Finns det liv, finns det hopp!
Om jag nu får ha datorn i fred, det ligger två kattungar i knäet på mig, och de börjar få långa ben, ska jag försöka skriva något även idag. Emellanåt sträcks det två gråa tassar över tangentbordet.
Den sjuka ungen lever fortfarande. Men den är riktigt dålig. Han får vätska under huden, medicin, antikräktabletter, då han inte får behålla något annars, och mat med spruta. Jag har inga stora förhoppningar, men så länge han visar livsvilja, måste jag försöka.
Den stora hanen är slö, men kräks inte. Han får också mat insprutad i munnen, och sväljer det snällt. Han är inte lika illa däran, som det ser ut just nu.
Hoppas, hoppas.
Bra mår de inte.
Nå, i allt elände har det i alla fall hänt något positivt.
Medea flyttade i söndags till Ljungby. Det var skönt för henne att få ett eget hem, då hon är så sällskaplig av sig.
Fina, underbara ♥Medea♥!
Ljuvliga marodörer!
Helen FHHK
Elände
Tänk om folk kunde kastrera sina katter, så att vi slapp att hela tiden se allt elände som medföljer denna ohämmade, tanklösa uppfödning av dessa stackars djur! Varför låter folk sina honor få den ena kullen efter den andra, år efter år?!
Jag blir så vettlöst rasande på människor som inte kan tänka sig in i vilket lidande de ställer till med, för att de är lata, snåla, dumma, själviska, och mycket mer, som jag inte kan pränta i skrift.
Katthållningen i det här landet, är ett av de största djurskyddsproblemen vi har. Och ingen verkar vilja ta i det.
Människan är ett djur som har förmågan att lära sig av sina, och andras, misstag, läsa vad som skrivs, ta in texten i skallen, men uppenbarligen är det alltför många som inte fattar att omsätta det i praktiken.
Alla måste ju vid det här laget ha läst om hemlösa katter, dumpade katter, övergivna katter. Det kan inte ha undgått någon. Och ändå föds det otroliga mängder kattungar, Blocket är fortfarande fullt av dem, trots att folk borde veta bättre!
4 ungar och en vuxen fick vi in för en dryg vecka sedan. 3 ungar är döda, den fjärde är mycket sjuk, och den vuxna har problem med levern. Troligen har de fått i sig gift av något slag, vilken sort är osäker, men råttgift ligger nära tillhands att misstänka.
Så, ja, jag är trött, och utled, på att se eländet. Ibland blir det för mycket, och jag tycker så synd om dessa djur som ska behöva lida och dö, pga människors dumhet.
De som tagit hand om denna kattfamilj, bär ingen skuld, men den som är orsaken till att mamman bor ute, och har fått ungar, är den stora boven.
Och de nödställda katterna är så MÅNGA!!! Hur ska vi kunna reda ut problemet, när folk fortsätter att låta dem föröka sig?! Vi behöver flera år av totalt uppfödningsstopp, så att vi hinner, och kan, ta hand om de som redan finns.
Underbara små varelser, som inte bett om sitt elände. Ungarna är döda, pappan kämpar på. Jag hoppas att han klarar sig.
En uppgiven Helen, FHHK
Ronja
I onsdags kastrerade vi Ronja och Zack. Vi ligger back med kastreringar av honorna. Många stora ärenden på kort tid, gjorde att vi halkade efter med just tjejerna. Hanarna är vi ikapp med, så det kan inte bli några ungar åtminstone.
Ronja hade nog världens minsta livmoder. Den var som en liten mask, tunn och kort. Det är lite kännetecknande för denna späda dam. Hon är riktigt pimpinett både i kropp och själ.
