Insändare
Eftersom jag gillar att skriva, måste jag terrorisera hela min omgivning, och betydligt fler, med mina skrifter. Den 12 januari fick jag in denna i Skånska Dagbladet:
Medger att jag var smått irriterad på alla "kattuppfödare" när jag skrev denna.
Jag bara undrar hur många insändare, artiklar, och pekpinnar det ska behövas, innan folk fattar?!
Med risk för att upprepa mig, men jag tycker inte att det ska behövas en massa kattföreningar, som tar hand om tusentals, och åter tusentals, katter som folk tröttnat på, och slängt ut. I ett modernt samhälle, med så strikta djurskyddslagar som ändå finns i det här landet, skulle det inte behöva finnas att enda tamdjur som lider. Tyvärr verkar de inte omfatta katter. Även en del andra djur verkar falla utanför ramarna, men det hör inte hemma här...
Men, trots att jag inte vill att det ska födas kattungar, måste jag medge att de är bedårande! Jag förstår att folk vill ha kattungar, men, man får inte vara självisk när det gäller djur. Och den mesta kattaveln bedrivs av snåla människor, som inte vill kosta på sin katt de pengar det krävs för att kastrera den. Simple as that!
Klart att de är söta. Här; en väldigt liten Bappel!
Helen FHHK
Flyttkatter
Idag har fina Lingon flyttat. Den lilla, klena, risbusken som kom hit tidigt i höstas. Men nu, efter ett flertal avmaskningar och bra mat, samt kastrering, är hon rund och go. Och rundare blir hon säkert med tiden. Kelig har hon varit nästan hela tiden hon varit här, sötnosen.
Hennes väninna Emelie, som kom hit samtidigt, har äntligen låtit sig klappas. Hände igår, faktiskt. Blir så glad när de äntligen slutar att misstro mig! Ska nog bli en gospropp av den damen också!
♥Lingon♥
Emelie har jag tyvärr ingen bra bild på, bara en från när hon fortfarande var skygg, och hon ser ut som "kom-och-hjälp-mig-dö" på den. Så ser hon absolut inte ut idag.
Ska ta en bra bild på henne. Sen...
Även vackra Mimmi fick nytt hem idag. Henne har jag inte heller någon bild på, då hon befann sig nere hos Lucie. Troligen har hon någon bra bild på henne!
Det här är Torkel ! Det gick att få en bra bild på honom också. Tack Elna för den!
Torkel är en liten kille som kommer från Ringsjöfisk. Han är fortfarande skygg, men är med oss nästan jämt. Hyser gott hopp om att denna vackra herre ska bli tam en dag.
Tålamod är en dygd jag fått lära mig under dessa år med katterna. Hundarna mutar man med en godis, sen är man vän med dem. Hm, utom med en hund, Singel hette han. Han gillade aldrig mig. Sanningen att säga, gillade han ingen människa. En stor, flott, beige, alaskan husky, som var mer vild än tam. Är glad att det inte var min hund, då han ibland kunde bita folk lite fegt bakifrån. Men hans husse gillade honom. Min man också. Kärleken var obesvarad.
Ja, ja, det hör inte hit.
Även om jag hade kunnat berätta mängder med, numera, roliga episoder med just denna ståtliga representant för hundsläktet.
Nå, katter tar tid på sig. Det får de göra. I regel blir resultatet, ur min synvinkel, lyckat till sist. Det tog "bara" 11 år för vår gamla stallkatt Jansson att bli tam. Men han blev tam!
Den här bilden gillar jag. Lelle, borterst, och Galatea. Svarta katter ÄR vackra!
Och så Bappels gymnastiska övningar!
Helen FHHK
Bilder
Häromdagen var Elna här, och tog underbara bilder på katterna. Hon har lånat sonens kamera, och det märks verkligen skillnad när man har proffsutrustning. Ja, kvinnan bakom kameran måste naturligtvis också ha talang, och kunna utnyttja kapaciteten på den lilla tingesten!
Den här bilden är helt underbar! Fantastisk bild på Bappel, eller om det är Bapplan. Min absoluta favorit bland de nya bilderna. Måste hitta någon som kan skriva ut den till mig, så att jag kan ha den på väggen!
