Muzze
Blev ledsen i morse när jag vaknade, och tittade på Muzze. Han har ju varit sjuk ett tag, men ändå haft "det" i blicken. Men nu hade han det inte längre. Där fanns bara uppgivenhet, och trötthet.
Efter samråd med Lucie, bestämde vi oss för att han skulle få somna in.
Hans lever hade gett upp totalt, och det fanns inte mer att göra.
♥ Muzze ♥
Det är så sorgligt. Muzze som inte var annat än snäll, och så tillgiven. Jag hade önskat honom ett långt liv, hos någon som uppskattade honom för den stor personlighet han var. Livet är verkligen inte rättvist!
Som en del i sorgearbetet, blev halva huset städat, gamla trasiga klösställningar utkastade, samt en del annat som djuren slitit ner, och som borde ha varit utslängt för länge sedan.
En dag kvar på det gamla året, jag hoppas att nästa år börjar ljusare än vad det här slutar!
Ett nyårslöfte från många kattägare, borde vara att kastrera sin katt, och inte bidra till att spä på kattstammen.
Många veterinärer har kastreringskampanjer nu på vårkanten, och det är då lägre priser. Ett annat alternativ är Kastreringsbussen, som under det här året bidragit till att det kommer att födas färre kattungar nästa år. Titta gärna in på deras hemsida. Där kan man se på vilka orter de har bokat in kastreringar. Kanske på en ort nära dig?
http://www.kastreringsbussen.se/
Missan, en gammal hona som fött sin sista kull. I raden av hur många, vet vi inte, men hennes livmoder var i bedrövligt skick, och hon hade troligen dött om hon blivit dräktig igen.
Nu lever hon lycklig hos snälla människor, de åren hon har kvar.
Om jag inte skriver imorgon, önskar jag er alla ett Gott Nytt År !
Helen FHHK
KKS-katter
Idag har fina Mac flyttat. En grå skönhet, och en otroligt trevlig katt. Rapporten från hans nya hem var positivt, Mac hade genast funnit sig väl till rätta, ätit, och även lyckats finna en favoritkudde att rulla ihop sig på.
Underbart!
Fina KKS-katten Mac.
Katterna har även haft besök av Simon, en fantastisk lite kille, som kommer hit ibland och myser med katterna. Simon är en driftig ung man, som även hjälper oss med att placera ut insamlingsbössor, och med att tömma en del av dem. Han är en verklig tillgång i föreningen!
Eskil, en annan KKS-katt, en "rest"-stödis som inte funnit något hem än. Han är tam, men inte hanterbar, eller klappvänlig. Fast ibland kan han glömma sig, och låta sig klappas försiktigt. Kanske skulle han ta det sista steget, om han fick bo i ett hem med färre katter, ihop med någon riktigt tam kompis.
Sovande Bappel.
Undrar hur det skulle vara om det fanns sådana här katter i vår natur?!
Helen FHHK
Gemenskap
För tillfället känns det som om mitt liv mest består av död och elände. Idag var det vår gamla mignonankhanes tur att drabbas. När mannen tittade in i hönsgården i morse, var dammen full av fjädrar. Vi förstod genast att något hemskt hade hänt. Och ja, lilla, söta Kalle låg död under en gran precis vid dammen. En rovfågelsattack, vilken sort är dolt i dunkel, på den lille mannen, och hans liv var till ända. Kalle, som varit med oss så länge, en anka på ca ett kilo, en stor personlighet. Nu kvackar Anki, hans fru i ensamhet efter sin livspartner. Vi måste verkligen få tag i en ny make till henne fort.
Anki i bakgrunden, Kalle närmast kameran, på promenad.
Muzze är fortfarande sjuk, och vi får ingen riktig kläm på vad det är. Jag hoppas verkligen att han reder ut det. Annars blir jag riktigt ledsen. Efter de öden som de flesta katter vi tar hand om har i bagaget, tycker man att de förtjänar att vara friska, och att de får ett långt, bra liv. Tyvärr är det inte alla förunnat.
Fina Bertil får representera det positiva i tillvaron. Ska inte bara skriva om det som är negativt !
Bertil är en fantastisk personlighet. Han är inte klappbar, men ändå inte skygg. En man som verkligen tar ansvar för de unga katterna, och ger dem trygghet, en varm famn att krypa upp i, eller hur man nu ska uttrycka det.