Ronja och hennes bror hittades på en soptipp som små, hamnade på polisens pensionat, och sedan här. 2 röda, sötnosar, som var mycket skygga. Hanen, ja ursäkta, jag har fullständigt glömt namnet på honom just nu, blev tam ganska fort, trots att vi fick in 4 skygga ungar från Tjuvaröd samtidigt. Men lilla Ronja var envis med sin skygghet. Inte förrän för en dryg månad sedan, bestämde hon sig för att hon nog ändå var en tamkatt. Detta kom hon underfund med på vårt köksbord. Det är ju himla opraktiskt att vara skygg när man ska stjäla mat nära sina människor. Så då blev hon tam...
Vackra Ronja. Till höger en annan späd liten dam, Emla.
Ronja. I bakgrunden, Sockan, som också tyckte att det var lite praktiskt att vara tam på matbordet.
Nu hoppas vi, naturligtvis, att fina ♥Ronja♥ ska få ett eget hem, ett hem som tar hänsyn till hennes späda natur.
Zack, som också blev kastrerad i onsdags. Han är nyligen infångad i Fjelkinge, på ett äldreboende där. Han fick även med sig 4 av sina avkommor, små, skygga, sötnosar. 2 av dessa befinner sig nu i stödhem för tämjning.
Zack har tydligen, vad vi hört, varit tam när han var i Fjelkinge, men efter all turbulens med infångning och miljöbyte, tycker han inte att han behöver anstränga sig att vara trevlig. Förhoppningsvis kommer han på andra tankar snart!
Jag vill även passa på att tacka för alla generösa bidrag till vår förening, stora som små. Vi är mycket glada åt att ni är så många som vill bidra till katternas välfärd! Tack!!! ♥
Helen FHHK
Bilder
Eftersom jag faktiskt inte har den ringaste aning om vad jag ska skriva idag, tänkte jag visa en del av de fina bilder Elna tog häromdagen.
Fina Annie, som varit här sen i somras. Hon vill så gärna bo där hon har utemöjligheter.
Näpna lilla Emla. En av ungarna från Ringsjöstrands camping.
Emla, Ronja, och Rebecka. 3 unga honor.
Kramstund. Linus och Tvärrandigman.
Och så en gäspande Bertil. Tagen med min mobil. Lägg märke till kvalitetsskillnaden på bilderna!
Tack Elna för de fina bilderna, jag kommer att lägga ut fler efterhand.
Helen FHHK
Som hund och katt.
Jag blir ofta förvånad över hur snälla några av våra hundar är mot katterna. Med tanke på att de är slädhundar, och härstammar helt och hållet från extrema arbetslinjer, med generation efter generation av kattmördande individer.
När vi blev med första katten, var vi säkra på att våra hundar aldrig skulle kunna umgås med den. Men några av dem visade sig vara generösa själar, och de är inte bara snälla mot katterna, de är helt fantastiskt snälla.
Torsten samsas fint med lilla Bullen, trots att han har ett ben i korgen.
Valpen har kommit på en rolig lek. Han tar en av Bapplarna i nackskinnet, och sen bär han omkring med den. Vad Bappeln tycker om det, vet vi inte. Den säger varken bu eller bä, utan låter sig snällt bäras hit och dit.
En ♥Bappel♥!
De är så lika varandra dessa båda syskon, jag undrar om jag nånsin lär mig att se skillnad på dem?!
Den här fina hanen kom igår. Han heter Prinsen, och är en riktig kelkatt. Vi hjälper KKS med honom, och hoppas att han ska hitta sitt drömhem så fort som möjligt.
Och nu känns det bäst att avsluta. Kattungarna har redan försökt att korsa tangentbordet ett otal gånger, så innan de återigen raderar allt, säger jag; På återseende!
Helen FHHK
Det som inte hör hit. Egentligen.
Det är inte alltid roligt här i livet. När min mor ringde i onsdags, och berättade att min svåger dött i en hjärtattack i bilen, kändes det tungt. Hör inte hemma på denna blogg, men det blir lite avslaget ett tag framöver.
Det är jobbigt när någon dör. Blir så stora tomrum, som tar tid att fylla igen. En del av dem blir aldrig fyllda. Det är så mycket som hänger ihop med den personen, eller för den delen om det är ett djur som dör. Vanor, upplevelser, platser. En del irritationsmoment, som man saknar när de inte längre finns där.