Och nu vägrar datorn att ladda upp fler bilder, men njut av Bappel-bilden! Det kommer fler bilder så småningom. Fick en ordentlig laddning!
Och så länken till filmen om vår förening:
Tack Mainly film för den!
Vi är mycket tacksamma för all den hjälp vi får med att göra vår förening mer känd!
Helen FHHK
Julafton igen!
Ibland, eller ganska ofta, känner jag mig avundsvärd. Som idag, när jag mötte Åsa nere i Höör, och fick 2 jättekassar med presenter till katterna.
Dessa högtidsstunder, när man kommer hem till katterna, och börjar packa upp alla spännande leksaker, matpåsar, julkalendrar(!), och annat roligt, lyfter verkligen min, och djurens tillvaro! Även valpen Malte hade fått presenter. De ska han få när han hämtat sig från dagens kastrering.
Åsa hade även stått och lagat jordgubbssylt, och gav oss 3 burkar av denna! Är vi inte precis bortskämda med.
Katterna har redan försett sig med lite av varje. Max, nere hos Lucie, blev salig över att få öppna en lucka i kalendern, och få en burk delikatessmat. Denna slitna lille man förtjänar att skämmas bort.
Katternas alla fina presenter!
Tack snälla Åsa! Du har lyst upp vår dag!
Bertil försöker se värdig ut, men i nästa sekund ha även han tassen med i leken.
Den här leksaken blev de helgalna i. Tror inte att det finns en tass i huset som inte provat den!
Helen FHHK
Shivas
Kommer ni ihåg katten som blivit dumpad på en kennel, och illa biten?
Jag tog nya bilder på honom idag, då jag var nere hos Lucie, och han var snäll nog att posera.
Han håller upp sitt brutna ben ibland.
Såret är läkt, och pälsen har växt ut.
Det är så skönt att Shivas klarade sig, och att han läkte ihop!
Även Max mår mycket bättre nu. Han har fått cellgiftsbehandling, och mådde riktigt dåligt några dagar, men nu är han piggare än vad han varit sen vi fick in honom, och har på köpet blivit så tam och tillgiven, att han ska vara med överallt, hela tiden.
Fina Max.
Lucie har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med dessa båda herrar!
Och så dagens Bappelbild:
Helen FHHK
Katter söker hem!
För tillfället är det stendött på omplaceringsfronten. Detta innebär att vi inte kan ta in en enda ny katt, oavsett hur akut det är. Vi har fullt upp med de vi har inne.
Det känns lite frustrerande med tanke på de som springer ute i kylan. Alla delar av Höör skulle behöva gås igenom, när det gäller kattbeståndet. Särskilt stugområdena. Och gårdarna, vill inte tänka på vad som finns på dom.
Fina Matilda verkar inte hitta sitt drömhem. Ett hem med ett rymligt kylskåp, fullt med godsaker!
Fina Ronja.
Jag börjar bli lite orolig för hur vi ska kunna ta in några kattungar i vår när de börjar dyka upp. Inte ens med skohorn får vi in dom.
Det går mycket pengar till att hålla föreningens katter med mat, sand, sjukvård, och allt annat som måste till för att hålla katterna nöjda. Utöver det som alla generösa kattvänner skänker till de små liven i form av foder och andra materiella ting. Blir så glad varje gång det trillar in presenter till katterna!
Försiktiga sötnosen Emla.
Och så är jag skyldig en länk till filmen som spelades in på Ringsjöns veterinärklinik.
Känns som ett hackat, inte malet, blogginlägg, men känner mig lite splittrad idag. Tänker på den stackars vargen, som hittills hållit sig undan sina banemän. Olidlig som jag är, har jag skickat ett mail till Naturvårdsverkets generaldirektör, och krävt svar på en del frågor. Tycker att "skyddsjakts"beslutet luktar skunk.
Helen FHHK
Låt naturen sköta sig själv!
Idag har vi fått välbehövlig påfyllning av kattmaten, 3 flak Mjau tetrapak. Tack snälla Fia! Tack även för den goda rulltårtan!
Tack till Snuttan för det spännande paketet vi också fick idag! Leksaker, filtar, mat, och även fika till föreningens 2-benta.