Bertil kallar på sina små med ett speciellt ljud, och då kommer hans "barn" ilandes, och stryker sig mot honom, och han pussar dem, och visar hur mycket han tycker om dem. Ibland leder han dem till maten, och tycker att de ska äta ihop, ibland kallar han på dem för en gosstund.
Det är så fantastiskt att få se detta skådespel, och ofta undrar jag över var katten har fått ryktet ifrån, att den inte är ett flockdjur. De flesta, inte alla, katter, verkar trivas att leva flera tillsammans, de har ett så kärvänligt sätt att umgås, som jag inte sett hos något annat djurslag. Hur många djur tycker om att kramas med varandra i den omfattningen som katter? Hundarna kan vara vänliga mot varandra, leka, ligga tryckta ihop, men det är inte på samma mjuka, behagliga sätt som katter.
Linus kramar Tvärrandigman.
En och annan katt som kommer hit, vill vara ensamkatt, men en del av de som verkar vara det från början, smälter efter en tid in i flocken, och verkar trivas bra med detta. Det är få som inte gör det. Alla de yngre kommer fort in i gemenskapen, och uppskattar sina nya "föräldrar", och "syskon", utan undantag.
Det är en verklig förmån att få delta i katternas sociala liv.
Det finns så mycket myter om katter, och man undrar varför de lever kvar år efter år. Varför folk inte tar till sig den kunskap som numera finns. Detta gäller på många områden, myter som skapades för hundratals år sedan, är tydligen allför djupt rotade, och nästintill omöjliga att radera.
Helen FHHK
Magneter mm.
Julen är över, hoppfadderallanlej!
Nu stundar nyår med allt vad det innebär.
Djuren blir rädda, men bryr City Gross sig? Nej!
Raketer till försäljning, i foaje'n minsann det är!
Riktigt kasst Jag är ingen diktare, och borde ha låtit mannen skriva istället. Han är riktigt bra på det där. Vid tillfälle ska jag recitera hans "Ode till en Emla", en dikt han skrev till vår lilla schipperketik på den tiden hon levde.
Nå, idag har vi haft filminspelning på kliniken. Det ska bli en proffsig film, som ni så småningom ska få se. Om katter, så klart!
De här fina kylskåpsmagneterna har Mimmi, vår duktiga fotograf, gjort. Vi kommer snart att ha dem till försäljning för 30 kr/st. De är gjorda av små plastpärlor, och det ligger mycket jobb bakom dem.
Mimmi har även gjort den här jättefina skylten!
Lilla, söta Sockan får representera de "riktiga" katterna idag. Vår värsta mattjuv. För den som vill ha en katt som ohejdat stjäler all mat på bordet, är Sockan ett ypperligt alternativ!
Helen FHHK
Svarta katter.
De katter som hela tiden blir "över" , tycks vara, utöver de inte ännu tama katterna, de svarta skönheterna. De blir förbisedda gång efter annan. En svart katt måste vara trevligare, tamare, och roligare, än sina flerfärgade kamrater.
Helt själviskt, ur min synpunkt, skulle jag önska att åtminstone en del av de svarta katterna fick hem. Jag har nämligen svårt att se skillnad på dem. Antagligen tycker de att jag är konstig, som hela tiden måste vända, vrida och känna på dem, men annars vet jag inte vem det är jag klappar och pratar med.
Bagheera, liten nätt dam, som är tam, men lite försiktig.
Baloo, killen som alltid är med.
Galatea, mattjuven.
Soraya, en stor madam.
Big, en kille vi hjälper KKS med.
Samt några till... Fred, en skygg herre, som skulle bli en bra stallkatt, Scarlet, även hon icke-tam, men hon hade blivit en ypperlig sällskapsdam till en tam katt. Scarlet är en snäll mjukis, som inte gör något väsen alls av sig. Både Scarlet och Fred är KKS-katter, som kom hit innan vi startade föreningen här i Höör.
Vi har även en mini-dam, som jag är helt oförmögen att komma på ett namn till. Hon är tam, men lite försiktig.
Dagens ljuspunkt: Mina grå ungar har flyttat. Eller ja, vet inte om det är så ljust egentligen. Jag kommer att sakna dem mycket. De har verkligen fyllt upp mitt liv. Naturligtvis måste de någon gång prova sina vingar, men jag...?! Mina små bebisar... Snyft.
♥♥♥
Ofta när det gäller ungarna, är inte jag mogen att lämna dem. De vuxna räknar jag med att de klarar sig, men de små? Nej, jag är aldrig redo!