Kommer att kännas konstigt att komma ner till Malmö, och inte kunna be Bert att sätta på kaffet, att aldrig mer få höra hans roliga historier från hans tidigare liv, aldrig... Dessa hemska ord: aldrig mer. Känns oändligt, och oförståeligt.
Och livet bara fortsätter. Världen rullar på, som om personen aldrig funnits. Man tycker att himlen borde ramla ner, alla skeenden avstanna, men så blir det inte.
Av jord är du kommen...
2 som inte heller fick leva. Ebba och Didrik. De hade fip, och fick avlivas.
Igår var Elna här, och det var skönt att få tänka på något annat. Hoppas kunna presentera de fina bilder hon tog på katterna. Riktigt bra är de.
Helen FHHK
Gran eller inte gran, det är frågan.
Den där granen jag sett ut i skogen för länge sedan, borde vi kanske ut och hugga innan det blir ännu mera snö. Men frågan är, ska vi ha gran i år? Vi har inte haft någon på ett par år, men det hade varit kul för både katter och valp att ha något att leka med. Och faktum är att jag är rysligt trött på mina julgransprydnader. Kanske skulle jag ta chansen att hänga upp dem en sista gång.
Jag kan ju sätta dammsugaren, istället för julbocken under den, med sladden ständigt ikopplad.
Adventsljusen har vi skippat. Osen av bränd kattsvans, är inte en trevlig doft.
Jag kan livligt föreställa mig Fluffys vackra svans i adventsljusens låga!
En sak som jag undrar över, är åldersgränsen för kattmynta. Lät en av kattungarna lukta på den torkade myntan jag använder i kattleksakerna häromkvällen, och efter några minuter kräktes hon, flera gånger. Måste vara "heavy shit" !
Någon som vet?
Helen FHHK
GULLIGA!!!
Fördelen med att ta hand om hemlösa katter:
Gråisarna.
Bappel och Lilla Grå.
The one and only: ♥ Bappelman! ♥ Numera Innis. Inte att förväxlas med Bappel och Bapplan!
Bappel och Lilla Grå, igen.
Älskar kvällarna, när det ligger kattungar utbredda på, och bredvid, mig i soffan.
Detta innebär dock inte att jag vill att det ska födas en massa små. Bäst är om det inte gör det, och önskan är att så många som möjligt kastrerar sina katter i vinter och vår, så att vi slipper ta hand om så många ungar!
Helen FHHK
Presentation
Den här bloggen tillägnar jag de katter som fortfarande väntar på att deras drömhem ska dyka upp.
I den mån det går, med 3 kattungar som skymmer tangentbordet. Har aldrig tänkt på att de har så skrymmande öron!
Aurore, 2-årig hona, snäll, keilg när hon själv vill, och betydligt rundare idag än på bilden. Hon kommer bra överens med katter och hundar. Aurore är en KKS-katt, och omplaceras med deras kontrakt.
Innan vi startade vår förening, var jag stödhem till KKS, och har några katter till dem kvar. Samt att jag ibland hjälper dem med akuta katter.
Gabriel, ca 1,5 år. Någon dumpade honom utanför vårt hus i somras. Det tog flera veckor innan han gick i fällan, och var mycket skygg och osäker i början. Idag är han en gospropp, och har sakta men säkert återfått självförtroendet. Vissa katter verkar tappa tron helt på sig själva efter en sådan upplevelse, och det har tagit tid för Gabriel att känna sig värdig igen. Gabriel vill kunna gå ut.
Baloo, en av dessa svarta katter.... Han var mycket skygg när han kom hit, men är nu ett riktigt häftplåster. Baloo är ca 1,5 år, säker på sig själv, och fungerar mycket bra med både katter och hundar.
Nå, det var några av katterna. Gå gärna in på vår hemsida www.fhhk.se , för att se på ytterligare katter som söker hem.
Är nog dags att avsluta nu, då den fjärde ungen anslutit sig framför datorn, och omöjliggör vidare skrivande.
