörs Hemlösa Katter är en non-profit organisation och vi jobbar enligt TNR-metoden (Trap Neuter Return), som är den enda effektiva och etiska metoden för att minska mängden av hemlösa katter. Så många katter som möjligt försöks naturligtvis att adopteras till riktiga hem. Vår vision är att minska hemlösa katters lidande genom kastrering, vaccintion, öronmärkning, mat och tillsyn, och även att förhindra att 100 katter skjuts ihjäl i Höörs Kommun årligen. Stöd oss gärna i vårt arbete med dessa underbara katter som alla förtjänar ett lyckligt och värdigt liv - BankGiro: 821-5147 ♥

Hur man vänder sig, så har man rumpan bak

Det är inte lätt att jobba (utan ersättning) med att rädda katter. Alltid är det någon som ska ta illa upp, eller gnälla för att de tycker att vi gör fel. Det är så lätt att klaga på de som gör något, när man inte gör något själv.

Och ja, det gör mig rasande. Skulle jag skriva vad jag egentligen tycker om dessa personer, skulle det slå gnistor om datorn.

Ex 1:

Några personer är ute och går sent på kvällen. En katt kommer fram, ser borttappad ut, och den jamar åt dem.

De tror att den kanske kommit bort.

Nu visar det sig, efter en bild på Facebook, att den faktiskt inte är bortkommen, utan bor en bit därifrån, och brukar gå ut. Men hur ska man veta? Förväntas folk se på katten att den bara varit ute en stund?

I det här fallet, erbjuder sig en person, efter förfrågan från en i föreningen, att gå ut och fånga katten i en bur, och ha den hemma hos sig tills ägaren hittas.

Detta behövs dock inte, då någon känner igen katten, och  vet vems den är.

Visst, det kan verka dramatiskt, och jag kan till viss del förstå kattens familj, att de tycker att det hela är storm i ett vattenglas. Men, ponera att katten varit vilse? Den var det inte denna gången, men alla katter kan villa bort sig. Och är katten bortsprungen, är det bättre att den fångas in, än är ute för länge. Kanske man istället för att komma med dumma kommentarer, ska vara lite tacksam för att någon bryr sig. Bara för att man själv tycker att det är så självklart att ha sin katt ute, vilket är helt ok för min del, kanske man ska försöka sätta sig in i hur andra kan uppfatta kattens beteende ute bland folk?

Men kanske att man själv går förbi alla katter man ser ute, utan att fundera över om den kan vara borttappad, dumpad, eller hemlös av annan anledning. Kanske bryr man sig bara i sin egen katt, alla andra får klara sig bäst de vill?

Eller också har jag fel.

 

Den här lille mannen var borttappad, han hade smitit ut. Ägarna var överlyckliga åt att få sin bebis tillbaka.

 

Sen kan man ju undra hur folk tror att vi förvarar de hemlösa katterna. En del tror tydligen att vi har dem i burar. Vilken slags burar, vet jag inte. Ibland kallar folk våra  40 kvm stora hundgårdar för burar. En bur är en liten, begränsad, tja, bur, som finns i olika storlekar. En inhägnad är något hel annat, med större yta för djuret att röra sig på. Och vi har dem inte i någondera. De rör sig fritt i bostaden, som vilka andra husdjur som helst. En bur användes vi transport, då djuret ska färdas på säkert sätt. Den kan också användas tillfälligt, om djuret är sjukt, och behöver hållas i stillhet, men då ska den vara större än vid transport.

 

Ex 2:

En katt kommer till ens gård, och man börjar mata den. Man tar t o m in den i huset. Så har man den en vecka, och ringer sedan till oss. Vi kan av platsbrist inte ta in den, och den som har tagit hand om katten blir sur över detta. Hon hotar att slänga ut katten, som hon påstår är skadad. Men säger samtidigt att hon kan tänka sig att behålla den, om den blir kastrerad och fixad. Inget om att hon kan betala detta, utan det ska vi göra. Kontakten i föreningen säger givetvis att om hon tänkt sig att behålla katten, får hon ju faktiskt stå för dessa kostnader själv. Personen fortsätter att skicka otrevliga sms. Men vill ändå behålla katten. Hon tycker dock att det är konstigt att vi då anser att det är hennes katt, och att hon därför ska stå för kostaderna själv...

Till sist kommer hon på lösningen. Hon har fått en insamlingsbössa att ha på sitt lilla företag, den har hon haft i ett och ett halvt år, och då tömmer hon den. 1671 kr, skriver hon att det är i den, och dessa tänker hon använda till "sin" katt.