Helen FHHK
GOD JUL !!!
GOD JUL
önskas alla kattvänner!
Tack till alla som bidragit till att göra vårt arbete möjligt att utföra.
♥Bappel♥
Jag hoppas att vi ska slippa höra talas om dumpade julklappskatter i år. Vad tänker man på när man ger bort levande varelser i julklapp?!
Såtillvida att man inte planerat djurinförskaffandet tidigare, och tycker att julafton är en bra tid att ta hem en liten, eller stor, vän.
Men visst blir man mörkrädd av annonser där djuren benämns som julklappar?! Man tror att folk ska vara mer upplysta, men ständig besvikelse verkar vara en följeslagare när det gäller människors inställning till djur.
När jag var liten, önskade jag mig en häst i julklapp, varje år. Jag tyckte att den kunde bo på balkongen, på tredje våningen! Tur att jag har en klok mamma, som aldrig gav mig en. Istället var det ridskola som gällde.
Jag fick heller aldrig vita möss, eller katt. Hundar, marsvin, hamster, och undulater, hade vi. Samt akvarie. Det kunde ju räcka....
Men idag har jag hästar!
Nå, en riktigt God Jul, och på återseende!
Helen FHHK
Förändringar.
Har haft ett par tråkiga, jobbiga dagar. Torsdag: Begravning av min svåger Bert, en mycket sorglig, känslosam, historia med mycket tårar. Ovanpå det, avlivning av min mammas gamla hund, en schipperke vid namn Virginia. Hon var visserligen 15 och ett halvt år, och hade bara på ett par dagar blivit riktigt dålig, men det är ändå svårt när det ska göras. Själva beslutet var dock lätt att ta, då hon var så illa däran.
Och sen dog den förgiftade kattungen.
Utöver detta blev Muzze sjuk. Han går på medicin, men vi är inte helt säkra än på om det är fip eller lunginflammation. Det visar sig de närmaste dagarna. Klart är i alla fall att han har vätska i buken, vilket inte känns helt lovande. Tyckte att han var lite bättre idag, men vågar inte tro alltför mycket på det.
Fina Muzze
Igår tömde jag insamlingsbössan på Anns Lite Av Varje, en affär där man alltid hittar något roligt att handla.
Tack till alla som bidragit i denna bössa!
Och i bössan på CrazyDisc, och på alla övriga ställen dessa står! Har tyvärr inte alla i huvudet, men vi är mycket glada åt att de får stå där de står, och för alla bidrag som lämnas i dem!
Det här är visserligen ingen bra bild, men jag vill visa vilken nytta bidragen gör för katterna. Det här är Galatea, innan vi fångade in henne. Här är hon i höglöp, hon blev parad framför ögonen på oss vid detta tillfälle.
Det här är Galatea ett halvår senare. Lite skillnad på benstomme, hållning, och päls har det blivit.
Det är värt mödan när man ser förändringen katterna genomgår. Galatea har dessutom blivit tam och kelig, från att ha varit skygg och osäker.
Hon söker fortfarande hem.
Dagens ♥Bappel♥!
Helen FHHK
Finns det liv, finns det hopp!
Om jag nu får ha datorn i fred, det ligger två kattungar i knäet på mig, och de börjar få långa ben, ska jag försöka skriva något även idag. Emellanåt sträcks det två gråa tassar över tangentbordet.
Den sjuka ungen lever fortfarande. Men den är riktigt dålig. Han får vätska under huden, medicin, antikräktabletter, då han inte får behålla något annars, och mat med spruta. Jag har inga stora förhoppningar, men så länge han visar livsvilja, måste jag försöka.
Den stora hanen är slö, men kräks inte. Han får också mat insprutad i munnen, och sväljer det snällt. Han är inte lika illa däran, som det ser ut just nu.
Hoppas, hoppas.
Bra mår de inte.
Nå, i allt elände har det i alla fall hänt något positivt.
Medea flyttade i söndags till Ljungby. Det var skönt för henne att få ett eget hem, då hon är så sällskaplig av sig.
Fina, underbara ♥Medea♥!
Ljuvliga marodörer!
Helen FHHK
Elände
Tänk om folk kunde kastrera sina katter, så att vi slapp att hela tiden se allt elände som medföljer denna ohämmade, tanklösa uppfödning av dessa stackars djur! Varför låter folk sina honor få den ena kullen efter den andra, år efter år?!