Helen FHHK
Inför julen...
Min och katternas önskan, eller ja, min, de tror att de har det världsbäst här, är att de ska få nya, egna, hem innan jul. Vilket naturligtvis är en utopi för de flesta av dem.
Moa, som är skygg.
Skuggan, som är skygg.
Belinda, som är skygg.
Vi har många vuxna katter i föreningen, som skulle trivas bäst som stallkatter, men inga stall att sätta dem i. Vi har en del tama också, som pga sin oförmåga att gå på lådan, också skulle passa i stall där de får mycket uppmärksamhet. Alternativt i hus, med kattlucka, då problemet troligen ligger i att de är vana vid att gå ut och göra sina behov.
Belinda från Kungshällan.
Vet att jag skrivit om detta tidigare, men jag tjatar om.
Eftersom vi själva bor på gård i skogen, och har höns och hästar, har vi behov av gårdskatter som tar rätt på möss och råttor. När vi skulle skaffa dessa katter, kom vi överens om att skygga katter var de som passade oss bäst. Att ge dessa katter, som aldrig skulle trivas med att frotteras med människor i en bostad, ett hem där de själva kan välja hur mycket de vill träffa oss, känns så rätt. De får leva sitt liv, så som de trivs bäst med, samtidigt som de gör ett jobb, som för oss är obetalbart. Jag ger dem fri tillgång till mat och vatten, torra liggplatser, köttbullar till Jansson, Polly, och Klara, som möter mig varje kväll i stallet, och ser till att de mår bra.
I övrigt sköter de sig själva, och verkar helt nöjda med det.
Gamla Jansson, som efter 11 år som skygg, faktiskt strök sig mot min hand häromdagen.
De skygga katterna går aldrig fram och hälsar på främmande människor, hoppar aldrig in i folks bilar, håller sig undan när det jagas i skogen, och går aldrig fram till hundar. De leker heller inte med bytesdjuren, utan dödar dem snabbt, för att sedan gå på jakt efter nästa. I de flesta fall äter de upp bytet. Och det är en myt att hungriga katter jagar bäst. En myt som orsakar mycket lidande för många katter.
De som håller på seriöst med tävlingsdjur, ger sina djur ordentlig mat för att dessa ska orka prestera. Det är samma princip med katter. Att jaga, är en prestation, och det kräver mycket energi för att orka detta.
Nå, det jag vill komma fram till är, ska du ha en stall- eller gårdskatt, ta de skygga katterna, de är mycket bra till just detta, och du gör en insats för en liten individ, som hamnat på sned i det moderna samhället.
Helen FHHK
Bilder
Igår hade vi vår privata proffsfotograf, Mimmi här. Hon är en mycket stor tillgång, då vi annars bara har våra icke-riktigt-funktionsdugliga kameror att förlita oss till. Ni kommer att se skillnaden!
Lite roligt var det, att bloggen är nämnd och citerad i senaste Lokaltidningen!
I denna har även Pernilla Linde´n skrivit en mycket bra insändare. Läs den gärna!
Pauli, från Kungshällan. Han är inte särskilt tam, men charmig ändå. Och enastående vacker!
Sockan, från Ringsjöfisk. Inte heller hon är riktigt tam, men med oss, alltid.
Och så, enastående vackra Medea. Tam, trevlig, en riktig pärla bland katter!
Dessa 3 bilder har Mimmi tagit. Lite skillnad, eller hur?!
Helen FHHK
Intressant
Igår, måndag, kastrerade vi 2 hankatter, Mac, och en ännu odöpt svart unghane. Kan omöjligt komma på något namn till honom, och själv vägrar han att säga vad han heter.
Idag, tisdag, har vi id-märkt och vaccinerat Big, en svart hane.
Big och Mac, obs att det inte är jag som har döpt dem, är KKS-katter, och ska snart åka vidare till permanent hem.
Den unga hanen har inte mått riktigt bra idag, och har blivit uppvätskad, fått B-vitamin, och något som jag inte minns namnet på.