Snuttan har en grupp på Facebook som heter "Hjälpande hand till katter", och numera även hundar, och i denna samlar hon in pengar och saker, som hon sedan skänker till bl a föreningarna.
Julafton idag alltså!
Smolket i min bägare, och det var riktigt söligt smolk, var nyheten om att de ska, och delvis har lyckats med, att döda vargparet i Junsele. Kanske stöter mig med en del nu, och det har kanske inte på den här sidan att göra, men varghat stör mig mer än mycket annat i samhället. Har ingen förståelse alls för folk som kan hata djur, och som alltid ser som enda lösning att döda dom. Förstår inte heller myndigheterna, som hela tiden faller till föga.
Djur är djur, och de är oskyldiga. De enda som har problem med att det finns vilda djur, är människan. Resten av naturen sköter sig själv. Eller borde få göra det!
Foto av en av våra tavlor.
Katterna börjar bli rysligt närgångna mot datorn, kanske gillar de inte ämnet.
Bäst att byta ämne då. Katt, katt, katt.
Ja, det hjälpte!
På tal om farliga rovdjur, kan Heba vittna om att det är det tvåbenta rovdjuret som är värst. Hon blev utsatt för kraftig misshandel av ett gäng unga killar i Kävlinge. Sparkad, stampad på, och när hon inte kom någonstans, kissade de på henne. Hon litar fortfarande inte riktigt på människor, och har lite sned huvudhållning. Annars har hon hämtat sig, men konvalecenstiden har varit lång, och svår för henne. Hon var dessutom full med lus, och hade mycket mask. Hennes numera svarta päls var alldeles brun och sjaskig.
Heba är ett litet underverk!
En som totalt har glömt att hon i sin tidiga, mycket tidiga, barndom haft det svårt, är Bapplan. En moderlös unge, som tillsammans med sina syskon, hittades i ett stall. Endast Bapplan och hennes bror Bappel överlevde.
En som aldrig har haft det svårt, är Gullan. Hon är född i en lägenhet i Lund hos en snäll kille, och hans mamma. Som unge flyttade hon hit, och har sedan levt som en drottning. Hon är helt oförstående, och empatilös, mot de katter som haft ett hårdare liv än hon.
Helen FHHK
Katter och mat
Katterna är gärna med när det ska ätas här i huset. Och då menar jag att de verkligen är med.
Tror att bilderna talar sitt tydliga språk:
Vissa bjuder på sig själv.
En del förser sig själv.
En del är mer delaktiga i själva matlagningen.
En och annan gillar mat i lyxförpackning.
Hundarna föredrar lite starkare saker.
Helen FHHK
Loppis
Förra året, den 6 maj, tänkte Nina och jag koppla av från allt vad katter heter, och istället gå på loppmarknad i Södra Rörum. Man brukar alltid göra något fynd på dessa loppisar, och eftersom det inte händer så mycket i min omgivning, tillhör dessa vårens och sommarens begivenheter.
Vi hade inte trängts så länge bland alla hugade besökare, förrän vi kände att vi var sugna på varsin våffla. Damerna på Husaren är duktiga på det här med våfflor, och det hör till traditionen att mumsa i sig en dylik vid denna årliga tillställning.
Så vi traskade glatt uppför trapporna till terassen, där det doftade ljuvligt. Och tvärstannade och suckade. Vad står det inte framför våffelståndet och tigger?
Mm, alldeles rätt. En katt. Är det vi som drar till oss dem? Jag skyller på Nina, men hon förnekar bestämt att det är hon. Och ja, inte är det jag...
Nå, vi gjorde förfrågningar om katten, som vid en snabb undersökning visade sig vara en okastrerad hane. Han var röd, tam, och hungrig. Han hade hållit till där hela vintern och fått mat. De skulle vara så glada för kattens skull, om vi tog honom med. Vilket vi naturligtvis gjorde.
Men först åt vi våfflor. Under tiden trakasserade, jo, det är faktiskt rätt ord, katten alla som åt. Han klängde på folk i sin iver att få mat, och rev en man som irriterat sköt honom ifrån sig med foten.