Jag blir så vettlöst rasande på människor som inte kan tänka sig in i vilket lidande de ställer till med, för att de är lata, snåla, dumma, själviska, och mycket mer, som jag inte kan pränta i skrift.
Katthållningen i det här landet, är ett av de största djurskyddsproblemen vi har. Och ingen verkar vilja ta i det.
Människan är ett djur som har förmågan att lära sig av sina, och andras, misstag, läsa vad som skrivs, ta in texten i skallen, men uppenbarligen är det alltför många som inte fattar att omsätta det i praktiken.
Alla måste ju vid det här laget ha läst om hemlösa katter, dumpade katter, övergivna katter. Det kan inte ha undgått någon. Och ändå föds det otroliga mängder kattungar, Blocket är fortfarande fullt av dem, trots att folk borde veta bättre!
4 ungar och en vuxen fick vi in för en dryg vecka sedan. 3 ungar är döda, den fjärde är mycket sjuk, och den vuxna har problem med levern. Troligen har de fått i sig gift av något slag, vilken sort är osäker, men råttgift ligger nära tillhands att misstänka.
Så, ja, jag är trött, och utled, på att se eländet. Ibland blir det för mycket, och jag tycker så synd om dessa djur som ska behöva lida och dö, pga människors dumhet.
De som tagit hand om denna kattfamilj, bär ingen skuld, men den som är orsaken till att mamman bor ute, och har fått ungar, är den stora boven.
Och de nödställda katterna är så MÅNGA!!! Hur ska vi kunna reda ut problemet, när folk fortsätter att låta dem föröka sig?! Vi behöver flera år av totalt uppfödningsstopp, så att vi hinner, och kan, ta hand om de som redan finns.
Underbara små varelser, som inte bett om sitt elände. Ungarna är döda, pappan kämpar på. Jag hoppas att han klarar sig.
En uppgiven Helen, FHHK
Ronja
I onsdags kastrerade vi Ronja och Zack. Vi ligger back med kastreringar av honorna. Många stora ärenden på kort tid, gjorde att vi halkade efter med just tjejerna. Hanarna är vi ikapp med, så det kan inte bli några ungar åtminstone.
Ronja hade nog världens minsta livmoder. Den var som en liten mask, tunn och kort. Det är lite kännetecknande för denna späda dam. Hon är riktigt pimpinett både i kropp och själ.
Ronja och hennes bror hittades på en soptipp som små, hamnade på polisens pensionat, och sedan här. 2 röda, sötnosar, som var mycket skygga. Hanen, ja ursäkta, jag har fullständigt glömt namnet på honom just nu, blev tam ganska fort, trots att vi fick in 4 skygga ungar från Tjuvaröd samtidigt. Men lilla Ronja var envis med sin skygghet. Inte förrän för en dryg månad sedan, bestämde hon sig för att hon nog ändå var en tamkatt. Detta kom hon underfund med på vårt köksbord. Det är ju himla opraktiskt att vara skygg när man ska stjäla mat nära sina människor. Så då blev hon tam...
Vackra Ronja. Till höger en annan späd liten dam, Emla.
Ronja. I bakgrunden, Sockan, som också tyckte att det var lite praktiskt att vara tam på matbordet.
Nu hoppas vi, naturligtvis, att fina ♥Ronja♥ ska få ett eget hem, ett hem som tar hänsyn till hennes späda natur.
Zack, som också blev kastrerad i onsdags. Han är nyligen infångad i Fjelkinge, på ett äldreboende där. Han fick även med sig 4 av sina avkommor, små, skygga, sötnosar. 2 av dessa befinner sig nu i stödhem för tämjning.
Zack har tydligen, vad vi hört, varit tam när han var i Fjelkinge, men efter all turbulens med infångning och miljöbyte, tycker han inte att han behöver anstränga sig att vara trevlig. Förhoppningsvis kommer han på andra tankar snart!
Jag vill även passa på att tacka för alla generösa bidrag till vår förening, stora som små. Vi är mycket glada åt att ni är så många som vill bidra till katternas välfärd! Tack!!! ♥
Helen FHHK
Bilder
Eftersom jag faktiskt inte har den ringaste aning om vad jag ska skriva idag, tänkte jag visa en del av de fina bilder Elna tog häromdagen.
Fina Annie, som varit här sen i somras. Hon vill så gärna bo där hon har utemöjligheter.
Näpna lilla Emla. En av ungarna från Ringsjöstrands camping.
