Loppis
Förra året, den 6 maj, tänkte Nina och jag koppla av från allt vad katter heter, och istället gå på loppmarknad i Södra Rörum. Man brukar alltid göra något fynd på dessa loppisar, och eftersom det inte händer så mycket i min omgivning, tillhör dessa vårens och sommarens begivenheter.
Vi hade inte trängts så länge bland alla hugade besökare, förrän vi kände att vi var sugna på varsin våffla. Damerna på Husaren är duktiga på det här med våfflor, och det hör till traditionen att mumsa i sig en dylik vid denna årliga tillställning.
Så vi traskade glatt uppför trapporna till terassen, där det doftade ljuvligt. Och tvärstannade och suckade. Vad står det inte framför våffelståndet och tigger?
Mm, alldeles rätt. En katt. Är det vi som drar till oss dem? Jag skyller på Nina, men hon förnekar bestämt att det är hon. Och ja, inte är det jag...
Nå, vi gjorde förfrågningar om katten, som vid en snabb undersökning visade sig vara en okastrerad hane. Han var röd, tam, och hungrig. Han hade hållit till där hela vintern och fått mat. De skulle vara så glada för kattens skull, om vi tog honom med. Vilket vi naturligtvis gjorde.
Men först åt vi våfflor. Under tiden trakasserade, jo, det är faktiskt rätt ord, katten alla som åt. Han klängde på folk i sin iver att få mat, och rev en man som irriterat sköt honom ifrån sig med foten.
När vi mumsat klart, tog Nina katten under armen, och bar den motvilliga lilla rackaren ner till bilen, och vi satte in honom i kupe'n på min pick-up. Sen återvände vi till loppisen, för att försöka hitta något lämpligt att förvara katten i under hemresan.
Det fanns inte mycket att välja på, men vi fann den här väskan för 10 kronor! Här sover han ruset av sig efter kastrering.
Ett telefonsamtal till Lucie, och eftermiddagskastrering var bokad. När han sövdes, kräktes han upp en jättehög med våfflor...
Loppis, som vi fantasirikt döpte honom till, visade sig vara en osedvanligt trevlig och enkel katt att ha. Han anpassade sig fort till sin nya miljö. Sedermera fick vi veta att han sprungit i byn och velat komma in till folk. Man kan ju undra var han ursprungligen kommer ifrån?
Fina Loppis.
Mattjuven Loppis.
Det dröjde inte så väldigt länge förrän Loppis fick eget hem. Han bor nu utanför Kristianstad på en gård, där han får vara både inne och ute.
Tänk vilka fynd man kan göra på en loppmarknad!
Helen FHHK
Kommentarer
Trackback