Jag lär mig mycket, och får träffa många trevliga människor, med intressanta talanger och kunskap i "jobbet" med katterna. Detta är jag ytterst tacksam över.
Nu i kväll var Lena här och lämnade en kattunge. Då passade hon på att ge sjuklingen healing, vilket jag aldrig sett tidigare. Kändes som om katten ryckte upp sig efter denna, ganska direkt.
Kanske är ett bra komplement till veterinärbehandling?
Tack, snälla Lena för detta!
2 små sötnosar. ♥
Ung skönhet från Eslöv. Bortse från de lysande ögonen!
Katten på bilderna nedan, har på något sätt hamnat på en kennel, där man valt att inte ha katter, för att man har hundar som är kattätare. Om katten dumpats, eller vandrat dit själv, är en gåta som vi troligen aldrig får svar på. Han var okastrerad, omärkt, och ganska ung.
16 oktober: Frambenet är av på 2 ställen. En nackkota är lite skadad.
De som är känsliga, råder jag att inte bläddra neråt. Bilderna visar den stora yttre skadan på katten.
Här är han rakad, och tvättad så att det värsta är borta ur såret. små benbitar fick plockas bort, och de brutna benen stack ut.
En vecka senare.
Idag är såret nästintill läkt, och han har börjat gå försiktigt på benet! Jag ska ta nya bilder på denna fantastiska katt, som hämtat sig så fint efter denna hemska upplevelse.
De som dumpar katter på kennlar, bör tänka sig för. Hundar i flock är i regel inte snälla mot katter. Vill man verkligen utsätta sin katt för risken att bli så skadad som katten ovan?!
Förra sommaren dumpades en unge hos grannen, som har ett antal hundar av värsta kattätarsort. Han var ca 8 veckor. Tur var att hundarna inte fick syn på honom, och att matte observerade att en bil stannade och slängde ut något. Idag bor lille Plutten i Köpenhamn, och har ett mycket bra liv. Men han kunde lika gärna ha blivit uppäten!
Helen FHHK
Det händer lite...
Lilla Isa, som hittades i en trädgård i Höör, visade sig heta Selma. Hon bor en bit ifrån där hon hittades, men hade förirrat sig till ett ställe där hon inte förut satt sin tass. En lycklig familj fick tillbaka sin katt, och jag gjorde en trevlig bekantskap. Det är skönt att det finns en och annan katt som faktiskt har ett hem, där den är saknad. Det händer inte alltför ofta.
Igår åkte Barbro till sitt nya hem. Där får hon kattsällskap, och utemöjligheter. Det kommer hon säkert att trivas med!
Fina Barbro.
Hushållet begåvades med en valp i lördags. Denna valp har som en av sina sysselsättningar att springa efter katterna. Detta har renderat honom ett antal slag på nosen av små kattassar, men även en och annan rolig jakt. Han har dock inte för avsikt att bita katterna, utan vill bara se dem springa lite. Det lugnar säkert ner sig så småningom. Katterna kommer att genomskåda klumpen. ♥
Julen närmar sig med stormsteg, men jag tror att vi hoppar över adventsstakar i år. För många små svansar som kan bli svedda. Våra egna katter har svett mycket päls genom åren, dock utan kroppsskador. Fast krulliga morrhår är ganska gulliga!
Sötnosen Jana. Gullan till höger.
Funderar lite på julgran i år. Allt för att glädja de små katterna. Tänk så kul de kan ha i den! Fast det gäller nog att förankra den väl. Jag vet precis vilken gran vi ska hugga också. Den står ändå på ett ställe där den inte överlever i längden, i ett kärr bland en massa alar. Dessa alar har undertecknad varit med och planterat en gång i tiden, för mycket längesedan.
Helen FHHK
Ännu en dag...