Emla, Ronja, och Rebecka. 3 unga honor.
Kramstund. Linus och Tvärrandigman.
Och så en gäspande Bertil. Tagen med min mobil. Lägg märke till kvalitetsskillnaden på bilderna!
Tack Elna för de fina bilderna, jag kommer att lägga ut fler efterhand.
Helen FHHK
Som hund och katt.
Jag blir ofta förvånad över hur snälla några av våra hundar är mot katterna. Med tanke på att de är slädhundar, och härstammar helt och hållet från extrema arbetslinjer, med generation efter generation av kattmördande individer.
När vi blev med första katten, var vi säkra på att våra hundar aldrig skulle kunna umgås med den. Men några av dem visade sig vara generösa själar, och de är inte bara snälla mot katterna, de är helt fantastiskt snälla.
Torsten samsas fint med lilla Bullen, trots att han har ett ben i korgen.
Valpen har kommit på en rolig lek. Han tar en av Bapplarna i nackskinnet, och sen bär han omkring med den. Vad Bappeln tycker om det, vet vi inte. Den säger varken bu eller bä, utan låter sig snällt bäras hit och dit.
En ♥Bappel♥!
De är så lika varandra dessa båda syskon, jag undrar om jag nånsin lär mig att se skillnad på dem?!
Den här fina hanen kom igår. Han heter Prinsen, och är en riktig kelkatt. Vi hjälper KKS med honom, och hoppas att han ska hitta sitt drömhem så fort som möjligt.
Och nu känns det bäst att avsluta. Kattungarna har redan försökt att korsa tangentbordet ett otal gånger, så innan de återigen raderar allt, säger jag; På återseende!
Helen FHHK
Det som inte hör hit. Egentligen.
Det är inte alltid roligt här i livet. När min mor ringde i onsdags, och berättade att min svåger dött i en hjärtattack i bilen, kändes det tungt. Hör inte hemma på denna blogg, men det blir lite avslaget ett tag framöver.
Det är jobbigt när någon dör. Blir så stora tomrum, som tar tid att fylla igen. En del av dem blir aldrig fyllda. Det är så mycket som hänger ihop med den personen, eller för den delen om det är ett djur som dör. Vanor, upplevelser, platser. En del irritationsmoment, som man saknar när de inte längre finns där.
Kommer att kännas konstigt att komma ner till Malmö, och inte kunna be Bert att sätta på kaffet, att aldrig mer få höra hans roliga historier från hans tidigare liv, aldrig... Dessa hemska ord: aldrig mer. Känns oändligt, och oförståeligt.
Och livet bara fortsätter. Världen rullar på, som om personen aldrig funnits. Man tycker att himlen borde ramla ner, alla skeenden avstanna, men så blir det inte.
Av jord är du kommen...
2 som inte heller fick leva. Ebba och Didrik. De hade fip, och fick avlivas.
Igår var Elna här, och det var skönt att få tänka på något annat. Hoppas kunna presentera de fina bilder hon tog på katterna. Riktigt bra är de.
Helen FHHK
Gran eller inte gran, det är frågan.
Den där granen jag sett ut i skogen för länge sedan, borde vi kanske ut och hugga innan det blir ännu mera snö. Men frågan är, ska vi ha gran i år? Vi har inte haft någon på ett par år, men det hade varit kul för både katter och valp att ha något att leka med. Och faktum är att jag är rysligt trött på mina julgransprydnader. Kanske skulle jag ta chansen att hänga upp dem en sista gång.
Jag kan ju sätta dammsugaren, istället för julbocken under den, med sladden ständigt ikopplad.
Adventsljusen har vi skippat. Osen av bränd kattsvans, är inte en trevlig doft.
Jag kan livligt föreställa mig Fluffys vackra svans i adventsljusens låga!
En sak som jag undrar över, är åldersgränsen för kattmynta. Lät en av kattungarna lukta på den torkade myntan jag använder i kattleksakerna häromkvällen, och efter några minuter kräktes hon, flera gånger. Måste vara "heavy shit" !
Någon som vet?
Helen FHHK
GULLIGA!!!
Fördelen med att ta hand om hemlösa katter:
Gråisarna.
Bappel och Lilla Grå.
The one and only: ♥ Bappelman! ♥ Numera Innis. Inte att förväxlas med Bappel och Bapplan!
Bappel och Lilla Grå, igen.
Älskar kvällarna, när det ligger kattungar utbredda på, och bredvid, mig i soffan.