När vi mumsat klart, tog Nina katten under armen, och bar den motvilliga lilla rackaren ner till bilen, och vi satte in honom i kupe'n på min pick-up. Sen återvände vi till loppisen, för att försöka hitta något lämpligt att förvara katten i under hemresan.
Det fanns inte mycket att välja på, men vi fann den här väskan för 10 kronor! Här sover han ruset av sig efter kastrering.
Ett telefonsamtal till Lucie, och eftermiddagskastrering var bokad. När han sövdes, kräktes han upp en jättehög med våfflor...
Loppis, som vi fantasirikt döpte honom till, visade sig vara en osedvanligt trevlig och enkel katt att ha. Han anpassade sig fort till sin nya miljö. Sedermera fick vi veta att han sprungit i byn och velat komma in till folk. Man kan ju undra var han ursprungligen kommer ifrån?
Fina Loppis.
Mattjuven Loppis.
Det dröjde inte så väldigt länge förrän Loppis fick eget hem. Han bor nu utanför Kristianstad på en gård, där han får vara både inne och ute.
Tänk vilka fynd man kan göra på en loppmarknad!
Helen FHHK
Byggland
Först vill jag säga att ♥Max♥ mår mycket bättre idag! Operationen var lyckad.
Sen vill jag berätta om vårt första kattprojekt i Höör.
Vi startade föreningen i slutet på september 2011, med att fånga in katterna på gamla Byggland mittemot stationen. De skulle riva Byggland, de flesta av de fina gamla byggnaderna.
Till vårt förfogande hade vi en fälla. Antalet katter var okänt, då de var skygga, och mataren hade svårt att se skillnad på en del av dem.
Den tredje oktober fångade vi första katten.
Vi körde som tättingar ner till Höör, och kollade fällan, Theres och jag. Hela dygnet. 12 på natten, 5-6 på morgonen, många gånger mitt på dagen. Det blev många mil. Avslaget när fällan gapade tom, lycka när luckan smällt igen. Sen direkt ner till Lucie för kastrering.
En liten kille, som ganska snart fick ett eget hem.
Jag kommer inte ihåg namnen på katterna, har svårt att minnas dem när jag inte döpt dem själv. Ni får ursäkta mig för det.
Den här killen fångades in den 13 oktober.
Totalt fångade vi 6 katter på Byggland, 5 killar, och en hona, Sarabi. Hon är troligen mamma till alla de yngre från detta område.
Fina Bertil, också han från Byggland.
Morre, den svartvita, som är nertryckt i lådan av Sixten.
Den dagen vi fångade Sarabi, gick Morre oroligt runt fällan, och ville knappt släppa fram Theres och mig när vi skulle hämta den.
Själv tog han ytterligare 10 dagar på sig att gå i fällan. Bara Morre tog lika lång tid att fånga, som alla de 5 andra tagit sammanlagt.
Han kunde ligga och sola sig på asfalten, nonchalant utsträckt, tittandes föraktfullt på oss.
"Ni tror väl inte att ni kan lura mig?" sa han.
Till sist tog vi hem fällan, och badade den i klorin, en lukt som katter konstigt nog gillar, köpte den finaste tonfisken, och lyckades slutligen lura den lilla rackaren.
Theres ringde mig på kvällen då han gått i fällan, och jag körde ner. Efter att ha raggat svärmors bil, min var inte farbar av någon anledning.
En jättearg Morre satt och fräste åt oss, men vi var överlyckliga. Han blev av med sina kulor samma kväll, och Byggland var äntligen klart!
Theres och mataren höll koll ett tag efteråt, så att ingen ny katt skulle dyka upp, men som tur var gjorde det inte det. Kändes som om det var i sista stund vi blev färdiga, då de bara några dagar senare satte upp staket, och började riva de sista byggnaderna.
En avbruten middag.
I den mån jag ser tangentbordet, och får ha det ifred för Bapplarna, ska jag försöka skriva.
Satte på en tidig middag idag, för ovanlighetens skull. Klockan var nog inte ens halv fem nu i kväll. I det här huset är det nästintill rekord, då middag brukar intas mellan kl 19 och 24 vanliga kvällar.