En kattdag kan också se ut som idag:
Köra till Asmundtorp och hämta 2 kattungar hos Angelica, samt en massa hundmat. Köra från Asmundtorp, hem, lasta av bilen, köra iväg och möta Anna, som ska ta kattungarna vidare till Hässleholm, där hon ska möta Birgitta, som ska ta med ungarna på tåget upp till Stockholm. Hela detta är en KKS-operation.
Köra ner till Höör, möta Theres och överlämna virkade kattleksaker, som hon ska ta med till Kristianstad imorgon, och lämna till katthemmet Tassebo, där de ska ha marknad på lördag.
In på ICA, för att hämta tyget som ska bli gardiner i villavagnen.
Sen till Doc Morris och handla medicin till katterna.
Hem, och ta itu med det försenade jobbet med katterna.
För en som mest går hemma i vanliga fall, kändes detta mycket. Ser futtigt ut skrivet, men allt tar mycket tid.
Nå, har haft en trevlig dag, allt som allt.
Undrar om det inte var lugnare att leva på den här tiden?!
Ingen har ännu saknat den upphittade vita katthonan. Märkligt, så fin och trevlig som hon är. Det lär vara någon i Höör som föder upp just den här typen av katt. Önskar att denna person kastrerade sina katter.
Isa, som vi har döpt henne till.
Om ingen ägare dyker upp, söker hon ett eget hem.
Helen FHHK
Som det kan bli!
Vissa dagar har en fantastisk förmåga att spåra ur, och bli väldigt intensiva.
Tisdagen började ganska lugnt, men sen...
Det började tidigt på eftermiddagen med att lastbilschauffören som skulle leverera den beställda kattsanden ringde. Då stod han nedanför backen, men visste inte riktigt var vi bor. Innan vi avslutat samtalet, kom han upp på gården. Eller ja, han fick backa upp på infarten, då gårdsplanen är så dyngig att jag inte ville lura in honom på tomten. Inte helt lätt att lasta av en pall som är över ett ton tung, när marken är våt och mjuk. Men han lyckades, den gode chauffören.
All denna sand, 75 st 14-kilossäckar, ska bäras ner i vår källare, utom 15 säckar som vi körde hem till Lucies stall.
Det är skönt att ha sand hemma, men...
Medan vi, sonen och jag, var iväg med sanden till Lucie, vilket inte tog lång tid, passade ponnyerna, Bella och Ylva, på att rymma ur hagen. De var inte långt hemifrån, och fick vara på vift tills vi var färdiga med de sista 40 säckarna.
Under arbetets gång, fick vi hem en liten honkatt, som kommit till en villaträdgård, och visat alla tecken på att bosätta sig där. Hon ser ut som en syster, eller i alla fall en nära släkting, till Pysen, som hittades på en parkering i Ludvigsborg.
Sen, medan vi letade efter rymlingarna, kom mannen hem med tre katter, som han hämtat i Ängelholm. Ponnyerna var lokaliserade. De stod och stirrade dumt ute i lärket, precis utanför hagen, och fattade inte hur man kommer tillbaka in i den igen. Hästarna brukar inte vara dumma, men idag måste de ha fått kortslutning. Mannen fick ta hand om dem, så tog jag hand om katterna.
Dessa ska bara bo här en kort period, en liten tjänst till Lotta i KKS. 2 av dem har permanent hem som väntar, och en ska vidare till ett katthem.
Bella, gammeltanten, 24 år.
Senare på kvällen, kom 2 kattungar från Eslöv, sköldpaddsfärgade, blyga, skönheter.
Och sen blev det soffan, den svenska serien "Zonen", och virknålen. Samt 4 kattungar, bl a Bapplarna, som gjorde allt de kunde för att sabotera virkningen. Hur lyckas de snurra in sig flera varv i garnet?!
Det blev en bläckfisk, trots de smås härjningar, dock inte i dessa färger.
Färdig för korgen är jag nu. Hoppas att de små är likaledes.
Helen FHHK
Sabbat av Bapplar
Jaha ja. Hade skrivit ett inlägg, men sen började Bapplarna springa omkring på tangentbordet, och borta var det. Suck.