Detta innebär dock inte att jag vill att det ska födas en massa små. Bäst är om det inte gör det, och önskan är att så många som möjligt kastrerar sina katter i vinter och vår, så att vi slipper ta hand om så många ungar!
Helen FHHK
Presentation
Den här bloggen tillägnar jag de katter som fortfarande väntar på att deras drömhem ska dyka upp.
I den mån det går, med 3 kattungar som skymmer tangentbordet. Har aldrig tänkt på att de har så skrymmande öron!
Aurore, 2-årig hona, snäll, keilg när hon själv vill, och betydligt rundare idag än på bilden. Hon kommer bra överens med katter och hundar. Aurore är en KKS-katt, och omplaceras med deras kontrakt.
Innan vi startade vår förening, var jag stödhem till KKS, och har några katter till dem kvar. Samt att jag ibland hjälper dem med akuta katter.
Gabriel, ca 1,5 år. Någon dumpade honom utanför vårt hus i somras. Det tog flera veckor innan han gick i fällan, och var mycket skygg och osäker i början. Idag är han en gospropp, och har sakta men säkert återfått självförtroendet. Vissa katter verkar tappa tron helt på sig själva efter en sådan upplevelse, och det har tagit tid för Gabriel att känna sig värdig igen. Gabriel vill kunna gå ut.
Baloo, en av dessa svarta katter.... Han var mycket skygg när han kom hit, men är nu ett riktigt häftplåster. Baloo är ca 1,5 år, säker på sig själv, och fungerar mycket bra med både katter och hundar.
Nå, det var några av katterna. Gå gärna in på vår hemsida www.fhhk.se , för att se på ytterligare katter som söker hem.
Är nog dags att avsluta nu, då den fjärde ungen anslutit sig framför datorn, och omöjliggör vidare skrivande.
Helen FHHK
Inför julen...
Min och katternas önskan, eller ja, min, de tror att de har det världsbäst här, är att de ska få nya, egna, hem innan jul. Vilket naturligtvis är en utopi för de flesta av dem.
Moa, som är skygg.
Skuggan, som är skygg.
Belinda, som är skygg.
Vi har många vuxna katter i föreningen, som skulle trivas bäst som stallkatter, men inga stall att sätta dem i. Vi har en del tama också, som pga sin oförmåga att gå på lådan, också skulle passa i stall där de får mycket uppmärksamhet. Alternativt i hus, med kattlucka, då problemet troligen ligger i att de är vana vid att gå ut och göra sina behov.
Belinda från Kungshällan.
Vet att jag skrivit om detta tidigare, men jag tjatar om.
Eftersom vi själva bor på gård i skogen, och har höns och hästar, har vi behov av gårdskatter som tar rätt på möss och råttor. När vi skulle skaffa dessa katter, kom vi överens om att skygga katter var de som passade oss bäst. Att ge dessa katter, som aldrig skulle trivas med att frotteras med människor i en bostad, ett hem där de själva kan välja hur mycket de vill träffa oss, känns så rätt. De får leva sitt liv, så som de trivs bäst med, samtidigt som de gör ett jobb, som för oss är obetalbart. Jag ger dem fri tillgång till mat och vatten, torra liggplatser, köttbullar till Jansson, Polly, och Klara, som möter mig varje kväll i stallet, och ser till att de mår bra.
I övrigt sköter de sig själva, och verkar helt nöjda med det.
Gamla Jansson, som efter 11 år som skygg, faktiskt strök sig mot min hand häromdagen.
De skygga katterna går aldrig fram och hälsar på främmande människor, hoppar aldrig in i folks bilar, håller sig undan när det jagas i skogen, och går aldrig fram till hundar. De leker heller inte med bytesdjuren, utan dödar dem snabbt, för att sedan gå på jakt efter nästa. I de flesta fall äter de upp bytet. Och det är en myt att hungriga katter jagar bäst. En myt som orsakar mycket lidande för många katter.
De som håller på seriöst med tävlingsdjur, ger sina djur ordentlig mat för att dessa ska orka prestera. Det är samma princip med katter. Att jaga, är en prestation, och det kräver mycket energi för att orka detta.
Nå, det jag vill komma fram till är, ska du ha en stall- eller gårdskatt, ta de skygga katterna, de är mycket bra till just detta, och du gör en insats för en liten individ, som hamnat på sned i det moderna samhället.
Helen FHHK