Steken hade stått en halvtimme i ugnen, då ringer makens bror, och vill bjuda på pizza. Nå, det var ju lite synd att missa detta erbjudande. Så roligt är det inte att laga mat, men jag hoppas att vi har det till godo.
Under detta samtal får jag ett sms från Lucie, som har sövt Max, en fin, trevlig katthane, som idag har varit väldigt dreglig, och trött. Han hade, i sovande tillstånd, svårt att andas, om inte tungan hölls i ett bestämt läge. Lite svårt att operera och hålla tungan på katten samtidigt. Typiskt tvåmansjobb.
Så ugnen stängdes av, med stek och pommes, och denna person kastade sig ut i bilen, körde de 3,8 kilometrarna i ilfart ner till kliniken, och ägnade sedan en timme åt att hålla i en rosa kattunga. Alltmedan familjen fick svälta.
Röntgenbild på Max.
Max hade tumörer i svalget, och på tungan, och dessa fungerade som pusselbitar, som i rätt passform täppte till luftvägarna.
Lucie röntgade honom för att se så att han inte hade fler tumörer längre ner i svalget, för i så fall hade han fått somna in. Som tur var, syntes inga sådana på de två röntgenbilderna.
Tre tumörer togs bort, och Max kunde åter andas igen, utan tungsträckning. Nu hoppas vi att det inte ska bli några komplikationer, och att Max ska få ännu en tid till på sig att skämmas bort.
Max är en katt som Kattjouren kom med för drygt en månad sedan, infångad i ett bedrövligt skick.
Max 29 november -12.
Max 26 december -12.
Han hade då en stor böld under ena framtassen, många dåliga tänder som fick dras ut, öronskabb, och en gammal hopläkt skada i ena bakbenet, som han inte har ont av. Allt detta, utom skadan i benet, åtgärdades vid kastreringen, och Max blev som en ny katt. Till på köpet blev han tam och kelig.
Han har blivit bästa kompis med Mollan, och dessa två kan ofta ses gå tätt ihop med svansarna sammankrokade.
Och middagen? Tja, pommes fritesen blev lite väl svarta och knapriga, men resten gick alldeles utmärkt att äta. Familjen blev mätt i alla fall !
Helen FHHK
.
Länk och bilder
Jag har lärt mig att lägga in en länk! Tack Elna för att du lägger ner tid på att undervisa mig om diverse datorgåtor!
Nedan länken till KKS-filmen:
Ska försöka skriva något kort, i den mån det går.
Bapplarna får gärna sova en liten stund till...
En del katter sover bakom datorn. Elofs gulliga bakfötter.
Fina Torsten, en 8-årig, stilig, man.
Tja, det blev kort. Johnny English är MYCKET distraherande!
Helen FHHK
Dream on!
Nytt år, nya förutsättningar. Eller....
Kanske bara en repris av 2012 när det gäller katterna? Fånga in, kastrera, placera ut. Önskar att det vore så enkelt.
Men, jag ska försöka vara positiv. Naturligtvis har alla som födde upp kattungar förra året, kastrerat sin katt. De har läst om hemlösa katter som far illa, och lärt sig. Hm, drömma kan man ju få göra.
Har ni sett videon som Henrik och Yvonne från KKS gjort?
http://www.youtube.com/watch?v=qDwpp5NuUTw
Antagligen fungerar inte länken på ett enkelt sätt, det gjorde den inte senast, men gå gärna in på den ändå, och se filmen. Annars ligger länken på vår Facebook-sida.
Jag vet inte om jag är extra känslig för att det är så nära min verklighet, men mina tårar kom redan efter några få sekunder. Och filmen fastnade verkligen, den är mycket fint gjord, ett fantastiskt arbete!
Det här är vårt köksbord, när vi äter! Minuterna innan hade de försökt stjäla maten från tallrikarna. Kan man låta bli att älska dem?!
Och nu blir det reklamfilm! Eller ja, film och film...
Vi har många fina, tama , trevliga katter, som fortfarande söker sina drömmars hem.
Matilda, Mollan, Molly, Big, Eskil, Aurore, Scarlet, Mimmi, mfl, mfl. Älskvärda små individer, som söker en tillvaro, där just de blir en högt älskad familjemedlem.