Och det går ju aldrig att skriva om en förlorad text.
Men jag älskar dom ändå.
De sabbar inte bara datorn, de hindrar virkningen också. ♥
Pga missödet, eller missdådet, blir detta inlägg rekordkort.
Och jag skyller det hela på
THE BIG BAPPLES!
Helen FHHK
Att passa upp
När jag kom ut i stallet i kväll, var flera av våra stallkatter på plats. Jansson, den gamla hanen, har alltid haft krav på att matas extra med skinka, och andra delikatesser, men nu när han är äldre, har kraven ökat. Och just i kväll var han mer krävande än vanligt. Han höll sådan låda, att jag var tvungen att gå in och hämta medvurst till honom.
När jag gav honom korven, nosade han på den, och fnös. Den dög inte!
-Men snälla Jansson, du brukar ju...
-Nej! skrek han. Jag vill ha något annat! Bättre!
Efter ytterligare argumenterande, gav jag mig, och gick in och värmde köttbullar åt honom. Han mötte mig vid trappan när jag kom ut, och gick sedan före in i stallet. Där hade Klara, Polly, och Jenny, ätit upp korven. Och väntade på köttbullar, de med.
När jag gav dem första biten köttbulle, tittade de lite anklagande på mig.
-Den är för varm!
Ja, ja. Jag blåste på nästa bit, och då gick den att äta. De fick sina köttbullar, och sen var de nöjda. Utom Jansson...
Jansson i somras, efter kastrering. Det var ju dags. Han är bara sådär en 10-11 år. Till mitt försvar måste jag anföra, att han inte har gått i fällan de gånger vi försökt fånga honom. Och riktigt tam har han aldrig blivit. Men, bättre sent än att lägga matsäcken i blöt.
Nå, han fick inte mer gott i kväll. Betjänten hade gått av sitt pass.
En sorglig händelse från i fredags:
En av stödkatterna hos Åsa, Iris, blev hastigt sjuk, och avled. Det gick mycket fort, och och trots Åsas omvårdnad, gick hon inte att rädda.
R I P Iris! Vi tänker på dig, och de dina!
En trevligare uppdatering från idag:
Bianca och Torben har fått gemensamt hem hos Sarah och Måns!
Lycka till, båda två!
Bianca.
Helen FHHK
Katter och namn
Jag medger att jag är galen. Jag vet. Men det är inte mycket att göra åt.
Eller också är jag helt normal.
Eller inte.
Har en liten katthona, ca 4 månader gammal. Trots att hon varit här i drygt en månad, har jag inte lyckats döpa henne. Men idag när jag hade gett henne, och hennes vänner mat, säger hon plötsligt att hon heter Gunilla.
"Öh, jaha", tycker jag. "Gunilla?"
"Ja", säger hon.
Måste medge att jag blev stående en stund och stirrade på henne. Gunilla? Var fick hon det namnet ifrån? Det känns ju inte som ett kattnamn, precis.
Den här katten är skygg, även om hon faktiskt har börjat vara framme mer när jag kommer in till henne. Och hennes vänner. Hon brukar aldrig titta på mig när jag pratar med henne. Men när jag prövande säger "Gunilla" till henne, tittar hon på mig. Prövar flera gånger, och ger sedan med mig.
"Visst, om du säger det så." "Gunilla."
Och hon tittar på mig igen.
Bilder kommer på Gunilla (är det ingen som kan lära katter skillnaden på kattnamn, och människonamn?), så fort jag har några.
Carl-Einar. Inte heller han har något begrepp om vad som är kattnamn, och inte.
Ludde. De kan uppenbarligen inte heller skilja på katt- och hundnamn.
Stefan. Ja, vad säger man?
Vad lär kattungarnas mammor dem egentligen?!
Med förundran
Helen FHHK
Bortskämda?