Det är ju bara det, att de pengarna är föreningens, och tar hon dessa, anmäler vi henne för stöld. Vi har en fullständig bekännelse, med hela historien på sms, som hon själv skrivit.

 

Vi är INTE skyldiga att ta hand om all världens katter. Vi har INTE resurser, eller plats till detta. Ingen har rätt att kräva det heller.

Vi gör allt vi kan, men vi räcker inte till, då problemet är enormt.

Och om jag hittar en katt, tar hand om den, och ingen saknar den, är den min om jag väljer att behålla den. Och då är det jag själv som får stå för alla kostnader som kan uppkomma. Jag kan INTE kräva att någon annan ska betala för mitt nya husdjur!

 

 

Arg

Helen FHHK

 

 

 

Visst är det jättebra att folk bryr sej och vill ta hand om djur som far illa. Men det med katten vid brandstationen måste du väl ändå erkänna gick lite för snabbt. Det kan ju knappast vara ok att man lägger ut bild på en katt och ber någon ta hand om den tills man hittar ägaren, bara för att katten söker kontakt och inte har halsband. Nog kan man väl se på en katt om den ser välmående ut och om den gör det så får man väl i första hand anta att den INTE är övergiven. Katten varken fryser ihjäl eller svälter ihjäl för att man avvaktar någon dag och ser om den går kvar i området och verkar övergiven och eftersom det den här gången rörde sej om ett bostadsområde så kan man ju knacka lite dörr och höra sej för innan man plockar med sej katten. Om någon hade lagt ut bild på min katt på fb och någon annan hade kommenterat att "ägaren borde ha sej en avhyvling som låter katten vara ute fast det är fem grader kallt" (oj oj, hela fem grader kallt, staaaackars katt...), då hade jag blivit riktigt förbannad.

Nu hade ju ägaren fått tillbaka katten så småningom även om man plockat in den, men det är ju faktiskt inte ok någonstans att man som kattägare inte ska kunna låta katten gå ute utan att få den "kidnappad" av någon "som bara vill väl". Så lite självkritik hade varit fint, kanske en extra tanke nästa gång. Det här med att rädda katter får ju faktiskt inte gå till överdrift heller.

Hej Helen! Vill bara blåsa lite på såret...
Världen är full av dumma människor, och det kan vi inte göra något åt. Vi kan bara lära oss att hantera det. När jag säger "dumma människor" riktar jag mig INTE till Karin i ovanstående inlägg!
Helen - Jag förstår din ilska, besvikelse o frustration, men vi är SÅ många som hejar på er. Ni gör ett enastående, fantastiskt arbete som ni med rätta kan vara stolta över!! Jag, och många med mig, är så tacksamma för att ni finns. Glöm aldrig det! Jag försöker bidra med lite mat ibland eller en slant på kontot om det inte är alldeles tomt i börsen, men det är ju en droppe i havet...
Tyvärr är min lille hittekatt livrädd för andra katter, men när den dagen kommer (gud förbjude tanken) så kommer jag med glädje till er för att bli adopterad av en kisekatt som behöver ett hem.
Håll huvudet högt och klappa er själva på axeln emellanåt, för det är ni värda!! Ni är fantastiska!
Kram från tacksam kattvän

Jag glömde ju berömmet när jag skrev min förra kommentar, jag blev så uppslukad av just det lilla "missödet" med den förhastade räddningsaktionen vid brandstationen.

Självklart gör ni ett fantastiskt jobb och jag är själv väldigt engagerad just när det gäller katter som far illa. Jag har tagit hand om mer än en övergiven katt i mina dagar, och en dag kommer jag och adopterar ett par nya härliga hittekatter hos er.

Damen som anser att det är er sak att betala kastrering mm av katten som hon vill ta hand om måste ha fått hela den här tanken om att hjälpa hemlösa katter om "baktassen" och det är väldigt tråkigt.

Jobba på, det är fantastiskt med människor som faktiskt gör något konkret för att hjälpa djuren. Men som sagt, ta det lite försiktigare innan ni slår på stora räddningstrumman nästa gång, så det inte blir några förhastade räddningsaktioner. Man kan inte förvänta sej att en kattägare ska känna enbart tacksamhet för att någon plockar med sej deras katt hem "ifall den var övergiven", eller hur.

Hej! Förstår inte hur någon kan bli irriterad över att någon bryr sig om deras katt!! Var tacksam istället! Det kunde ju, som Helen skriver, ha varit en katt som var övergiven, det syns inte alltid utanpå!