Fina Mollan,en liten, söt, något överviktig dam.
Mimmi, en KKS-katt, som 2011 tog så väl hand om sina 4 egna ungar, samt de 4 i olika åldrar, som hon adopterade, och därmed räddade livet på.
Och här vill jag passa på att tacka alla som adopterade katter från oss, och från de andra kattföreningarna, förra året.
Samt till er som tidigare adopterat hemlösa katter!
Utan er hade vårt arbete varit förgäves, och de hemlösa katterna fler.
Helen FHHK
Muzze
Blev ledsen i morse när jag vaknade, och tittade på Muzze. Han har ju varit sjuk ett tag, men ändå haft "det" i blicken. Men nu hade han det inte längre. Där fanns bara uppgivenhet, och trötthet.
Efter samråd med Lucie, bestämde vi oss för att han skulle få somna in.
Hans lever hade gett upp totalt, och det fanns inte mer att göra.
♥ Muzze ♥
Det är så sorgligt. Muzze som inte var annat än snäll, och så tillgiven. Jag hade önskat honom ett långt liv, hos någon som uppskattade honom för den stor personlighet han var. Livet är verkligen inte rättvist!
Som en del i sorgearbetet, blev halva huset städat, gamla trasiga klösställningar utkastade, samt en del annat som djuren slitit ner, och som borde ha varit utslängt för länge sedan.
En dag kvar på det gamla året, jag hoppas att nästa år börjar ljusare än vad det här slutar!
Ett nyårslöfte från många kattägare, borde vara att kastrera sin katt, och inte bidra till att spä på kattstammen.
Många veterinärer har kastreringskampanjer nu på vårkanten, och det är då lägre priser. Ett annat alternativ är Kastreringsbussen, som under det här året bidragit till att det kommer att födas färre kattungar nästa år. Titta gärna in på deras hemsida. Där kan man se på vilka orter de har bokat in kastreringar. Kanske på en ort nära dig?
http://www.kastreringsbussen.se/
Missan, en gammal hona som fött sin sista kull. I raden av hur många, vet vi inte, men hennes livmoder var i bedrövligt skick, och hon hade troligen dött om hon blivit dräktig igen.
Nu lever hon lycklig hos snälla människor, de åren hon har kvar.
Om jag inte skriver imorgon, önskar jag er alla ett Gott Nytt År !
Helen FHHK
KKS-katter
Idag har fina Mac flyttat. En grå skönhet, och en otroligt trevlig katt. Rapporten från hans nya hem var positivt, Mac hade genast funnit sig väl till rätta, ätit, och även lyckats finna en favoritkudde att rulla ihop sig på.
Underbart!
Fina KKS-katten Mac.
Katterna har även haft besök av Simon, en fantastisk lite kille, som kommer hit ibland och myser med katterna. Simon är en driftig ung man, som även hjälper oss med att placera ut insamlingsbössor, och med att tömma en del av dem. Han är en verklig tillgång i föreningen!
Eskil, en annan KKS-katt, en "rest"-stödis som inte funnit något hem än. Han är tam, men inte hanterbar, eller klappvänlig. Fast ibland kan han glömma sig, och låta sig klappas försiktigt. Kanske skulle han ta det sista steget, om han fick bo i ett hem med färre katter, ihop med någon riktigt tam kompis.
Sovande Bappel.
Undrar hur det skulle vara om det fanns sådana här katter i vår natur?!
Helen FHHK
Gemenskap
För tillfället känns det som om mitt liv mest består av död och elände. Idag var det vår gamla mignonankhanes tur att drabbas. När mannen tittade in i hönsgården i morse, var dammen full av fjädrar. Vi förstod genast att något hemskt hade hänt. Och ja, lilla, söta Kalle låg död under en gran precis vid dammen. En rovfågelsattack, vilken sort är dolt i dunkel, på den lille mannen, och hans liv var till ända. Kalle, som varit med oss så länge, en anka på ca ett kilo, en stor personlighet. Nu kvackar Anki, hans fru i ensamhet efter sin livspartner. Vi måste verkligen få tag i en ny make till henne fort.
Anki i bakgrunden, Kalle närmast kameran, på promenad.