De 2 Bapplarna, som fortfarande dricker välling (bappel), borde vid det här laget kunna dricka den ur skål. Tycker man. De är faktiskt hela 9 veckor nu. Men de nosar bara på den i skålen, och hoppar sedan upp i mitt knä, och kräver att få sin nappflaska (bappelflaskan). Medger att jag blir lite fånig när det gäller just denna bit av katteriet. Naturligtvis får de precis som de vill. Har alltid flaskan redo! De drar i sig ett helrör var, och tittar sedan efter mer. De 2 grå ungarna, som är ungefär lika gamla, är inte ett dugg intresserade av denna bit av matningen, utan äter hellre "riktig" mat.
Lilla Grå, kille från Ringsjöfisk.
Krävande Bappel.
Liten Bambina, som inte alls tillhörde Bappelgänget. Hon flyttade i måndags.
Tyvärr dyker det fortfarande upp kattmammor med ungar ute. Vår kapacitet att ta in dem, är mycket begränsad, då vi redan har alltför många katter inne. Utplaceringen av dessa går trögt för tillfället, och det lämnar ingen plats åt alla katter som går ute och fryser nu. Om någon känner för att bli stödhem åt skygga mammor och deras ungar, får ni gärna höra av er.
Eller ännu hellre, adoptera de ♥katter♥ vi har inne, så att vi kan ta in de som ännu inte haft förmånen att få komma in i trygghet.
Väldigt ofta blir jag oändligt trött på alla de som inte kastrerar sina katter. Det är faktiskt helt oförståeligt, hur man i upplysningens samhälle, inte förstår hur kattungar blir till. Eller hur man kan ha missat kattens situation i samhället. Hur kan man alls vilja föda upp katter, när det springer hemlösa, dödshotade individer, i den mängd som det gör?! Och alla de som dumpar katter, och förväntar sig att någon annan ska ta hand om problemet åt en! Verkar vara samma mentalitet på dessa människor, eller också är det samma personer, som på de som stannar på en parkering, och hivar ut sina sopor bakom bilen. Vem tror man att man är, när man anser att andra ska plocka upp skräpet efter en? Anser man sig vara förmer än andra? Tycker man sig flyta ovanför sina medmänniskor?
Nu till något helt annat:
Virkade spöken med kattmynta i. Nere på Ringsjöns veterinärklinik säljer vi, under klinikens öppettider, virkade myntaleksaker i olika skepnader. De är mycket uppskattade av de flesta katter. Hela behållningen går till våra hemlösingar.
Helen FHHK
Önskelista
Det finns mycket som behövs till de hemlösa katterna. Till er som vill bidra, gör jag en liten önskelista.
Foder, naturligtvis, både torrt och vått. Mjölkersättning till alla våra små. Kattungemat.
Kattsand.
Leksaker och filtar. Dynor, och korgar.
Rengöringsmedel, det är mycket städande efter de små marodörerna. Tvättmedel, filtarna ligger oftast i tvätten, känns det som.
När katthemmen är färdiga, kommer vi att behöva dammsugare på båda. Om någon råkar ha en över...
Bensincheckar...
Matskålar, gärna rostfria.
Avmaskningsmedel. Loppmedel. Medel mot öronskabb.
Allt annat som kan vara till nytta.
Kommer inte på mer just nu, men kan säkert fylla på listan efterhand. Om någon kommer på något mer, får ni gärna skriva det i kommentarsfältet.
Nyfiken Lelle, som undrar vad som döljer sig för kul i kassen.
En bild på Lingon, som nämndes igår.
Fluffy är adopterad. Hon flyttar inte långt. Inte alls faktiskt. Hon kommer att ingå i sonens lilla flock, som nu består av 3 katter.
Norman har flyttat. Jätten lämnade ett stort tomrum efter sig, särskilt på matbordet...
Och imorgon flyttar pyttelilla Bambina. Sötnosen ska bo ihop med Burken, numera Mowgli. Bild kommer imorgon.
Och nu, bästa platsen i huset; sängen! Delar den med 4 kattungar för tillfället, och det är verkligen en förmån. Utom när de springer gatlopp MYCKET tidigt på morgonen.
Helen FHHK