Muzze är fortfarande sjuk, och vi får ingen riktig kläm på vad det är. Jag hoppas verkligen att han reder ut det. Annars blir jag riktigt ledsen. Efter de öden som de flesta katter vi tar hand om har i bagaget, tycker man att de förtjänar att vara friska, och att de får ett långt, bra liv. Tyvärr är det inte alla förunnat.
Fina Bertil får representera det positiva i tillvaron. Ska inte bara skriva om det som är negativt !
Bertil är en fantastisk personlighet. Han är inte klappbar, men ändå inte skygg. En man som verkligen tar ansvar för de unga katterna, och ger dem trygghet, en varm famn att krypa upp i, eller hur man nu ska uttrycka det.
Bertil kallar på sina små med ett speciellt ljud, och då kommer hans "barn" ilandes, och stryker sig mot honom, och han pussar dem, och visar hur mycket han tycker om dem. Ibland leder han dem till maten, och tycker att de ska äta ihop, ibland kallar han på dem för en gosstund.
Det är så fantastiskt att få se detta skådespel, och ofta undrar jag över var katten har fått ryktet ifrån, att den inte är ett flockdjur. De flesta, inte alla, katter, verkar trivas att leva flera tillsammans, de har ett så kärvänligt sätt att umgås, som jag inte sett hos något annat djurslag. Hur många djur tycker om att kramas med varandra i den omfattningen som katter? Hundarna kan vara vänliga mot varandra, leka, ligga tryckta ihop, men det är inte på samma mjuka, behagliga sätt som katter.
Linus kramar Tvärrandigman.
En och annan katt som kommer hit, vill vara ensamkatt, men en del av de som verkar vara det från början, smälter efter en tid in i flocken, och verkar trivas bra med detta. Det är få som inte gör det. Alla de yngre kommer fort in i gemenskapen, och uppskattar sina nya "föräldrar", och "syskon", utan undantag.
Det är en verklig förmån att få delta i katternas sociala liv.
Det finns så mycket myter om katter, och man undrar varför de lever kvar år efter år. Varför folk inte tar till sig den kunskap som numera finns. Detta gäller på många områden, myter som skapades för hundratals år sedan, är tydligen allför djupt rotade, och nästintill omöjliga att radera.
Helen FHHK
Magneter mm.
Julen är över, hoppfadderallanlej!
Nu stundar nyår med allt vad det innebär.
Djuren blir rädda, men bryr City Gross sig? Nej!
Raketer till försäljning, i foaje'n minsann det är!
Riktigt kasst Jag är ingen diktare, och borde ha låtit mannen skriva istället. Han är riktigt bra på det där. Vid tillfälle ska jag recitera hans "Ode till en Emla", en dikt han skrev till vår lilla schipperketik på den tiden hon levde.
Nå, idag har vi haft filminspelning på kliniken. Det ska bli en proffsig film, som ni så småningom ska få se. Om katter, så klart!
De här fina kylskåpsmagneterna har Mimmi, vår duktiga fotograf, gjort. Vi kommer snart att ha dem till försäljning för 30 kr/st. De är gjorda av små plastpärlor, och det ligger mycket jobb bakom dem.
Mimmi har även gjort den här jättefina skylten!
Lilla, söta Sockan får representera de "riktiga" katterna idag. Vår värsta mattjuv. För den som vill ha en katt som ohejdat stjäler all mat på bordet, är Sockan ett ypperligt alternativ!
Helen FHHK
Svarta katter.
De katter som hela tiden blir "över" , tycks vara, utöver de inte ännu tama katterna, de svarta skönheterna. De blir förbisedda gång efter annan. En svart katt måste vara trevligare, tamare, och roligare, än sina flerfärgade kamrater.
Helt själviskt, ur min synpunkt, skulle jag önska att åtminstone en del av de svarta katterna fick hem. Jag har nämligen svårt att se skillnad på dem. Antagligen tycker de att jag är konstig, som hela tiden måste vända, vrida och känna på dem, men annars vet jag inte vem det är jag klappar och pratar med.
Bagheera, liten nätt dam, som är tam, men lite försiktig.
Baloo, killen som alltid är med.
Galatea, mattjuven.
Soraya, en stor madam.
Big, en kille vi hjälper KKS med.
Samt några till... Fred, en skygg herre, som skulle bli en bra stallkatt, Scarlet, även hon icke-tam, men hon hade blivit en ypperlig sällskapsdam till en tam katt. Scarlet är en snäll mjukis, som inte gör något väsen alls av sig. Både Scarlet och Fred är KKS-katter, som kom hit innan vi startade föreningen här i Höör.
Vi har även en mini-dam, som jag är helt oförmögen att komma på ett namn till. Hon är tam, men lite försiktig.
Dagens ljuspunkt: Mina grå ungar har flyttat. Eller ja, vet inte om det är så ljust egentligen. Jag kommer att sakna dem mycket. De har verkligen fyllt upp mitt liv. Naturligtvis måste de någon gång prova sina vingar, men jag...?! Mina små bebisar... Snyft.
♥♥♥
Ofta när det gäller ungarna, är inte jag mogen att lämna dem. De vuxna räknar jag med att de klarar sig, men de små? Nej, jag är aldrig redo!
Helen FHHK
GOD JUL !!!
GOD JUL
önskas alla kattvänner!
Tack till alla som bidragit till att göra vårt arbete möjligt att utföra.
♥Bappel♥
Jag hoppas att vi ska slippa höra talas om dumpade julklappskatter i år. Vad tänker man på när man ger bort levande varelser i julklapp?!
Såtillvida att man inte planerat djurinförskaffandet tidigare, och tycker att julafton är en bra tid att ta hem en liten, eller stor, vän.
Men visst blir man mörkrädd av annonser där djuren benämns som julklappar?! Man tror att folk ska vara mer upplysta, men ständig besvikelse verkar vara en följeslagare när det gäller människors inställning till djur.
När jag var liten, önskade jag mig en häst i julklapp, varje år. Jag tyckte att den kunde bo på balkongen, på tredje våningen! Tur att jag har en klok mamma, som aldrig gav mig en. Istället var det ridskola som gällde.
Jag fick heller aldrig vita möss, eller katt. Hundar, marsvin, hamster, och undulater, hade vi. Samt akvarie. Det kunde ju räcka....
Men idag har jag hästar!
Nå, en riktigt God Jul, och på återseende!
Helen FHHK
Förändringar.
Har haft ett par tråkiga, jobbiga dagar. Torsdag: Begravning av min svåger Bert, en mycket sorglig, känslosam, historia med mycket tårar. Ovanpå det, avlivning av min mammas gamla hund, en schipperke vid namn Virginia. Hon var visserligen 15 och ett halvt år, och hade bara på ett par dagar blivit riktigt dålig, men det är ändå svårt när det ska göras. Själva beslutet var dock lätt att ta, då hon var så illa däran.
Och sen dog den förgiftade kattungen.
Utöver detta blev Muzze sjuk. Han går på medicin, men vi är inte helt säkra än på om det är fip eller lunginflammation. Det visar sig de närmaste dagarna. Klart är i alla fall att han har vätska i buken, vilket inte känns helt lovande. Tyckte att han var lite bättre idag, men vågar inte tro alltför mycket på det.
Fina Muzze
Igår tömde jag insamlingsbössan på Anns Lite Av Varje, en affär där man alltid hittar något roligt att handla.
Tack till alla som bidragit i denna bössa!
Och i bössan på CrazyDisc, och på alla övriga ställen dessa står! Har tyvärr inte alla i huvudet, men vi är mycket glada åt att de får stå där de står, och för alla bidrag som lämnas i dem!
Det här är visserligen ingen bra bild, men jag vill visa vilken nytta bidragen gör för katterna. Det här är Galatea, innan vi fångade in henne. Här är hon i höglöp, hon blev parad framför ögonen på oss vid detta tillfälle.
Det här är Galatea ett halvår senare. Lite skillnad på benstomme, hållning, och päls har det blivit.
Det är värt mödan när man ser förändringen katterna genomgår. Galatea har dessutom blivit tam och kelig, från att ha varit skygg och osäker.
Hon söker fortfarande hem.
Dagens ♥Bappel♥!
Helen FHHK
